Träningsglädje

Första loppet för i år har sprungits. Första milloppet på typ evigheter. Jag minns fortfarande hur slutet på mitt förra millopp kändes – och dagens 10k var som en repris på den känslan. Fruktansvärt jobbigt, särskilt som uppförsbackarna kom precis före mål. Men lite småkul efteråt. Nu har jag en tid som jag kan förbättra. Den miltid som jag jobbar mot är en halv evighet från dagens resultat men det finns bra grejer som jag tar med mig från dagens lopp. Mitt tempo när jag väl sprang var bra. I fortsättningen ska jag helst fortsätta springa när det känns lite jobbigt och inte ge upp och börja gå. Lite finlir att jobba på alltså. Lite envishet och uthärdlighet att jobba på. Fler pass utanför bekvämlighetszonen. Det blir skoj!

Grabben och Mia sprang hur bra som helst och var väldigt fina i matchande skor. Det som saknades var IF Linnéas klubbkläder på Grabben, men det kommer nog till nästa lopp…

Vilodag och bara en liten, liten morgonpromenad före frukost. Kvavt i luften och svettigt på överläppen. Jordgubbar, blåbär, hallon och keso i skålen och 2 ägg på tallriken. En tur till klipporna i Hovs Hallar och en tia i parkeringsavgift till okänd mottagare och en sväng med gratis parkering till Torekov. En titt i de små butikerna med söta onödigheter och en lunch på ceasarsallad med scampi med stenhårt knapriga krutonger. Och så hemfärd till balkonghäng tills klockan var över midnatt. En flaska vin med cykel på som inte alls smakade lika trevligt som etiketten såg ut och en spanjor att lita på. Prat om filosofiska frågor någon borde doktorera i och sådant där som handlar om ingenting men ändå om allt. Snart är det imorgon och en snabbdistans där min målsättning är att det ska göra ont.

Nytt besök – ny tur längs Prins Bertils stig igår. Denna gång gick det lite snabbare och lite bättre än det brukar. Minus skavsåret på rumpan orsakad av en elak söm på mina tights. Det var inte särskilt skönt i duschen efteråt. Lägg därtill några andra skavsår från min sport-bh och jag ser nästintill ärrad ut.

Halmstad bjöd på sedvanligt ingentingväder som är för kallt för beachhäng och för varmt för att sitta inne. Perfekt för löpning alltså. Det blåste rätt ordentlig motvind på sina ställen men inne i strandskogen var det varmt och skönt. De dryga 13 km som utgör en bit av Prins Bertil som förut kändes så långa och liksom ett heldagsevent känns numer rätt så kort. Jag kan nästan varenda twist och turn utantill och det som gör det till en heldagsgrej är nog det obligatoriska efterspelet på Tylösand. Häromdagen var det after beach, nu blev det extra lång stretch medan MarathonMia och Grabben sprang intervaller, sedan gemensamma plankor följt av vätskepåfyllning på Bettans.

Lite senare på kvällen åt vi kanongoda kantareller som Mia plockat på hemliga ställen längs Västkusten, smörstekta och toppad med parmesan. Perfekta! En bit oxfilé, supersallad och lite bubbel till det och kvällen var gjord.