Gratis PT på WorldClass
22 januari, 2010
Jag kan förstÃ¥ att människor stavar fel ibland. Men när man gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng ser uppenbara stavfel i reklamblad, pÃ¥ skyltar och flyers – ja dÃ¥ är jag inte sÃ¥ himla överseende längre. De flesta av oss kan skriva – det gör vi ju dagligen – men just för att vi alla ”kan det” sÃ¥ glömmer vi bort att det ocksÃ¥ är ett yrke att skriva. Har det därför blivit mer okej att stava fel och konstigt? Inte i min värld.
I min värld är yta lika viktigt som innehÃ¥ll. Ja, faktiskt. PÃ¥ en skylt skriver WorldClass att de erbjuder ”Gratis PT” pÃ¥ en rad och ”konsultation” pÃ¥ raden under. Vad menar de dÃ¥, är det gratis med PT pÃ¥ WorldClass? Och hur kommer konsultationen in i det hela? Visst fattar jag att de egentligen menar gratis PT-konsultation men hallÃ¥, skriv det dÃ¥! Och sammansättningen ”jättelÃ¥gt” är lika olyckligt som ”pyttestort”. Kikar man lite extra pÃ¥ den här bannern sÃ¥ läser man att man kan teckna medlemskap. Kap brukar ju oftast vara positivt, men är detta ett kap? Om nu deras copy inte kan skriva – kan deras personliga tränare nÃ¥got om träning? Ja, sÃ¥ pass hÃ¥rt dragna är mina slutsatser.
Funktionell träning
21 januari, 2010
Jag var sÃ¥ himlans funktionell ikväll. Först satt jag pÃ¥ McDonalds och jobbade (ja vadÃ¥, det är väl funktionellt?) och sedan gick jag till WorldClass Nybroplan och tränade deras extrainsatta superbra klass ”functional moves”. à h den är sÃ¥ bra sÃ¥ bra sÃ¥ bra!
En sak som märks är att muskelminnet lär sig illa kvickt. Saker som var superjobbiga och trixiga förut är lite enklare nu. Därmed inte sagt att jag gör dem superrätt eller fullt ut: men muskelminnet har lärt sig vad som kommer sÃ¥ det tröttar inte ut psykiskt (ja det krävs en del tänkande pÃ¥ functional movesklassen) och fysiskt pÃ¥ samma sätt. Fast utfall Ã¥t sidan är jag fortfarande superdÃ¥lig pÃ¥. Höften fattar inte att den ska böja sig…
Trots att man varken hoppar eller springer särskilt mycket under klassen så lackar svetten ändå. Det är jobbigt att öva kroppskontroll!
Efter klassen sprang jag ut frÃ¥n gymmet i knallblÃ¥ shorts, skepparkavajsjacka (den har fortfarande inget riktigt bra namn) träningströja, halsduk, bara underben och timberlandkängor. Bilen stod strategiskt placerad 20 meter frÃ¥n gymmet och jag tror inte allt för mÃ¥nga sÃ¥g mig under sprÃ¥ngmarschen dit. För en gÃ¥ngs skull var det inte omöjlig kö pÃ¥ Strandvägen och Hamngatan och jag kunde lugnt spela Il Divos version pÃ¥ ”The winner takes it all” (effekten 1 minut och 55 sekunder in i lÃ¥ten är tokfantastisk om man har en bra bilstereo, inte alls lika mesig och omäktig som pÃ¥ YouTube) om och om igen och känna den behagliga effekten av ruset.
