Träningsglädje

Mitt favoritgym alla kategorier, Form Friskvård i Halmstad, har flyttat ut några av sina klasser och kör dem i ”Graffittiparken” istället för nere i gymmet. Kul koncept tycker jag, och imponerades ordentligt när jag kom dit och såg att de riggat upp grymmaste högtalaranläggningen. Fantastiskt!

Vi dansade Zumba till värsta ljudet och Grabben intygade att det hördes hem till vår balkong så jag hade egentligen kunnat stå där och dansa. Fast jag hade inte sett instruktören då… Hanna ledde klassen på ett lika strålande sätt som alltid men jag tycker personligen att Zumba toning, som vi körde idag, inte är lika kul som vanlig Zumba. Vikterna väger 0,6 kr var och det blir liksom lite fessigt. I takt med att det blev mer Zumba och mer dans så yrde gruset bland graffittiväggarna och nu och då kom en och annan åskådare, förmodligen lockad av de latinska rytmerna.

Efter Zumban körde jag den andra utomhusklassen: Functional Moves. Vi var 4 tappra själar som joggade iväg en bit till en bra gräsplätt bortanför muséet och där körde vi 2 block med lite olika ben-, core- och stabilitetsövningar. Tiden flög iväg och jag konstaterade att det är jobbigare att träna utomhus. Underlaget är lite ostabilare. En gräsplätt är sällan helt platt vilket gjorde att man fick jobba lite extra.

Summa summarum så fick jag 2 fina återhämtningspass med en del tillfällen att känna av läget i kroppen. Benen är väldigt tunga och sega, resten är rätt bra. Det var skönt att få röra på mig lite efter en hel dag på en köksstol framför mitt exceldokument. Men det var också vettigt att ha en vilodag från löpningen.

Efter allt tränande gick jag och köpte 4 lådor jordgubbar och 1 stor vattenmelon. Sedan stillade jag mina cravings och svängde ihop en mixtallrik med allt jag var sugen på: jordgubbar, avokado, chorizo, keso och Ramlösa vattenmelon. Den stora melonen jag köpte hade jag inte tid att skära upp – jag var alltför hungrig.

Jag är instängd idag. I mitt exceldokument med tusen flikar, pivottabeller och diagram. Analytikerhjärtat klappar lite extra när jag har flyt – och hjärncellerna trängs, bråkar och skriker när jag fastnar i det exceltekniska. Så jag tar en paus. Surfar in på Nike dit jag inte vågat surfa in på sista tiden. Jag försöker hålla igen på utgiftskontot. Men om jag fick shoppa som jag ville, så skulle det bli det nedan.

En Nikegrej har jag faktiskt shoppat. GPS-appen till min iPhone. Ni vet, den med applåder från Facebook. Det är en superapp som visar hastighet, sträcka och som ger kilometertider och som peppar med röster lånade från bland annat Lance Armstrong och Paula Radcliffe. Appen spelar den musik jag lagt in och vill jag så kan jag peppa mig lite extra med utvalda ”Powersongs”. Och självklart har jag gjort som många av mina Facebookvänner – kopplat den till Facebook så att man kan se när jag påbörjat en ny runda. Varje kommentar och gilla-tryck på min statusrad blir till hejdundrande applåder i mina öron. Kul grej – helt klart värd de 15 kronor som den kostade.

Och jag kan konstatera det som redan konstaterats. Nike är mer än skor och kläder, Nike är ett av de varumärken som finns med oss i det vi gör och som engagerar oss i det vi tycker och tänker. Medan andra varumärken står trycka på kläder som slängs i och ur tvättmaskinen så är Nike lite mer än så. Det är ett statement vi skyltar med och som definierar oss. Som vi vill vara som. Jäkligt smart. Hur det har blivit så är relativt enkelt att se på de produkter och tjänster Nike erbjuder förutom sina kläder. För mig som är intresserad av varumärken och hur de fungerar så är det fascinerande att titta på strategi (från ett utanförperspektiv) och påverkan. Även om man inte är intresserad av kommunikation så kan man inte komma undan hur det påverkar. Ingenting erbjuds gratis (eller nästintill gratis) bara för att. Därtill kan man man såklart tycka vad man vill om Nike. Om produktion, om företagskultur och allt det där andra som också påverkar ett varumärke.

För att få lite perspektiv på det hela så är Sverige ett varumärke som fungerar ungefär likadant, fast i en helt annan värld. Och det finns såklart många fler exempel och ungefär hur mycket som helst om varumärken att läsa. Till exempel här om varumärkets fyra S, eller här om hur olika generationer förhåller sig på olika sätt till varumärken. Det är intressant att läsa att ”generation Y” (födda 85 eller senare) vill vara delaktiga på ett kreativt sätt till varumärken eller att ”generation X” (födda 65-84) i högre grad förlitar sig på personliga rekommendationer än tidigare generationer. De förväntar sig variation och att kunna ha en egen inverkan på varan eller tjänsten.

Generationsskillnaderna är också tydliga i bloggandet om varumärken. Ta det här med att skriva om gratisprodukter till exempel. De yngre (läs: Blondinbella och yngre) tycker inte att det är någon big deal att bloggare skriver om sådant som de fått utan att förtydliga att det är gratisgrejer. Enligt läsarna är det underförstått att bloggare enbart rekommenderar om sådant man gillar (oavsett om man fått det gratis eller inte) – annars tappar bloggaren i förtroende vilket skulle vara förödande för den fortsatta ”bloggkarriären”. Bland de något äldre är denna transparens nödvändig och att inte skriva ut vad man fått gratis underminerar förtroendet. Samma beteende ger således upphov till två helt olika reaktioner beroende på vem som läser inlägget.

Det fina med träning är känslan av nöjdhet efteråt. Och hur gott vattnet smakar. Och hur bra det känns att krypa upp i soffan och låta benen vara alldeles stilla. Och doften av en mjuk och len bodywash i duschen. Och den belåtna hungern som sakta kryper genom kroppen. Och friden.

Dessutom kan man få darriga ben. Om man gör det lite jävligt för sig. Jag är rätt dålig på det där. Orkar sällan ta ut mig till sista droppen. Stannar när det blir lite obekvämt. Hittar någon dålig ursäkt som att jag fått en insekt i ögat eller så.

Idag fick jag inga kryp i ansiktet. Jag gav inte heller upp. Jag sprang först 5:an på Galgberget – sedan hittade jag den där fantastiska trappan upp till Hallandsgården och ömsom sprang upp för alla 100 stegen, ömsom sprang uppför backen som går i en halvcirkel bredvid. 10 gånger.

Nu känns benen rätt trötta. Den där känslan som jag längtat och letat efter så många gånger, men sällan lyckas förmå mig till att uppnå. Nu äntligen kan jag vara nöjd. Belåten.