Träningsglädje

Idag har jag äntligen fattat grejen med söndagar. Vanligtvis tycker jag att de är rätt tråkiga – ingenting händer ju – men idag tog jag det piano med långfrulle (hej då mackor för ett tag framöver, hur mycket surdeg ni än består av…) och sedan en världslång promenad med KarinTri. Vi gjorde rätt många Stockholmsöar och stannade för kaffepaus i solen i Sjöstan. En helvärd söndag.

Kommande vecka blir galen tror jag. Jag ska försöka hinna med en del träning på morgnarna och på onsdag tar jag en heldagspaus och dricker champagne mest hela dagen samtidigt som jag doppar tårna i lite lugn och ro. Sportlife har öppet hus hela veckan men jag kommer knappt hinna dit en endaste gång. Veckan avslutas söderöver och jag gissar på att alla dagar kommer gå typ hur fort som helst. Så är det alltid när man har roligt.

Det var en händelserik gårdag som började med att jag gick upp tidigare än jag gör på vardagar – och slutade med VM-marathon mitt i natten. Därimellan hann jag med pressfrulle på Super Saturday, spana in nya Sh’bam, åka hem och byta om till löparkläder och ladda inför Tjejmilen och sedan fira brorsans födelsedag på en grym kinakrog på Gärdet. Med tanke på hur god mat vi åt var det lika bra att jag tränat ordentligt innan!

Jag har aldrig varit på Super Saturday förut så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. På tunnelbanan såg jag en massa likadana Nikejackor och väl på plats kryllade det av dem. Såhär i efterhand upplevde jag Les Mills Super Saturday som ett högkoncentrerat Nikekonvent.

Vi började med frukost där Annika Sjöö och Fredrik Andersson berättade lite om de nya koncepten Sh’bam och CXWorks. Worksen har jag kört och vet redan att jag gillar – men Sh’bamen var jag skeptisk till. Hallå dans, liksom. Men ju mer Annika berättade ju mer nyfiken blev jag. Man behöver inte lära sig en lång koreografi och passet, som är 45 minuter långt, består av 12 låtar i olika stilar. Det låter som något för mig! Jag gillade Zumba just för att jag inte behövde lägga fokus på att komma ihåg grejer men fördelen med Sh’bam är att det faktiskt i n t e är Zumba.

Sh’bam kommer köras på SATS under hösten innan det introduceras vidare så det fick mig att börja fundera på det här med SATS alltså. Den nya klassen Fight Circuit låter nämligen också rolig…

Stämningen i Globen var grym med häftig belysning i den stora salen och det kändes som en gigantisk fest på 2000 pers. Sjukt många cyklar stod uppställda i en annan sal och förhoppningsvis hade man gjort något kul med belysningen här med – cykling har ju annars en tendens att bli lite bortglömt på konvent (The Convention är undantaget – det var en cool sal). En tredje sal hade laddats för body pump och den var också snygg och stämningsfull. Det är just det där med stämningen, det där lilla extra som jag förut upplevt på Nike och nu på Super Saturday, som är halva grejen!

Jag lämnade Super Saturday med nya Nike Free XT Motions Fit och en praktisk träningsväska som kommer få folk att undra vad Sh’bam är. Förutom de som redan vet såklart… I den låg ett par hyllade GoCoCo-strumpor, en träningströja och lite annat smått och gott som gjorde mig glad.

Finn fem bloggare! Nina i orange linne, Anna-Lena från Fitness bredvid, Åsa med ryggen mot kameran, Terese borta vid kaffet och så Fredrik där i bakgrunden.

Frullen

Mycket energi på scenen…

…och galet ös på golvet!

Det var sjukt mycket folk i shoppen så dit hann jag aldrig in

Cykelsalen

Andra salen

Och så jag då…

Skor – Nike

Tights – Casall

Top – Casall

Jacka – Craft

Varje millopp jag springer går snabbare och snabbare vilket är roligt men prestationsångestframkallande eftersom jag förväntar mig att nästa lopp ska gå snabbare än det föregående. Jag sprang Tjejmilen 7 minuter snabbare än första milloppet i somras men har 150 sekunder till pers. Eftersom jag är långt från min gränser så tycker jag att perset är nära, jag vet precis vad jag måste jobba på. Idag tröttnade jag lite vid 7 km då det kändes segt och jobbigt.

Midnattsloppet för några veckor sedan minns jag med glädje. Det hände grejer hela tiden och varje steg var roligt. Jag var lite rädd för hur Tjejmilen skulle kännas så jag gjorde något jag aldrig gjort förut på ett lopp – stoppade lurarna i öronen och drog upp volymen. Det funkade bra, jag hörde aldrig min andning och påmindes aldrig om jag var trött. När jag hör att jag är trött upplever jag att jag blir tröttare…

Min startgrupp var rätt så liten så förutom i början och på den lilla grusvägen vid 4 km upplevde jag att det var gott om plats. Hastigheten på gruppen var rätt okej och för första gången var de inte de som var långsamma som var i vägen – det var de med betydligt högre hastighet som liksom sicksackade sig fram precis framför fötterna.

Ja, så mycket mer finns liksom inte att säga. Jag är extremt nöjd och vill träna mycket mer och sedan springa fler lopp. När det klaffar är det ju skoj!!