Jag är helt slut. Jag körde 2 45-minuterspass på gymmet och ville helst ha skjuts de 5 minutrarna det tar att gå hem. Nu önskar jag att någon annan kunde duscha åt mig. Det är helt klart det jobbigaste med att träna.
Jag började med 45 minuter easy line. En bit kaka kan man ju tycka. Om man inte räknar med att man faktiskt tränar helt utifrÃ¥n sina egna förutsättningar. Om tanten bredvid gÃ¥r upp och ner pÃ¥ brädan i snigelfart sÃ¥ kan du eller jag hoppa eller springa som en tok. Det är upp till oss. När sista lÃ¥ten körde igÃ¥ng – gamla klassikern ”Stay” sÃ¥ var det bara att vansinnesköra pÃ¥ stepbrädan och när jag kollade av klockan sÃ¥ hade jag snittat passet pÃ¥ 80% av max. En gigantisk bit kaka med andra ord.
Och sÃ¥ var det spinningen dÃ¥. Jag var trött redan frÃ¥n första tramptaget men det var bara att bita i – klassen idag var riktigt brutal. Mycket stÃ¥ende blandat med utmanade sittande – helt utan vila. Fantastiskt roligt om man känner sig stark och har kräm i benen. Otroligt slitsamt om man är trött. Men den där tröttheten är inte att lita pÃ¥ faktiskt – bra musik kan bota det mesta och övergÃ¥ngen frÃ¥n att känna sig död till att känna sig starkast av alla är blixtsnabb. Man ska aldrig ge upp!
T-shirt: Etirel. Tights: Casall. Kompressionsstrumpor: GoCoCo. Skor: Shimano,
