Träningsglädje

Jag har fått en Award från Miss Agda. Tack! Den som fått awarden ska:

1. Kopiera awarden på sin blogg
2. Länka till personen som gett dig awarden
3. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
4. Välj ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till
5. Länka till deras bloggar & kommentera hos dem att de har en Award att hämta!

Jag börjar med att berätta 7 väldigt intressanta fakta om mig själv. Kanske vet ni redan nÃ¥got av detta, kanske inte…

1. Av alla serier som går på TV gillar jag Criminal Minds bäst.

2. Jag ogillar varma tomater! Köttfärssås med tomatsås i är därför inte alls gott.

3. Jag är inte, till skillnad från alla andra människor verkar det som, tokig i musik. Jag har och har nog aldrig haft några idoler. Jag försökte gilla Pandora en sväng på 90-talet men det funkade inget vidare. Lika bra det. Ge mig en radio med P1 och jag är nöjd.

4. Jag är väldigt kräsen. Inte många restauranger får min approval. De som däremot gör det pratar jag gott om inför alla jag känner så länge jag lever. Typ.

5. Jag och Grabben stÃ¥r inför ett stundande bilköp. Jag vill helst ha en BMW 1-series (en coupé) eller en Audi A5. Hur det där ska betalas vet jag inte. Varken jag eller Grabben är gjorda av pengar, tyvärr…

6. Jag gillar inte vardagen, den är tråkig och enformig. Därför jobbar jag på att inte ha någon vardag.

7. Jag oroar mig över viss icke-kunskap hos människor, särskilt unga människor. Jag funderar ibland över hur det ska gÃ¥ med samhället när allt unga läser är bloggar och Aftonbladet. Ge dem lite nyheter, nÃ¥gon! Och nej, inga skvallernyheter… riktiga grejer! Lite politik, lite kultur, lite världsnyheter, lite kritiskt tänkande!

Jag skulle vilja skicka den här utmaningen vidare till några av de fina och roliga bloggare som jag läser regelbundet: Nilla, Äta Träna Kämpa, Ett dussin pannor, Jessica Clarén, MarathonMia, Spark i Baken och Åsa.

Det kommer bli rätt många jobbtimmar framför datorn inatt. Jag hoppas att jag är klar när de 2 CSI-avsnitten strax efter midnatt är slut. Då ska jag ladda kroppen med sömn inför en ny träningsvecka.

Förra veckan var rätt dålig. Nu är ju 5 timmar träning på en vecka inte särskilt dåligt i sig, särskilt inte när nästan alla timmar bestod av högintensiv träning. Men, målet med veckan: att bli sjukt jäkla trött i kroppen så att jag kan vila kommande vecka och bygga upp mig igen, nåddes inte riktigt. Därför förlänger jag förra veckan (som skulle vara en vecka 4 i mitt periodiserade program) till att även innefatta denna vecka. På söndag ser jag fram emot att längta efter lite vila!

Veckan kommer att inledas i Halmstad, innehÃ¥lla nÃ¥gra vändor till Göteborg och avslutas i Stockholm. Imorgon ska jag testa mina nya löparskor! Enligt de som vet sÃ¥ funkar de toppen pÃ¥ snö och is. Och sÃ¥ ska jag köra lite intervaller och coreträna, vilket jag i och för sig gjorde igÃ¥r ocksÃ¥… PÃ¥ tisdag ska jag premiärträna kettlebells med ett proffs och pÃ¥ onsdag ska jag stavlöpa och intervalla igen. Och träna lite ben. PÃ¥ torsdag tar jag det lugnt med ett functional movespass och pÃ¥ fredag vilar jag och umgÃ¥s med träningsvänner (hörru Erika, skaffa dig en blogg sÃ¥ jag kan länka!) i en bil upp till Stockholm. För dÃ¥ smäller det – det är dags för Nike Convention. Förutom att träna en massa kul grejer vill jag se till att träffa den här toppinglan och sÃ¥ ska jag festa till det pÃ¥ lördagskvällen. PÃ¥ söndagen blir det ännu mer konventträning och det hela avslutas med mitt andra kettlebellspass nÃ¥gonsin. Om jag inte checkat ut innan dess det vill säga.

Alla som ska till Nike räck upp en hand!

Åh vad jag sÃ¥g fram emot Easylinepasset idag. Och sÃ¥ spinningpasset efterÃ¥t. Men när jag kom till gymmet nÃ¥gra minuter innan Easylinen började sÃ¥ var passet fullt. Och jag blev besviken. Lika besviken över att jag skulle missa det jag sett fram emot som jag var över att jag hela tiden är för snäll. Att vara snäll är för det mesta en bra sak – sÃ¥ länge omgivningen fattar att man är snäll. DÃ¥ fÃ¥r man good will. När omgivningen varken fattar eller förstÃ¥r ja dÃ¥ offrar man bara sig själv och det förlorar ocksÃ¥ bara man själv pÃ¥.

Utan musik i öronen satte jag av på löpbandet. När jag klev på var pulsen uppe i 80% av max. Inte för att jag var trött, slut och andfådd utan snarare för att jag var frustrerad. Skitförbannad, med andra ord. Att springa intervaller var det sista jag hade lust att göra men intervaller blev det ändå. Någonstans mellan 11-12 stycken hann jag med. 6-7 av dem blev 2 minuter långa och resterande blev 1 minut lång. Fokus låg på att få upp pulsen till över 90% (vilket jag lyckades med på alla utom de första 2) och att springa snabbare än förut (det lyckades jag också med). Teknikmässigt har jag svårt för att springa fort. Jag spänner mig och det blir jobbigt och konstigt, men idag var det de sista 2 intervallerna som kändes bäst rent teknikmässigt i kroppen och det gjorde mig rätt så glad igen.

När jag klev av löpbandet tog jag med mig ett hopprep och gick in i en sal. Jag varvade 100 hopp med 10 jämfotahopp upp på hög bräda men tröttnade efter 3 set och körde lite core istället.

Även om jag missade Easylinepasset sÃ¥ fick jag en plats pÃ¥ spinningpasset. Instruktören som hÃ¥ller söndagsklassen hör till en av mina favoriter men det blir lite mycket aerobics pÃ¥ cykeln ibland. Det bjöds inte pÃ¥ särskilt mycket vila men däremot noterade pulsklockan en maxnotering pÃ¥ över 90% och jag vet precis när det var – för det var ett parti som var bÃ¥de tokjobbigt och tokroligt. Vi körde sittande sprint och sedan rakt in i en sittande backe följt av sittande sprint och sedan rakt in i en stÃ¥ende backe (x 2) och när jag nu skriver ner det sÃ¥ lÃ¥ter det inte särskilt märkvärdigt men det var det. Det var riktigt märkvärdigt. Och riktigt bra.