Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag har helt missat detta men man kan tydligen träna gratis pÃ¥ nÃ¥gra – eller alla (?) – Sportlifeanläggningar i Stockholm hela oktober ut. I have missed out! Jag fÃ¥r se till att dra igÃ¥ng en jäkla Sportlifeoktoberträningsspurt nästa vecka. Jag ska bara hem till Halmstad en sväng (och träna) först.
En annan gång (Rosa Dygnet faktiskt) ett annat år på Sportlife i Göteborg
Ser ni vad jag ser (pÃ¥ bilden nedan)? Snö! Bilden är tagen frÃ¥n à reskutan och det enda som verkar fattas är lite sol. Och okej dÃ¥ – lite mer snö.
Tänk att det snart är vinter! Tänk att jag planerat in min första skidresa för säsongen! à h vad jag längtar efter à re! Skidåkningen är inte direkt den bästa i december men det är känslan jag vill åt. Känslan, lugnet och luften. à re är som balsam för själen för mig.
I år blir sista säsongen som jag åker på mina nuvarande skidor: Nordica Dobberman Spitfire och Völkl Mantra. Mantran kan jag nog behålla en säsong till eftersom jag inte riktigt kom igång med dem förrän rätt så nyss men jag är sugen på nya pistskidor. Jag ser fram emot att gå runt i skidkläder i knalliga färger och jag ser fram emot varma vantar och mössor. Och så vill jag gå i skidskola. Jag har lagt av mig vad gäller skidåkningen. Jag måste få igång farten och orädslan. Jag åker som en Volvo!
Förutom skidåkningen så längtar jag efter middagar med bubbel och mustiga rödviner på Twins, på chilla kvällar på Broken, frukost på Bageriet, ett och annat träningspass på Golds, Lipton Yellow Label hemma i stugan, kvällsskidåkning med varm choklad på Olympia och att bara vara. Och så ser jag fram emot att flytta från Tegefjäll in till byn. Det blir så mycket enklare då. Det nya huset börjar ta form men inflytt blir inte förrän till våren. Vilken skidsäsong jag har att se fram emot!
Idag träffade jag en vän jag inte träffat pÃ¥ alldeles för länge. Ella. SÃ¥dant frustrerar mig ibland – att sÃ¥ mycket liksom kommer i vägen att man inte hinner allt man vill. Men det är väl sÃ¥ det blir när tvÃ¥ hektiska liv ska korsa varandra. Lägg till ett tredje hektiskt liv, Jessicas, och det är inte svÃ¥rt att gissa att den ekvationen sällan gÃ¥r ihop. Men det gjorde den ikväll. Fast det var pÃ¥ hÃ¥ret!
Jag och Ella hade tänkt att gå på Jessicas spinningpassikväll men det visade sig vara typ fullt. Vi blev satta i skämshörnan för att invänta tomma cyklar och snart kom även à sa och gjorde oss sällskap. Till sist var det faktiskt 3 cyklar som var lediga och tja, lyckan var gjord även denna kväll.
Jessica tog oss med p̴ extensiva och intensiva intervaller. Ett pass som var en pusselbit f̦r de deltagare som g̴r p̴ hennes klasser varje vecka Рmen ett vilket-som-helstpass f̦r oss andra som g̴r lite hipp som happ p̴ pass. Fast ett riktigt bra vilket-som-helst-pass!
Intervallerna lÃ¥g pÃ¥ 4 och 3 minuter beroende pÃ¥ om det var extensiva eller intensiva intervaller – och det var när Jessica förklarade hur vi skulle tänka kring pulsen som hon nämnde det där med sweet spot. Vilket jäkla passande uttryck för den där känslan när man är precis pÃ¥ mjölksyratröskeln men inte dragit pÃ¥ sig syreskuld – när man känner att man jobbar hÃ¥rt, men liksom skulle kunna jobba sÃ¥ hÃ¥rt länge länge. Det är en otroligt häftig känsla!
Efter passet velade vi mellan att käka nÃ¥got ute eller att käka hemma. Hemmaförslaget vann och Jessica bjöd pÃ¥ fantastiska varma mackor i en upphottad version av den gamla 90-talsklassikern. Förutom vänskapen frÃ¥n tvÃ¥ snygga tjejer tar jag med mig budskapet frÃ¥n en liten skylt i Jessicas kök: life isn’t about finding yourself – it’s about creating yourself.
