Träningsglädje

När klockan var strax före 23 igår bestämde jag mig för att det var dags för en löptur. Regnet som öst ner sedan eftermiddagen fortsatte att vräka ner men det var en del av tjusningen med att komma ut. Att springa genom sommarkvällarna i regn är något jag drömmer om på vintern och man blir aldrig mer än blöt.

Jag var i Öregrund hela dagen hos min kompis Ella. Vi tittade till de dagsgamla fölen pÃ¥ dagen och när vi var längst bort i hagen öppnade sig himlen första gÃ¥ngen. Regndropparna slog hÃ¥rt mot huden och övergick till hagel och snart var vi sÃ¥ blöta att det inte spelade nÃ¥gon roll. Resten av eftermiddagen tillbringade vi med att sträckkolla den sista säsongen av Skam innan jag tog mig ut pÃ¥ löppasset – och blev sommarregnsblöt igen.

Om en månad tar jag mig an 11 mil i fjällen och jag känner mig redo. Känslan i benen igår kväll var oslagbar. Livet just nu är oslagbart!

Glöm njutningen i nedförslutet. Du halkar runt i leran från gårdagens regn och hittar inget flyt i din fotisättning. Du är långt från den anlagda vägens trygga underlag där fötterna nöter samma jämna asfalt under hela milrundan och som du egentligen kunnat springa i sömnen.

Meningarna ovan är hämtad frÃ¥n min senaste krönika som denna gÃ¥ng publicerades i SportHälsa som följde med Dagens Nyheter för nÃ¥gra dagar sedan. Jag skriver om att i fjällen är allting större än dig – och hur vi lockas av det som en kontrast till allting vi kan kontrollera.

Såhär såg det ut i tidningen:

Och nedan är texten i sin helhet. På slutet har jag skrivit med fem tips till löpning på fjället i närheten av Åre. Det kom aldrig med i SportHälsa eftersom utrymmet var tight:

I fjällen är allting större än dig

I en tid då vi har eller kan skaffa allt finns det något som fascinerar mer än allt annat: skog, berg och hav. Vi springer i lätta skor för att bli snabbare på asfalt, vi väljer platta lopp för att sätta personbästa på tävling och vi tränar för att optimera både oss själva och vår prestation.

Som en kontrast till allt vi kan kontrollera vill jag hälsa dig välkommen till fjällen där ingen hänsyn är tagen till att det ska vara lätt att springa. Där de vassa stenarna under dina fötter som karvats fram av tusentals fotsteg före ditt gör synfältet suddigt och din hjärna yr efter oändliga kilometrar med makalösa fjällvidder som aldrig tar slut. Där rötterna på stigen är hala av fukten från moln som hänger lågt över fjälltopparna. Där du tror att det ska bli skönt att äntligen få springa lite nerför efter lång och seg löpning uppför i ojämn terräng och fjälleder som försvinner ner i forsande fjällbäckar som ibland har högre vattenstånd än du tänkt dig.

Glöm njutningen i nedförslutet. Du halkar runt i leran från gårdagens regn och hittar inget flyt i din fotisättning. Du är långt från den anlagda vägens trygga underlag där fötterna nöter samma jämna och trygga asfalt under hela milrundan och som du egentligen kunnat springa i sömnen.

Det är först på den våta myrmarken du når hyfsat platt terräng. Här kommer du visserligen undan krävande höjdmeter men vartannat steg är lömskt och du sjunker ner i en bottenlös väta som hungrigt griper tag i dina fötter. Dina skor kommer att bära med sig minnet av blöt myrmark för alltid. Doften vill sällan släppa taget. Och det är precis vad som är tjusningen med att springa i fjällen. Att du får upplevelserna genom alla sinnen.

Kanske är det därför du ser fler löpare än vandrare på den klassiska leden Jämtlandstriangeln, eller varför många av fjällstugorna i norr numer fylls med färgglada funktionsplagg som hänger på tork – och en omisskännlig doft av liniment.

I en tid då vi kan kontrollera det mesta vi gör är fjällen en av de sista utposterna. Här kontrollerar vi ingenting alls och vi älskar det. Känslan av att något är större än oss själva fascinerar oss och vi behöver det.

När du kommer hit för att springa har du förmodligen ambitiösa planer på många mil i fjällterräng per dag utifrån hur du är van att springa hemma. När du lämnar är det med en ödmjukhet inför livet, din förmåga på dig själv och det du precis lärt dig.

I fjällen är du inte större än något annat, här är allting större än dig. Men fjällen ger dig upplevelser för livet att hämta hem. Mäktiga vyer och orubblig trötthet, den sköna känslan av flow och den oförsonliga känslan av litenhet. Och sedan: euforin du känner när du släcker törsten med det iskallt ljuvliga fjällvattnet.

När du upplevt både toppar och dalar och kommer hem med myrdoftande skor, leriga ben och ett lyckligt sinne landar du i dig själv och den innerliga känslan av att du faktiskt kan flytta berg. Det är tjusningen med att springa i fjällen, det lär dig om livet.

