Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Vattenmelon har blivit min nya grej. Imorse åt jag det tillsammans med kesoröra på keso och kesella (med vaniljsmak). Kokade 2 ägg till som jag toppade med kaviar och majonnäs.
Förutom att fortsätta tragglandet med excel så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig för idag. Mitt Funbeatkonto (och känslan i benen) säger mig att jag borde ta en vilodag och jo, visst är det så. Det är bara så himla tråkigt eftersom träningsglädjen hoppar och studsar i kroppen. Lite yoga, kanske?
Jag och Grabben tog en roadtrip till Hylte för att springa intervaller på tartanbana. På vägen dit berättade han om Hylteklubben Rydös storhetstid när klubben elitsatsade på friidrott och Patrik Sjöberg och en massa tyskar hoppade höjdhopp och hur kenyanerna deltog på Rydöloppet. Jag somnade. Inte för att historierna han berättade var tråkiga, men för att jag var så himla trött. När vi svängde upp på parkeringen ville jag helst sova lite till men istället värmde vi upp på ett elljusspår. Det har sett sina bättre dagar. Elljusspåret vid Hyltes IP är nog det värsta jag sett. Ändå mötte vi 2 löpare som sprang runt bland håligheter och väldigt ojämt underlag (enligt läsare så grävs det ner vattenledningar i spåret just nu).
Jag har sedan 4 löppass bakåt i tiden börjat springa med musik i lurarna igen. Mest för att jag börjat snöa in på det där med appar. Idag premiärsprang jag med appen Runkeeper och den är faktiskt fenomenal. I appen ställe jag in exakt hur många intervaller jag ville springa, hur långa de skulle vara, hur lång vilan mellan dem skulle vara och hur ofta jag ville ha feedback på hur långt in i passet jag kommit. Sedan var det bara att springa utan att tänka på det där med sekunder och antal. Jag minns inte vad den kostade i appstore men om det nu var 0, 7 eller 15 kronor så är den ett fynd.
Jag delade upp de 30 30-sekundrarna i 2 block med 3 minuters vila i mitten. Det blev 15 minuter per block. Rösten i appen gav mig ett heads upp vid 5 och 10 minuters intervallande vilket var skönt, för jag visste att i varje sådant miniblock var det bara 5 intervaller och det är nästan ingenting. När jag kollade tempofacit efter träningen såg jag att min hastighet varierade betydligt – nästan 80 sekunder i min/km. Det var det där med uthålligheten… (de långsammaste intervallerna var någonstans i mitten av passet)
Dagens känsla var lite sisådär. Jag var otroligt seg i benen och har träningsvärk i vaderna efter måndags backar och trappor. Farten på mina 30-sekundrare var nästan samma som när jag springer 400-metersintervaller men so be it. Jag är mycket taggad på att springa mer intervaller och fartlekar. Med appar och musik och grejer blir man rätt motiverad!
Vi avslutade vår roadtrip till Hylte med en tur till Skärshultssjön och en Twister på bryggan medan solen kastade sina sista glimtar i sjön. Efter det var jag rätt nöjd med att åka hem till Halmstad igen. Hylte var inte det mest upplyftande samhälle jag sett även om tartanbanan var mycket fin.
Jag har bokat in ett lopp! Det går av stapeln i Amsterdam den 16 oktober och är på ynka 8 km. 8 km kan man ju egentligen springa på hemmaplan men skitsamma. Grabben ska dit och springa marathon och det är i ärlighetens namn skittråkigt att åka med som sällskap. Man har liksom inte fått vara delaktig i någonting när man bara är med som påhejare och upplever inga andra känslostormar än lite stress över att hitta rätt löpare att heja på ute på banan. Nä, då är det roligare att vara med och 8 km blir perfekt.
Under sommaren och hösten ska jag träna intensivt. Intensivt är oftast (relativt) kort. På PT-Magnus inrådan bör jag steppa upp intensiteten i min träning. Och det vet jag ju egentligen själv också. 3 intensiva (löp)pass per vecka är ordinationen och det känns både kul och jobbigt. Det känns i nuläget mindre jobbigt att springa 15 km i lagom lugn takt än att maxa på 5. Jag kan faktiskt inte ens maxa på 5. Jag känner mig inte uthållig nog i vare sig kropp eller knopp. De två 5-kilometrare jag sprungit tidigare i försommar blev någonslags intervallande mellan rätt så lugn jogg och snabbdistanskilometer. Jag har just nu ett enda löptempo i kroppen och ökar jag blir det jobbigt jäkligt snabbt. Men man blir å andra sidan bra på det man tränar. Att jag kanske blir lite lättare och får en mer löparmässig mage och springstarka lår av intensiv löpträning ser jag som en bonus. Då blir jag dessutom ännu snabbare av bara farten.
Så jag ska träna kort och hårt. De fortsatta ultradistanserna får jag ta sedan någon gång. Hade funderingar på att springa 24-timmars på Ultrafestivalen i Skövde den 26 augusti men starten går samtidigt som jag har en presentation på jobbet och att springa 12 timmar dryga dygnet senare lockar mig inte alls – då har alla jag känner redan åkt hem och halva motivationen har med det försvunnit.
I eftermiddag åker vi på roadtrip inåt landet för att leta upp en finfin plats att springa 30x30x30 på. Kortkorta, högintensiva intervaller som tillsammans med annat högintensivt ska generera positiva grejer till mina millopp i sommar och höst, och den där 8-kilometraren i Amsterdam.
