Träningsglädje

Vi hade ett rätt långt jobbmöte igår, av den karaktär som hålls rätt så sällan men ändå regelbundet och som ska staka ut framgång inom en snar framtid. Sådana där möten där man lätt stänger in sig själv i ett mötesrum, laddar med väldigt mycket kaffe och gör som man brukar: sitter still och pratar mycket.

Vi gör det lite annorlunda. Som vårt första marknadsmöte när jag var rätt ny på jobbet. Och som igår. Vi var på ungefär samma ställe i vårt allra bästa mötesrum som inte har en enda vägg, det på fjället. Först gick vi en sväng på en stig som tog oss förbi vattendrag, ovan trädgräns och på snö. Lagom till regnet började rulla in över vidderna gick vi in i den lilla stuga som vi hänger i ibland; den som har varken vatten eller el men som ger kreativ näring till tankar som ska vandra utanför ramarna. Ibland med avbrott för att fylla på med ved i kaminen eller gå ut på det stora trädäcket utanför och andas in ren och klar syre.

Det är något med rörelsen utomhus som ger naturlig paus för reflektion och lite smartare tankar, än att snabbt replikera på någons förslag eller idé. Med eftertanke tillåts man vara lite klokare.

Runt klockan 22 lämnade vi stugan i nattljuset för att återvända hem. Med storslagna planer och fullt fokus på att genomföra det vi planerar för. Jag tror att möten utanför fyra väggar är ett framgångsrikt koncept. Sådant ska man fortsätta med, oavsett om man är egenföretagare eller jobbar på större företag.

Jag var ensam på fjället ikväll. Regnmolnen låg tunga över byn och de få människor som är här just nu höll sig inne. Förutom jag. Jag hade ju min frukosttopp att ta mig upp till. I ensamt majestät rullade min bil uppför berget till Ullådalen där allting som är bra börjar vid. Så också stigen uppför backen som utan stress går längs fjällbjörkarna och ovan trädgränsen.

Några renar betade i liftgatan och brydde sig inte nämnvärt när jag gick förbi dem. Regnet rasslade och det susade av blåst i öronen. Molnen låg tunga bakom mig och framför mig och bäddade in Åreskutans topp någonstans strax ovan Rödkulleliftens bergstation. Precis i gränslandet vid #sarasfrukosttopp.

Min välkammade lugg hade blåst någon helt annanstans vid det laget. Regnet hade gjort alla mina kläder blöta. Skorna var duktigt inbäddade i lera från den sanka marken. Men det är som det ska vara i det vilda. All good things are wild and free. Så också hår och smink och kläder som får vara precis som det är när det är som det är.

Jag stod ett bra tag på toppen och såg ut över Åredalen med Åresjön långt där nere och fjälltoppar så långt sikten tillät. Duniga moln skapade en slöja över skogen och av byn syntes knappt något. Det som var vitt förut har blivit grönt men det är lika vilt för det.

Just den känslan är en fin plats att landa i, för där kommer ingenting åt en. Inget som är världsligt eller verkligt, inget som är vardag eller viktigt. Där finns som bara livet.

Förra veckan var jag och körde husbil genom ungefär halva Sverige och en del i Norge. Jag har aldrig kört husbil förut – inte heller någon form av lättare lastbil eller släp. Jag var alltså total rookie. Men; nu ska jag berätta för dig att det är enkelt att köra husbil. Ändå höjde många på ögonbrynen när tre tjejer kom farandes i en snygg Hobby Siesta De Luxe A65. Sprillans ny var den också.

Innan vi tog oss an de 3500 km vi totalt avverkade hade vår husbil gått ynka 8 km. Den hade inte en repa någonstans vilket gjorde oss lite nojiga – men en vecka efter att vi plockade upp den återlämnade vi den fortfarande utan repor men däremot med några insekter i fronten och förmodligen lite saltstänkt från Norges havsbris.

Vår roadtrip med husbilen var ett fotojobb för Touring Cars där vi skulle leverera bilder från härliga miljöer. Katta är fenomenal på det där. Det är så roligt att ha sett hennes utveckling inom foto vid sidan av under de senaste åren. Jag är en stolt vän!

Vi mötte några andra husbilar från Touring Cars längs vägen; de hade också tagit sig väldigt långt norrut i världen. Touring Cars ligger vid Arlandastad och hyr ut husbilar. Vanligast är att man hyr husbil under en tiodagarsperiod så att man inte behöver stressa. Vi hade vår husbil i sju dagar och jag hade absolut kunna tänka mig att vara borta tre nätter till.

Och själva körningen då? Håll ut i svängarna och akta backspeglarna. Det var ungefär det – vilket inte var så svårt. Husbilen hade backkamera vilket gjorde den biten väldigt enkelt också; perfekt när vi skulle svänga runt på bensinmackar, campingar och annat.

Själva husbilen i sig kom utrustad med ungefär allting; ett kök med diskho och gasspis och ett ”stort” badrum med speglar, skåp, toalett och dusch. Här står jag och säger hej och är nöjd:

Och här står Katrin och brassar gudomlig mat. Hon hade köpt med sig lådvis med råvaror (mycket chark och ost, hon vet vad vi gillar) som vi stuvade in i alla hyllor och skåp som fanns:

Mina två största utmaningar under resan var 1) el och 2) wifi. Vi kunde ladda telefonerna hela tiden genom USB-uttag och vi hade en transformator för att även kunna ladda våra MacBooks men min var lite kinkig med det där och ville inte alltid ladda, vilket gjorde mig lite stressad i själen. Men när vi stod på campingplats fanns flera eluttag i husbilen att ta till för alla våra behov. Vi är ju rätt el- och wifi-intensiva om man säger så. Ungefär såhär såg det ut på kvällarna:

En av de första kvällarna missade vi nattfärjan till Lofoten på grund av ett vägarbete i en tunnel. Vi stod still i nästan en timme och kände frustrationen komma krypande. Men då var det särskilt bra med husbil. Katrin fixade middag och vi satt där och hade det rätt så bra ändå och tog till en plan B, vilket gjorde att vi hamnade i den här fina utsikten. Ljuvligt ändå.

Men kanske är det allra bästa med husbil att man kan vakna upp till vilken utsikt som helst. Som här:

Har du några frågor om husbilskörning eller åkande så ställ dem i kommentarsfältet. Kanske har du semestrat mycket med husbil själv? Berätta – vad tycker du är tjusningen?