Sara Rönne bor i Åre och Stockholm och springer sällan samma stig flera gånger, därför har hon sprungit de flesta större lederna och stigarna i Årefjällen. Sara bloggar på www.traningsgladje.se och bjuder på bilder från fjäll och stad på Instagram som @sararonne.

Saras fem tips till dig som ska springa i fjällen:

1 Förlita dig inte på ledkryss och skyltar, köp med dig en riktig fjällkarta så håller du koll på var du är och dit du ska.

2 Packa alltid med dig förstärkningsplagg i en liten ryggsäck. Det du hör om att vädret ändras snabbt i fjällen är sant.

3 Du behöver inte ha flera fyllda vattenflaskor med dig från start, fyll på i fjällbäckarna längs vägen istället. Det vattnet är allra godast!

4 Ha alltid telefon med dig men lita inte på att du har täckning.

5 Lägg till mer tid på löpturen än vad du tror att det tar. En mils fjällöpning är inte som att springa en mil i stan. Det är dessutom onödigt att ha bråttom på fjällstigen!

Saras fem tips på stigar i närheten av Åre:

1 Suljättens topp i Kall bjuder på en kortare upplevelse på ca 5-7 km tur och retur beroende på var du väljer att börja. Från toppen belönas du med vidunderlig utsikt över Skäckerfjällen, Kallsjön och Åreskutan. Området kallas för Sveriges vackraste baksida och syftar på baksidan av Åreskutan som de flesta besökare i Åre aldrig ser.

2 Blanktjärnsrundan med start i Vålådalen strax utanför Åre ger dig 12-13 km lättsprungen fjällterräng med en turkosa och kristallklar tjärn längs vägen. Du kommer inte vara ensam på den här rundan så kom hit tidig morgon eller sen eftermiddag för bästa upplevelse. Ta ett svalkande dopp, eller i alla fall ett foto med den turkosa vattenspegeln och fjällen i bakgrunden. Det är en garanterad likeraket.

3 Åreskutan runt är en klassiker som ger dig det mesta av allt: fjällbjörkskog, kulturhistoria, myrmark och kalfjäll. Leden är runt 21 km men kan göras längre och kortare. Väljer du att ta liften en bit upp på fjället i början kan du få fler höjdmeter i utförslöpning än uppförslöpning vilket är skön omväxlling.

4 Pyramiderna och Issjödalen i Vallbo blev populära för löpning, vandring och cykling för några år sedan, så till den grad att Länsstyrelsen såg sig tvingade att gå in och förbjuda människor att gå upp på de naturligt formade pyramiderna eftersom slitaget blev så stort. Håll dig på leden som går runt om pyramiderna istället så får du de bästa vyerna. Det karga landskapet ger dig känslan av att du befinner dig på månen och när du kommer ner till Issjödalen är du tacksam över att se vatten och grönska igen. Leden är runt 21 km och är relativt lättsprungen.

5 Blåhammarens fjällstation är känd för sin goda mat och vackra läge. Här passerar du under den drygt 40 km långa Jämtlandstriangeln som bjuder på en fin och välmarkerad löprunda för den som vill ge sig på ett ordentligt dagsverke. Söker du en kortare tur ska du utgå från Rundhögen. Härifrån är det 9 km enkel väg till Blåhammaren; mestadels uppåt. Vägen hem bjuder på skön utförslöpning. Denna led är ett fint alternativ till sträckan Storulvån-Blåhammaren som är mer trafikerad av andra vandrare, löpare och cyklister.

Jag började min söndagsmorgon med yoga som en inre omfamning till min kropp eftersom jag skulle tillbringa hela dagen i bil. Yoga har alltid varit ett love-hate relationship för mig. Jag har yogat mycket men oregelbundet. Jag har gått Ashtangakurs, jag har haft medlemskap på Bikramstudio, jag har varit på yogaresor och jag har provat på Kundalini och en del annat.

Yoga är fantastiskt och mjukt och värmande – men yoga är ocksÃ¥ ärligt, naket och avslöjande. Med min strulande rygg har jag alltid tyckt att solhälsningarna varit den mentalt jobbigaste delen av yogan eftersom det varit obekvämt. Inte obekvämt pÃ¥ det sätt att man kan träna sig till mer bekväma solhälsningar – utan som att min kropp protesterat i det tysta. Det har helt enkelt inte klickat.

Därför erkänner jag att jag suckade lite inombords när Therése avslutade söndagens sköna yin- och flowklass med just solhälsningar. Därför blev jag också så förvånad och kärleksvarm när kroppen faktiskt myste sig igenom flödet.

Vilken skillnad det är att yoga med en kropp som inte behöver kompensera för en skada och hela tiden förhÃ¥lla sig till den! Känslan efterÃ¥t var att jag ville gÃ¥ ut och flytta ett berg. Men jag körde 55 mil till Öregrund istället – som vanligt med bilen fullpackad med diverse saker eftersom jag inte riktigt vet vad livet bjuder pÃ¥.