Träningsglädje

Jag njuter av mina första semestertimmar på vad som känns som evigheter. En väska ska packas inför New York men jag har fått skoproblem! Jag tänker offra ett par av mina inneskor för att ha utomhus när jag spanar in Manhattan men vilka ska det bli? De orangea eller de vita med orangea detaljer? Den orangea klänningen ska med i alla fall. Och en vit och en svart. Och träningskläder. Sedan är jag färdigpackad. Jag har aldrig varit en av dem som packat för mycket. Hur lite jag än har med är det alltid något som ligger oanvänt när jag kommer hem.

När jag är i Stockholm fördelas dagarnas timmar mellan jobb och vänner. Ofta samkör jag väntiden med träningstiden. Jag har trots allt långt många fler vänner som är träningstokar än som inte är det. Egentiden är ofta lika med noll, jag hinner oftast inte med. Jag är i Stockholm under bara några dagar åt gången och då ska jag helst träffa alla och några till. Vilket är superkul, givetvis! (Även om jag aldrig hinner träffa alla och några till)

Annat är det när jag är hemma i Halmstad. DÃ¥ är det lugn och ro och mest bara jag och Grabben. P1 är mitt främsta sällskap dagtid. Jag gillar att vara lite bÃ¥de och. Att blanda pulsen i Stockholm med lugnet i Halmstad – pÃ¥ alla fronter.

Så nu åker jag till lugnet igen. Men jag är bara där i ett dygn. Sedan styr jag kosan mot Österlen för en helg med välkända ultralöpare!

Gymmet på Park Inn i Hammarby Sjöstad jag aldrig hann testa, jag hade fullt upp med annan kul träning

Ikväll testade jag SATS Sundbyberg. Det var fint (visserligen under renovering, men ändå), varmt och utan vatten. Det var inte bara i duscharna det inte fanns vatten. Det fanns inte vatten någonstans. Varken till vattenflaskan eller i toaletten. Så alla toaletter var låsta och i repan hänvisade man sina medlemmar ner till Ica för att köpa vatten. Riktigt bra kundservice med andra ord. Eller inte. SATS hade lätt kunna vända det till något positivt och bjudit sina medlemmar på en flaska vatten. Det var som sagt bikramvärme inne på gymmet.

Eftersom jag inte är medlem pÃ¥ SATS blev jag inte  frustrerad eller irriterad. Jag skulle nämligen köra crosstraining tillsammans med Ella för hennes norrlandsgrymma PT. Vi körde parvis, 4 varv och ett gäng stationer. Styrka blandades med kondition. Det var riktigt jobbigt och jag och Ella var smarta att börja med den lätta stationen för att fÃ¥ allt jobbigt pÃ¥ slutet. Det hade ju varit bättre att börja med det jobbiga och avsluta med det lätta…

Jag hade varit kissnödig sedan klockan 17 och eftersom det inte fanns nÃ¥gon fungerande toalett pÃ¥ gymmet fick jag hÃ¥lla mig till efter passets slut. Men inte ens det gjorde mig irriterad. Jag är ju inte medlem… däremot tycker jag att det är lite smÃ¥frustrerande att mitt gym i Halmstad tar in träningsformen Zumba när de verkligen skulle behöva nÃ¥got mer intensivt pÃ¥ sitt gruppträningsschema. Det finns EasyLine, BodyVive, Step och nÃ¥gra till sÃ¥dana där visserligen bra pass men som ändÃ¥ inte känns riktigt 2010. Var är det extremjobbiga och det riktigt utmanande? Delvis pÃ¥ SATS, tyvärr, jag är ju som sagt inte medlem…

Mitt i natten Ã¥kte jag ”hem” frÃ¥n Sundbyberg och det tog en timme. Galet! Jag var i stort sett ensam pÃ¥ den blÃ¥ linjen och det är rätt läskigt. Jag är rädd för det mesta nuförtiden och kom att tänka pÃ¥ den svenska deckarfilmen där tunnelbanan släcks ner och sÃ¥ mördas folk pÃ¥ perrongerna och i tÃ¥gvagnarna av TV-spelsinspirerade människor som lurar i tunnlarna. Men jag kom ”hem” till slut.

Obligatorisk svettbild finns här