Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: sararonne@gmail.com
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Kistaloppet fängslar mig lite. Jag skiter i DjurgÃ¥rden – det är för perfekt och trÃ¥kigt. Förorten lockar mer. I Kistaloppet springer man även genom gallerian. Kanske inte sÃ¥ mycket betong i den, men ändÃ¥.
Om jag är skadefri tills dess tror jag att jag ska springa! Det vore kul om vi blev nÃ¥gra stycken. Ãr du game?
PS. Gillar man Djurgården kan man springa välgörenhetsloppet Running for change den 21 augusti DS.
Började med frukost pÃ¥ Caffe & Company: liten latte och en bit smörgÃ¥s med salami och brie av ciabattatyp. Rätt sÃ¥ liten – vilket betyder rätt sÃ¥ lite damage pÃ¥ kaloriintaget (jag har överdrivit portionerna i tabellen eftersom det förmodligen fanns mer i mackan jag inte registrerade. Smör har jag t.ex. inte lagt dit).
Fortsatte med utflykt till Falkenberg och en glass i Träslösvläge. Valde bort de största varianterna med 5 eller 8 kulor. Valde bort de största varianterna med grädde och gräddbullar och sylt och god knows what else. Men den varma nötsÃ¥sen kunde jag inte stÃ¥ emot. Inte en kula hasselnöt, en kula plopp och en kula kryddig kardemumma heller. Slängde halva glassrÃ¥net sedan – jag gillar inte rÃ¥n. Det fick bli dagens lunch.
När Grabben senare tog sig en gatuköksburgare avstod jag. Klockan var 16 och det var för nära middagen. Onödiga kalorier. Jag var lite hungrig – men inte sÃ¥ att jag höll pÃ¥ att dö, eller ens tappa humöret.
När vi kom hem hamnade vi framför 2 Biggest Loseravsnitt. Hungern gjorde sig pÃ¥mind igen. Tittade igenom kylskÃ¥pet och frysen och hittade en pÃ¥se ekologiska rotfrukter som jag stoppade i ugnen tillsammans med lax. Tinade lite stuvad spenat och gjorde en kall krämig röra pÃ¥ turkisk (nej förlÃ¥t – tysk!) yoghurt och chevré.
Och så vips hamnade jag på över 2300 kalorier. Not so perfect med tanke på min målsättning. Visserligen har jag höftat med både frukosten och lunchen på Viktklubb eftersom det jag ville lägga in inte fanns, och eftersom jag inte riktigt vet vad som fanns i min macka egentligen.
Jag går inte och dör över den här dagen. Dagar som dessa finns det många av i mitt liv. Något färre när jag försöker äta bra. Rätt mycket färre när det inte är helg. Jag ville bara visa er hur det kan vara ibland.
När jag vaknade imorse kände jag inte för att gÃ¥ till gymmet. SÃ¥ jag Ã¥kte till Falkenberg och köpte en cykel istället. Ja, ni läste rätt – jag har äntligen bestämt mig!
Eftersom jag inte fÃ¥r plats med en cykel i min Mini och vädret var för molnigt för att cabba ner, sÃ¥ fÃ¥r jag se till att cykla hem den pÃ¥ mÃ¥ndag istället. Bildbevis pÃ¥ mitt köp kommer dÃ¥ – nu fÃ¥r ni bild pÃ¥ Grabbens glass frÃ¥n Tre Toppar i Träslövsläge i Varberg istället. Gillar man glass ska man Ã¥ka hit. Det är en glasskiosk utöver det vanliga. BrÃ¥kiga barn med glass i hÃ¥ret och kö genom dörren fÃ¥r man ocksÃ¥ räkna med…
Cykeln är fin. Jag gjorde nästan som du sa Hilda. Jag valde växlar först. Sedan gick jag pÃ¥ utseende. Och sÃ¥ konsulterade jag KarinTri lite. Och jo, jag gick lite pÃ¥ pris ocksÃ¥. Det blev ingen cyklocross – det blev en racer. Jag ville inte betala 5 000 kronor mer för att cykla pÃ¥ grus. Om jag älskar att cykla kommer jag hitta 5 000 skäl till varför jag vill cykla pÃ¥ grus. Den tiden kanske kommer. Tills vidare cyklar jag pÃ¥ en Scott Speedster S30. Till riktigt bra pris.
