Träningsglädje

Jag valde att lägga 139 spänn pÃ¥ lunchbuffé pÃ¥ Bianchi Café & Cycles lite tidigare. GÃ¥rdagens matmissar pÃ¥minde hungern om att leva rövare idag. 139 kronor för lunch är dyrt – men jag är nöjd med det mesta pÃ¥ Bianchi. Ja, förutom Facebookgruppen dÃ¥. Den tycker jag faktiskt är lite trÃ¥kig, sÃ¥ jag gick ur den. Den handlade mest om cykelresultat. Jag har ocksÃ¥ sett en del kritik i sociala medier mot att konceptet ”cykelcafé” är missledande. Det vore lite roligt om Bianchi hade en cykelpump och sÃ¥dant där annat som cyklister behöver. Nu har de kaffe, mat, snygga cyklar i taket – och fullt med affärsfolk (en vilsen person i full cykelmundering sÃ¥g jag i och för sig!)

Jag kom tidigt till lunchbuffén och den var fräsch och god. Lite olika salladsprylar (mycket med bönor och sÃ¥dant) och mycket vegetariskt (t.ex. en slags kronärtkocksbakelse med champinjoner) blandades med god lax, lite paninibitar, salami och liknande – och sÃ¥ mozzarellaost (stora höjdpunkten för mig som älskar ost). Den varma maten bestod av en god pastagratäng som andades italien (med undantag för de där trÃ¥kiga lÃ¥nga fattigmansbönorna som inte tillför sÃ¥ mycket). Givetvis serveras det gott bröd till, som med fördel doppas i olja och vinäger.

I baren står trevliga män som nästan kan misstas för att vara italienare. I alla fall så är några av dem mörkhåriga. Och på maten ingår espressp eller macchiato. Fast jag fick betala extra för att få en latte macchiato i pappmugg (ja, latte är godast i pappmugg eller glas) med spår av den turkosa nyans som är Bianchis signaturfärg. Hit går jag gärna tillbaka!

Jag har varit och lyssnat till Anja Pärson under temat ”vägen frÃ¥n kraschen” anordnat av konsultbolaget HiQ som sedan Ã¥rsskiftet sponsrar Anja (och Tanja Poutiainen). Kraschen i all ära, men det var intressant att lyssna till Anja och all noggrannhet som ligger bakom hennes framgÃ¥ngar. Varje gÃ¥ng hon flyger med sin utrustning monteras allt isär – och ihop igen – efter landning. Det är inte alla servicetekniker som tar isär och sätter ihop efter varje resa – men Anjas servicetekniker är noggranna och efter en flygning hittades en spricka i en bindning som skulle varit omöjlig att upptäcka annars. Förutom kraschen pratade hon ocksÃ¥ om all teknik som ligger bakom, all minutiöshet, allt analyserande och hur hela teamet som stÃ¥r bakom henne är sÃ¥ viktiga för att hon ska kunna prestera.

En kul nyhet är att Anja satsar för att köra världscup en till säsong. Minst. Hon har precis gÃ¥tt in i fysfasen av säsongen och tränar för att bli ännu bättre än föregÃ¥ende Ã¥r. Grymt. Och det är nÃ¥gonstans här det fina med sociala medier kommer in. Via Jessica Lindell-Vikarbys blogg och Facebookgrupp kan jag läsa om hur hon tar semester pÃ¥ Naxos och via Emil Jönssons och Anna Haags twitterfeed vet jag att de tränar (och slappar) i Portugal. Med sociala medier är man ett steg närmre de stora stjärnorna – och de stora förebilderna. Och dÃ¥ inser man att de inte är sÃ¥ annorlunda mot en själv. Eller jo, Anja Pärson är det. det framgick rätt tydligt att hon har enorm vinnarskalle. Ibland märker man ocksÃ¥ av det pÃ¥ twitter – fast mest märks det hur Anja faktiskt är precis som alla oss andra.

Jag och Magnus körde intervallträning utomhus idag. Konditionsträning är ett av hans expertisområden så det känns rätt bra att vi fokuserar på det. Rätt uppgift för rätt person liksom.

Jag hade grundat med ingen frukost och ingen lunch. Det hör verkligen till ovanligheterna. Eller, träna utan frukost gör jag rätt ofta men dÃ¥ brukar jag alltid äta frukost efterÃ¥t. Jag känner ärligt talat ingen skillnad pÃ¥ min förmÃ¥ga att träna och ”ta i” innan frukost (jämfört med efter frukost). Det är Ã¥terigen en sÃ¥dan där grej där vi alla är olika – för att inte tala om att det finns olika läror i omrÃ¥det… Men att träna utan vare sig frukost eller lunch är verkligen inget att eftersträva.

Himlen var dramatisk med sina mörka moln när vi joggade frÃ¥n Stureplan till DjurgÃ¥rden. Strandvägen är bra för upp- och nerjoggar. Precis innanför den blÃ¥ porten finns en fin liten bana som pÃ¥minner om en 400-metrare grunt en grön parkplätt. Här sprang jag 8 intervaller med styrkestation mellan – med 2 minuters vila i halvlek. Första intervallen gick lätt de första 300 metrarna. Resterande meter i varenda intervall var tunga. Men tungt är bra. Jag behöver verkligen jobba pÃ¥ fart. Jag är skitdÃ¥lig pÃ¥ det. Det positiva med att träna intervaller (förutom resultatet) är att det är ett rätt snabbt tränat pass.

13.20 i eftermiddags höll vi fortfarande pÃ¥ att jogga ner pÃ¥ Strandvägen och 13.30 skulle jag ha gruppmöte pÃ¥ jobbet. Jag blev bara 3 minuter sen. Och hungrig blev jag först 14.15. Nu är det hög tid för nÃ¥got att äta…