Träningsglädje

Det som upprör mig är när folk agerar tvärt emot allt som jag stÃ¥r för. Det behöver inte betyda att jag blir förbannad – jag upprörs nog pÃ¥ andra sätt. Genom ointresse till exempel.

Jag är totalt ointresserad av människor som bara pratar om sig själva. Som bara framhäver hur bra deras egna idéer, tankar och prestationer är och dissar alla andras. Jag har funderat mycket pÃ¥ det där med jantelagen genom att studera hur framgÃ¥ngsrika personer i min närhet behandlas och hur de agerar och det är skillnad pÃ¥ att berätta om sina framgÃ¥ngar. Man kan uttrycka sig genom att ”vara bäst” och att vara ”bättre än 2:an och 3:an”. De personer jag respekterar allra mest är de som kombinerar framgÃ¥ngar med ödmjukhet. De andra, de som ”är bättre än alla andra”  eller uttrycker sin egen storhet pÃ¥ bekostnad av andra orkar jag inte med.

Snygg? Javisst! Men inte snyggare än alla andra…

Är du snabb? Roligt! Snabbare än alla andra? Jaha.

Tack för att ni delar med er i inlägget nedan, det är urmysigt att läsa! Själv älskar jag uppesittarkvällskänslan och vill ha det sÃ¥ varenda kväll. IgÃ¥r kväll blev det sent i sängs och därför blev det ingen morgonträning imorse. Bom pÃ¥ den. PÃ¥ lunchen blev det inte heller nÃ¥gon träning, jag var en vända pÃ¥ stan istället. Bom pÃ¥ den med. Och nu pÃ¥ eftermiddagen försvann timmarna väldigt snabbt. Jag har tänt massor av ljus och städar lite bland allt sÃ¥dant som alltid ligger framme… nu när allt är sÃ¥ mysigt är det extra svÃ¥rt att klä pÃ¥ sig alla underställ och komma ut pÃ¥ den där kvällsjoggen. Grabben är ute och levererar den allra sista svävande lyktan som finns kvar i vÃ¥rt lager och kanske kommer han hem med spännande pÃ¥sar sedan. Man kan ju liksom inte lämna lägenheten dÃ¥…

Å andra sidan är värmen aldrig sÃ¥ härlig som efter en kvällsjogg. Middagen smakar aldrig sÃ¥ gott och känslan är aldrig sÃ¥ välbefinnande…

Vi hÃ¥ller pÃ¥ att klä om den här bloggen lite, därför ser det inte riktigt ut som vanligt. Men nu kan ni kommentera igen! Jag vill därför passa pÃ¥ att frÃ¥ga hur ni spenderar kvällarna före jul – särskilt kvällen före julafton! Vad gör ni? Hur ser era traditioner ut? Och framförallt – har era traditioner förändrats sedan ni själva blivit vuxna och skapat era egna?

Detta Ã¥ret är tredje Ã¥ret jag inte firar jul med min familj. Första gÃ¥ngen var jag i Kanada och dÃ¥ hade jag inte sÃ¥ mÃ¥nga tankar pÃ¥ att det var just jul, men i Ã¥r och även förra Ã¥ret har jag funderat en del pÃ¥ det där med traditioner. Vad är viktigt för mig att göra och vad görs bara ”för att det ska vara sÃ¥”?

Jag har full respekt och stor förstÃ¥else för alla som kör all in med sju sorters kakor och massvis med paket. Just nu är jag i en del av livet där jag vill ha det lite annorlunda. Det jag däremot tycker är trÃ¥kigt är alla som klagar pÃ¥ julen och all stress och hets – men som ändÃ¥ vill ha allt och lite mer. DÃ¥ känns det som om klagandet sker för klagandets skull och det finns det inte riktigt nÃ¥gon vits med. Det är som om det blivit lite fult att säga att man gillar julklappar. Det är synd. För mÃ¥nga ger julklappar av glädje. SÃ¥dant borde hyllas mer.