Träningsglädje

I början av augusti, långt innan hösten ens knackat på dörren, var det många som gick ut stort inför hösten. Här skulle ske stordåd! De som hakade på Jari Ketolas 10-veckorsutmaning var många, både bland bloggare och hos Facebookkomppisar. Ni som är envisast hänger fortfarande i och gör era dagliga(!) övningar – själv tröttnade jag efter sisådär 3 dagar. Som många andra – om jag får gissa.

Jag gick ut hårt och skrev det här inlägget den 14 juli. Då var det drygt 7 veckor kvar till min födelsedag (vilket jag såg som ett delmål) och jag sa att jag ville åt min toppform igen. Den 14 juli var det 13 kilo till toppformen. 5 av dem är numera bortputsade och eftersom jag verkligen inte gått på någon lågkolhydratkost den senaste veckan så är jag mycket nöjd med vikten efter festligheterna.

Eftersom jag vet med mig att jag är en lättuttråkad människa så jobbar jag med korta delmål. Nästa mål blir den sista september – lagom tills dess att vi flyttar in i nya lägenheten. Det är 3 veckor dit och tills dess ska jag verkligen hårdköra. Hårdkörning innebär bland annat en yogahelg med fjällöpning på Copperhill i Åre nästa helg, Lidingölopp helgen därpå, matlådor med superfood och så några middagar i glada vänners lag därimellan. Det blir nog fint.

Solen strålar just nu i Halmstad men det gjorde den inte imorse när vi styrde löparbilen mot Mellbystrand och spåren i strandskogen Hökafältet. Då var det höst och lite ruskigt – men ändå varmt under löparjackan. Jag testade att springa med nästan alla delar ur den löparoutfit från Adidas peppat bloggar om träning-gänget  med inför Lidingöloppet om 2(!) veckor. Det är kul med rosa. Punkt.

Det enda spåret jag sprungit på Höka är 6:an och det gjorde jag idag med. På förvånansvärt lätta och pigga ben bör tilläggas. Det går inte att komma ifrån att min löpträning alltid går bättre i Halmstad. Jag springer fler pass och jag springer dem mer fokuserat. Det enda inom löpningen som går särskilt bra i Stockholm är loppen…

En av Sveriges vackraste vägavsnitt kallas den – biten innan Jönköping när man kommer norrifrån och har vatten och Visingsö på sin högersida. Tänk om alla 50 milen ner till Halmstad var sådär förtjusande! Bilresan ner går relativt snabbt ändå trots att typ 49 av de där milen bjuder på skog utanför bilfönstret. Nu hoppas jag på sol under resten av helgen. Det är mycket jag vill hinna med! Nu först ska jag googla kickboxningsställen i Stockholm. Jag har fått ett infall!