Jag är helt slut. Jag körde 2 45-minuterspass på gymmet och ville helst ha skjuts de 5 minutrarna det tar att gå hem. Nu önskar jag att någon annan kunde duscha åt mig. Det är helt klart det jobbigaste med att träna.

Jag började med 45 minuter easy line. En bit kaka kan man ju tycka. Om man inte räknar med att man faktiskt tränar helt utifrån sina egna förutsättningar. Om tanten bredvid går upp och ner på brädan i snigelfart så kan du eller jag hoppa eller springa som en tok. Det är upp till oss. När sista låten körde igång – gamla klassikern ”Stay” så var det bara att vansinnesköra på stepbrädan och när jag kollade av klockan så hade jag snittat passet på 80% av max. En gigantisk bit kaka med andra ord.

Och så var det spinningen då. Jag var trött redan från första tramptaget men det var bara att bita i – klassen idag var riktigt brutal. Mycket stående blandat med utmanade sittande – helt utan vila. Fantastiskt roligt om man känner sig stark och har kräm i benen. Otroligt slitsamt om man är trött. Men den där tröttheten är inte att lita på faktiskt – bra musik kan bota det mesta och övergången från att känna sig död till att känna sig starkast av alla är blixtsnabb. Man ska aldrig ge upp!

T-shirt: Etirel. Tights: Casall. Kompressionsstrumpor: GoCoCo. Skor: Shimano,