Träningsglädje

När jag körde från Stockholm till Halmstad så rev jag av massor av saker på min bucket list. Som Dumme Mosse i Jönköping till exempel, som jag skrev om häromdagen. Men också Jönköpings Toscana; området som verkar heta lite olika saker. Som Äppeldalen till exempel. Eller Kaxholmen.

Jag fick massor av fina tips från Elna som bor häromkring – och eftersom jag läser hennes blogg så har jag många gånger blivit nyfiken tack vare de härliga bilderna. Som den här vinterlördagen eller den här vintersöndagen! Såhär kan det se ut på sommaren…

Tre tips fastnade lite särskilt hos mig. Så vid Gyllene Uttern, ni vet restaurangen som ligger invid E4 vid Vättern, så åkte vi av på en mindre väg. Vårt första stopp var Flättinge gårdscafé. Jag älskar riktigt bra gårdscaféer som serverar gott kaffe och hembakt!

Efter att ha åkt någon kilometer på småvägar kom vi fram till ett ljuvligt ställe som var lugnt just denna dag; vädret visade sig inte från sin bästa sida och det är inte så värst mycket semestertid ännu. Desto mer kakor åt oss (känns det som att min sambo tänkte och valde ut några fler än de flesta andra skulle göra)!

Det finns ett gäng olika caféer i området. Till exempel Grafitgrå som kombinerar inredning med fika – och Brunstorp där man kan promenera runt i trädgården och några kilometer på en anslutande led.

Efter vårt fikastopp tog vi fasta på Elnas tips att ta ett varv runt Landsjön. Nu när jag åkt där (sjukt fint) så känner jag igen många av Elnas bilder. Smala, ringlande och böljande vägar och gulliga hus och ja – helt fantastiskt fint helt enkelt. Här vill jag också cykla!

Dessutom blev jag väldans glad när Gårdsrosteriet dök upp på vår vänstra sida helt plötsligt. De rostar riktigt gott kaffe och jag köpte med mig bönor som jag ska mala uppe i Åre och liksom sy ihop hela min Sverigekarta. Och så köpte jag äppelmust från dalen och en låda jordgubbar också.

Det tredje tipset var att stanna till uppe vid Vista Kulle och gå till det lilla lusthuset som stod på berget och erbjuder fin utsikt över Vättern alla dagar hela året. Eller ja, vi såg mest ett täcke med vitt för det var ju det här med vädret då. Men jag var så glad ändå. Jag älskar väder! Och jag älskar att jag körde av E4:an och upplevde Äppeldalen – Jönköpings Toscana. Eller Huskvarnas Toscana som Elna en gång sagt att det faktiskt borde heta istället.

Häromdagen hälsade jag på Katta under en fullpackad eftermiddag med tillhörande sommarnatt. Det är långt från alla mina vänner som jag varit hemma hos, och det kan ju låta knasigt men jag umgås med vänner på så väldigt många andra sätt – att vi liksom sällan ses hemma.

Kanske är det en storstadsgrej att ett café eller en restaurang blir ens tillfälliga gemensamma yta under några timmar – men kanske handlar det också om att det jag och mina vänner gillar att göra inte får plats inom rummens fyra väggar?

Hur som helst; det var första gången jag var hemma hos Katta oavsett vilken stad vi pratar om. För några år sedan flyttade hon till Norrköping i en drömmig lägenhet med evighetshögt i tak och gigantiska fönster man ser på Pinterest. Hon har dessutom haft den goda smaken att måla rummen i grå och dovt gröna toner vilket gav ett skönt lugn till de enorma ljusinsläppen.

Vi tog en promenad bland hennes favoritplatser i Norrköping; de bästa ställena i Folkparken och sedan de grönskande vägarna längs Strömmen.

Himmelstalundsfältet bredde ut sig som den största gröna filten du kan tänka dig och trädgårdskaféet vid Strömmen läskade fint med en Fanta lemon.

Sedan gick vi in mot industrikvarteren som rustats upp och var sådär modernt coola – och som inbjuder till plåtning mot snygga backdrops.

På kvällen åt jag cirka världens godaste tonfisk på Stadsvakten i Norrköping. Ja det var så gott så jag vet inte vad! Och efter det åkte vi ut från stan och in i natten… det var då jag insåg att jag nog behöver köpa en Canon 5D systemkamera. Det finns med andra ord en finfin Canon 7D (enbart själva huset alltså) om du är spekulant?

Morgonen därefter gjorde Katta mandelpannkakor som vi åt med grädde och jordgubbar; innan hon skulle vidare med tåg för jobb i Stockholm och jag skulle vidare med jobb och sambo på mitt håll.

Nu har vi haft både den kortaste natten och den längsta dagen och det har obevekligen vänt. Trösten är att det vänder tillbaks långt före jul. Jag hälsade på min fina vän Katta i måndags och vi upplevde Östergötland i sommarnatten. Vi satt på en klippa vid en sjö och blickade upp mot himlen mot en solnedgång vi trivsamt och hopplöst väntade på – och ut över sjön och det liv som hela tiden pågår medan vi gör annat.

Natten var ljus, sval och somrig – och djupa samtal vänner emellan tog fart in i sommarsolståndet. Den ljusaste natten var då. Men den bästa tiden är alltid nu.