Träningsglädje

Kände mig lite less innan kvällsträningen. Ibland fÃ¥r jag känslan att jag tränar för mesigt. Visst är jag bra pÃ¥ att göra galna saker – men ärligt talat sÃ¥ är det sällan nÃ¥gra maxpulsutmaningar. Det är snarare tuggatuggagrejer. SÃ¥ för nÃ¥gra timmar sedan svor jag till lite och gick till gymmet. Nu fan kickar vi endorfinerna i taket, tänkte jag!

Jag började med 30 minuter pÃ¥ löpbandet. Intervaller! Utan musik. Det var sÃ¥ länge sedan jag sprang med musik att jag tappat bort min iPod. Det var sÃ¥ länge sedan jag sprang med musik att jag inte ens har nÃ¥gon spellista pÃ¥ min Mac som jag köpte i början av förra Ã¥ret. Jag lyssnar som bekant mest pÃ¥ P1 och streamade radioprogram – men jag hÃ¥ller med om att det inte är optimal ”nu fan”-musik. Tillsammans med inre mantran kan det funka rätt fint att intervalla till min egen andehämtning men troligtvis gÃ¥r det ännu bättre att springa till White light moment. Jag mÃ¥ste leta upp den där iPoden!

Nästa block på mitt kvällspass var 30 minuters cirkelträning i grupp. Skitbra träning. Fick upp flåset rejält när idioten varvades med funktionell styrka. På 30 minuter vågar man ösa!

Sista blocket avgjordes pÃ¥ löpbandet igen. Tänkte mig intervaller Ã¥terigen men kände mig trött. Halleluja! Bestämde mig för att bocka av de där 30 minutrarna ändÃ¥ och sprang nÃ¥gra fler intervaller – fast med mycket lägre intensitet.

Nu sitter jag i soffan och är nöjd. Sjukt skön känsla som jag vill pytsa ut till var och en av er som läser den här bloggen. Att känna sig nöjd kan vara en av de bästa effekterna av träning!

Man (läs: jag) är uppenbarligen inte särskilt effektiv när jag är ledig. En jobbardag hade jag relativt enkelt kunnat få till ett morgonpass, jobba 8 timmar, träna på kvällen och dessutom svänga förbi ICA Maxi och storhandla mat. Idag blev det ett dagsprojekt att ens göra den där storhandlingen. Hur blev det så? Tappar man (läs: jag) all effektivitet bara för att jag inte jobbar? Hur sjutton blev klockan redan 16.21?

Idag har jag Ã¥terigen funderat pÃ¥ hur och var jag ska träna när jag börjar jobba heltid i Stockholm om nÃ¥gra veckor. Jag skulle vilja komma igÃ¥ng med PT-träning igen. Framförallt skulle jag vilja träna med PT intensivt under en kortare tid. Jag gillar projekt och skulle se det som ett projekt som varade fram till mitten av april och Karibiensemestern. Och om man dÃ¥ tränar med PT ungefär 2 gÃ¥nger i veckan – behöver man dÃ¥ ett gymkort under den här perioden? Jag tänker mig att jag skulle lägga resterande träningstid pÃ¥ löpning, yoga, cykling och annan träning som man antingen gör själv eller som bedrivs pÃ¥ mer specifika träningsanläggningar (typ Crossfitgym, yogastudios och liknande). Problemet är att gräset alltid är grönare pÃ¥ andra sidan. SÃ¥ länge jag inte har ett träningskort kommer jag alltid drömma om gymträning som jag inte kommer Ã¥t. Dumt? Javisst. Men sÃ¥ funkar jag tyvärr.

Det här inlägget innehåller ingen slutsats eller svar på mina tankar. Hur hade ni gjort?

Jag tänkte mig 45 minuter spinning 06.45 imorse men det blev 90 minuter gågging klockan 09.00. Gågging, som en blandning mellan gång och jogging, alltså. Det kändes nämligen oerhört tungt i början. Herregud, tänkte jag. Hur ska det här gå?

Ju längre jag höll pÃ¥ desto bättre gick det. I uppförsbackarna gick det bäst. Jag hade medvetet valt en runda som gick mestadels uppför. LÃ¥nga, sega backar jag skulle besegra – alltid joggandes. Och det gjorde jag. Visserligen inte sÃ¥ himla fort men det spelade ingen roll. Jag gav inte upp.

Terrängslingan pÃ¥ Galgberget hade sandats och jag bestämde mig för att ta en runda pÃ¥ 3:an. Det var här den mestadelen av gÃ¥endet hände. Det var ju halt! Trots sand! SÃ¥ jag gick i nedförsbackarna. PÃ¥ platten och uppför sÃ¥ joggade jag. Jag tycker personligen att halkrisken är mindre när jag smÃ¥joggar än när jag gÃ¥r – steget är mycket lättare och snabbare dÃ¥.

Efter 3 program av P1:s ”Retorik” var jag hemma. Redo för dusch och frukost och fruktansvärt trött pÃ¥ grÃ¥disvädret.