Efter damernas Super-g körde vi vårt eget race. Backen är tyst och tom och bara vår.
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag kan längta till en lÃ¥ngfrukost om kvällarna. Inte sÃ¥ mycket för ätandets skull – mer för att det verkar sÃ¥ härligt. SÃ¥ jag försökte mig pÃ¥ en sÃ¥dan imorse. Tänkte att jag skulle ta mig all tid i världen och fyllde lÃ¥ngsamt en skÃ¥l med hjortronyoghurt, hasselnötter, färsk tärnad frukt, linfrön, pumpakärnor och nÃ¥gra skivor torkad kiwi. Jag Ã¥t det rätt sÃ¥ lÃ¥ngsamt med. Läste DN samtidigt, men den var rätt sÃ¥ tunn sÃ¥ den tog slut innan sista hasselnöten. SÃ¥ jag gjorde en kopp te och skivade upp 2 skivor mörkt, härligt bakpulverbröd. Kikade över Grabbens axel för att skumma igenom DI och kom pÃ¥ mig själv med att vara mätt. Jaha, nu dÃ¥? Min lÃ¥ngfrukost hade bara tagit en halvtimme och jag förlängde den desperat genom en till kopp te. Det funkade inget vidare. Dessutom började Grabben fÃ¥ trÃ¥kigt. Han delar inte mitt intresse och nyfikenhet för frukostar. Men jag undrar ändÃ¥: hur gör folk när de äter lÃ¥ngfrukost? Och hur lÃ¥ng är en sÃ¥dan? Kan man verkligen sitta i timmar eller är det nÃ¥got jag fÃ¥tt för mig?