Quinoagröt

Morgonens frukost gjordes enligt recept frÃ¥n en gammal Fitness Magazine: gröt pÃ¥ vit quinoa. Jag hade inget päron hemma som receptet föreslog, sÃ¥ jag tog ett äpple istället. Päron hade nog varit godare, det är mer stuns i det liksom. Och jag hade gärna toppat gröten med hallon eller andra bär lagom till servering. Det fÃ¥r bli nästa gÃ¥ng – sÃ¥här gjorde jag gröten idag:

Koka 1 dl vit quinoa, någon matsked linfrön och solrosfrön i 2 dl vatten i 15 minuter

Någon gång under kokningen river du äpple (päron är nog bättre) och lägger i gröten (beror på hur du vill ha konsistensen på frukten)

Servera toppat med mer rivet äpple (päron), hasselnötter och mjölk. Jag toppade även med hemlagat äppelmos och kanel.

20110927-094434.jpg

20110927-094451.jpg

Kalvhagen Sthlm

Nu har jag äntligen gjort det – överlevt mitt första pass pÃ¥ ”riktig” kampsportsklubb! Det tog mig bara ett halvt liv att komma dit. Det har varit en oerhörd hög tröskel att kravla mig över och jag försökte komma pÃ¥ bra ursäkter ocksÃ¥ idag att inte gÃ¥ dit. Men fasen vad nöjd jag är nu efterÃ¥t!

Det är ju rätt löjligt det där med att inte vÃ¥ga testa nya grejer. Men kanske känner du igen dig. Det är nÃ¥gon löjlig rädsla för att ta steget utanför sin comfort zone som sätter krokben för alla försök att växa och bli lite större. Att testa kampsport pÃ¥ gym är en mindre deal, dÃ¥ vet man att det är likasinnande gymmänniskor som är där. Men att dra pÃ¥ kampsportsklubb med rosa gymbrallor känns inte rätt – kampsportsklubbar är svettiga, lite skitiga och kräver en annan outfit. SÃ¥ jag valde helsvart och bomullstisha. Kanske lite töntigt, men va fasen… och man blir lite skitigt äcklig efter ett pass: bÃ¥de av sin egen och andras svett – och för att inte tala om lukten frÃ¥n handskar och sÃ¥dant…

Det var inte alls sÃ¥ farligt att träna kickboxing pÃ¥ riktigt som jag trodde. Jag har spanat runt pÃ¥ lite olika klubbar runt om i Stockholm och fÃ¥tt superbra tips och rÃ¥d. Jag bestämde mig för att köra första passet med Kalvhagen Sthlm eftersom det är en liten klubb med bra stämning med instruktör som ocksÃ¥ leder klasser pÃ¥ vanliga gym och är PT. Alla var verkligen supertrevliga och berättade hur allt det praktiska funkade och som hade tÃ¥lamod med mig (som ”nybörjare”). Vi var runt 16 pÃ¥ träningen och pÃ¥ Kalvhagen tränar alla tillsammans oavsett nivÃ¥. SÃ¥dant är kul (och läskigt).

Jag klarade mig undan den 90 minuter långa träningen utan en endaste burpee och det kändes skönt. Annars är väl just burpees en favorit bland kampsportare. Inte undra på att de är sjukt vältränade. Vi tränade däremot en massa andra grejer och det var på en lagom jobbig nivå. Blir det för jobbigt första gången är det lätt hänt att bli avskräckt. Nu ser jag istället fram emot mer kickboxing. Fast till nästa gång ska jag se till att raka benen och inte ha flagnat nagellack på tånaglarna!

Det är ju lite tålig tajming av mig att träna första passet när halva terminen redan har gått, så jag funderar på att köra själv istället för i grupp och sedan gå med och köra på riktigt nästa termin. Det skulle nog kosta ungefär lika mycket men jag skulle förmodligen få in tekniken mycket bättre och sedan ha en schysst grund att stå på när jag börjar köra i grupp.

20110926-110049.jpg

20110926-110109.jpg

20110926-110123.jpg

Calories Vs. Chemicals

Om det är någonting som den svenska matdebatten saknar ur ett hälsoperspektiv, så är det en endokrinolog! Vi diskuterar ofta utifrån priser, ekologi, närodlat och miljö – men så himla sällan om den direkta effekten i våra egna kroppar.

Det talas skrämmande lite om hur till exempel bekämpningsmedel och ”dåligt” kött påverkar våra inre system – men desto mer om hur farligt det är för miljön och att det är synd om djuren. Det senare är absolut inte fel – men det har möjligtvis för dålig effekt. Det finns fler skäl att inte bry sig om vår omvärld än att inte bry oss om oss själva och om man ska få folk att ändra sina beteenden så måste man visa på en effekt som ligger så nära en själv som möjligt. Att man själv ska drabbas av rubbat hormonsystem och vilka konsekvenser det innebär ligger mycket närmre oss själva än övergödning av Östersjön. Varför är den svenska debatten så oengagerad i detta?

Jag är medveten om att jag kan låta lite väl mycket påverkad av Jillian Michaels ibland men jag tycker hon är otroligt duktig på att peka på hur man påverkas av det man äter. Inte hur miljön påverkas, inte hur annat påverkas – utan hur vi i våra egna kroppar påverkas. Hon tar ofta upp det och det är så jäkla bra. Riktiga eye openers och konkreta exempel!

En himla tänkvärd sak är något som jag har för mig att jag och MarathonMia pratade om under en midnattsjogg för ett tag sedan: det är skillnad på att unna sig och unna sig. Och det är faktiskt skillnad på chokladkaka och chokladkaka. Jillian poängterade samma sak och kallar det chemicals vs. calories.

Vill du ”unna” dig något så gör det rätt. Köp en chokladkaka som är gjord på bra grejer – eller än bättre, baka själv från scratch! Men att unna sig grejer som innehåller e-nummer och allt möjligt annat skit är inte bra någonstans, inte ens för själen. Mia och jag pratade just om chokladkakor när vi sprang den där gången – det känns himla mycket bättre att äta en chokladkaka som är gjort på riktiga ingredienser – än att äta den som är gjord på sådant som inte är det minsta naturligt. Så ska man äta sådant som innehåller både socker, fett och kolhydrater (vilket man absolut bör tillåta sig ibland!) – så är det värt att göra det ”på riktigt”.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!