Träningsglädje

Idag har jag äntligen fattat grejen med söndagar. Vanligtvis tycker jag att de är rätt trÃ¥kiga – ingenting händer ju – men idag tog jag det piano med lÃ¥ngfrulle (hej dÃ¥ mackor för ett tag framöver, hur mycket surdeg ni än bestÃ¥r av…) och sedan en världslÃ¥ng promenad med KarinTri. Vi gjorde rätt mÃ¥nga Stockholmsöar och stannade för kaffepaus i solen i Sjöstan. En helvärd söndag.

Kommande vecka blir galen tror jag. Jag ska försöka hinna med en del träning på morgnarna och på onsdag tar jag en heldagspaus och dricker champagne mest hela dagen samtidigt som jag doppar tårna i lite lugn och ro. Sportlife har öppet hus hela veckan men jag kommer knappt hinna dit en endaste gång. Veckan avslutas söderöver och jag gissar på att alla dagar kommer gå typ hur fort som helst. Så är det alltid när man har roligt.

Det var en händelserik gÃ¥rdag som började med att jag gick upp tidigare än jag gör pÃ¥ vardagar – och slutade med VM-marathon mitt i natten. Därimellan hann jag med pressfrulle pÃ¥ Super Saturday, spana in nya Sh’bam, Ã¥ka hem och byta om till löparkläder och ladda inför Tjejmilen och sedan fira brorsans födelsedag pÃ¥ en grym kinakrog pÃ¥ Gärdet. Med tanke pÃ¥ hur god mat vi Ã¥t var det lika bra att jag tränat ordentligt innan!

Jag har aldrig varit på Super Saturday förut så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. På tunnelbanan såg jag en massa likadana Nikejackor och väl på plats kryllade det av dem. Såhär i efterhand upplevde jag Les Mills Super Saturday som ett högkoncentrerat Nikekonvent.

Vi började med frukost där Annika Sjöö och Fredrik Andersson berättade lite om de nya koncepten Sh’bam och CXWorks. Worksen har jag kört och vet redan att jag gillar – men Sh’bamen var jag skeptisk till. HallÃ¥ dans, liksom. Men ju mer Annika berättade ju mer nyfiken blev jag. Man behöver inte lära sig en lÃ¥ng koreografi och passet, som är 45 minuter lÃ¥ngt, bestÃ¥r av 12 lÃ¥tar i olika stilar. Det lÃ¥ter som nÃ¥got för mig! Jag gillade Zumba just för att jag inte behövde lägga fokus pÃ¥ att komma ihÃ¥g grejer men fördelen med Sh’bam är att det faktiskt i n t e är Zumba.

Sh’bam kommer köras pÃ¥ SATS under hösten innan det introduceras vidare sÃ¥ det fick mig att börja fundera pÃ¥ det här med SATS alltsÃ¥. Den nya klassen Fight Circuit lÃ¥ter nämligen ocksÃ¥ rolig…

Stämningen i Globen var grym med häftig belysning i den stora salen och det kändes som en gigantisk fest pÃ¥ 2000 pers. Sjukt mÃ¥nga cyklar stod uppställda i en annan sal och förhoppningsvis hade man gjort nÃ¥got kul med belysningen här med – cykling har ju annars en tendens att bli lite bortglömt pÃ¥ konvent (The Convention är undantaget – det var en cool sal). En tredje sal hade laddats för body pump och den var ocksÃ¥ snygg och stämningsfull. Det är just det där med stämningen, det där lilla extra som jag förut upplevt pÃ¥ Nike och nu pÃ¥ Super Saturday, som är halva grejen!

Jag lämnade Super Saturday med nya Nike Free XT Motions Fit och en praktisk träningsväska som kommer fÃ¥ folk att undra vad Sh’bam är. Förutom de som redan vet sÃ¥klart… I den lÃ¥g ett par hyllade GoCoCo-strumpor, en träningströja och lite annat smÃ¥tt och gott som gjorde mig glad.

Finn fem bloggare! Nina i orange linne, Anna-Lena från Fitness bredvid, Åsa med ryggen mot kameran, Terese borta vid kaffet och så Fredrik där i bakgrunden.

Frullen

Mycket energi pÃ¥ scenen…

…och galet ös pÃ¥ golvet!

Det var sjukt mycket folk i shoppen så dit hann jag aldrig in

Cykelsalen

Andra salen

Och sÃ¥ jag dÃ¥…

Skor – Nike

Tights – Casall

Top – Casall

Jacka – Craft

Varje millopp jag springer går snabbare och snabbare vilket är roligt men prestationsångestframkallande eftersom jag förväntar mig att nästa lopp ska gå snabbare än det föregående. Jag sprang Tjejmilen 7 minuter snabbare än första milloppet i somras men har 150 sekunder till pers. Eftersom jag är långt från min gränser så tycker jag att perset är nära, jag vet precis vad jag måste jobba på. Idag tröttnade jag lite vid 7 km då det kändes segt och jobbigt.

Midnattsloppet för några veckor sedan minns jag med glädje. Det hände grejer hela tiden och varje steg var roligt. Jag var lite rädd för hur Tjejmilen skulle kännas så jag gjorde något jag aldrig gjort förut på ett lopp – stoppade lurarna i öronen och drog upp volymen. Det funkade bra, jag hörde aldrig min andning och påmindes aldrig om jag var trött. När jag hör att jag är trött upplever jag att jag blir tröttare…

Min startgrupp var rätt så liten så förutom i början och på den lilla grusvägen vid 4 km upplevde jag att det var gott om plats. Hastigheten på gruppen var rätt okej och för första gången var de inte de som var långsamma som var i vägen – det var de med betydligt högre hastighet som liksom sicksackade sig fram precis framför fötterna.

Ja, så mycket mer finns liksom inte att säga. Jag är extremt nöjd och vill träna mycket mer och sedan springa fler lopp. När det klaffar är det ju skoj!!