Träningsglädje

Vi kom att prata om längdskidåkning och min start i Tjejvasan häromdagen och min Funäsfjällskompis Petter sa att jag verkligen borde ta en längdlektion med Mikaela Sundbaum. När man får ett gott råd bör man agera så sagt och gjort, vi ringde Mikaela på studs och imorse var det dags för vår lektion på Funäsdalens IP.

Termometern verkar ha fastnat pÃ¥ typ -21 och jag hade bara valla som räckte ner till -15 men jag lade pÃ¥ nÃ¥gra lager medan resten av huset sov och stack iväg. Snön är verkligen kärv och skidorna gav mig ingenting gratis direkt – men vi Ã¥kte runt i spÃ¥r pÃ¥ idrottsplatsen och tittade pÃ¥ min teknik.

Jag upplever det som att jag inte fÃ¥r ut maximal kraft utifrÃ¥n den energi jag lägger ner och jag fick min känsla bekräftad. Det beror till stor del pÃ¥ dÃ¥lig balans i min längdskidÃ¥kning vilket gör min Ã¥kning ineffektiv och att min timing inte är helt rätt. Att träna balans pÃ¥ body balance är en helt annan grej än balans pÃ¥ längdskidor… Mikaela visade mig en bra övning att köra pÃ¥ gymmet som efterliknar den rörelse man har pÃ¥ skidor. ”LängdskidÃ¥kning är en enbenssport” sa hon, och det stämmer ju verkligen!

Vi Ã¥kte väldigt mycket utan stavar i början – dÃ¥ avslöjas de flesta brister i Ã¥kningen och ett av Mikaelas främsta tips till mig var att träna pÃ¥ att Ã¥ka utan stavar ocksÃ¥ pÃ¥ egen hand. Allra mest märktes det nog i stakning med frÃ¥nskjut… jag kom typ inte framÃ¥t a l l s. Men övning ger färdighet sÃ¥ det är bara att harva vidare. Framöver ska det bli lite mildare vilket gör det enklare att komma ut.

I slutet av lektionen diagonalade jag lite igen och j ä k l a r n s vilken skillnad det var mot för mina första stavtag i början. Det är fantastiskt häftigt hur kroppen processar information från öronen upp i hjärnan och sedan ända ner till tårna så snabbt. Nu gäller det att hålla i den känslan också framöver, men att ta några tekniklektioner nu och då är en bra grej för att slipa på små detaljer som gör stor skillnad! Tack Mikaela för en grymt bra, och lite kylig, timme!

Precis som Petter så skickar jag rekommendationen att träna med Mikaela vidare till alla som är i Funäsfjällen!

Ännu en dag när kylan sträcker sig en bra bit under -20 här i Funäsfjällen. Vi Ã¥kte mot Ramundberget strax efter lunch och trotsade den med mÃ¥nga lager underställ. Vi klarade oss rätt bra fram till liftfärden, dÃ¥ kröp kölden ikapp. Det blev 2 timmars Ã¥ktid innan vi spenderade eftermiddagen med aprés inne pÃ¥ FjällgÃ¥rden. Mysigt som tusan – och väldigt genuint. Min kompis Petter jobbar med turismutveckling här uppe i Funäsfjällen och han berättade om deras arbete och vad som särskiljer Funäsfjällen och skidomrÃ¥dena här med de andra drakarna i Sverige. Jag gillar saker och ting som har en historia bakom sig och föll som en fura. Här uppe finns hur mÃ¥nga historier som helst att berätta – storytelling i sin mäktigaste form!

NÃ¥gon timme tidigare hade vi gjort nÃ¥gra svängar i skogen och ett gäng till i pisten med vÃ¥r andra kompis Simon. Vi träffades alla i Whistler när vi jobbade som skidlärare och medan Simon stannade kvar i Kanada ett gäng Ã¥r sÃ¥ Ã¥kte jag och Petter hem till Sverige och gjorde andra grejer. Det var 6 Ã¥r sedan. Mycket har hänt sedan dess, men mycket är sig likt. Vi är bara lite äldre…

Fjällen är kärva och luften krispig när det är sÃ¥här kallt – men backarna i Ramundberget är faktiskt helt fantastiska. Deras koncept ”bara äkta vara” (alltsÃ¥ inte ett endaste uns konstsnö) ger pister med snällt före som tillÃ¥ter i stort sett all slags Ã¥kning. Skogen är gles och snön lätt och fluffig trots att det inte har snöat pÃ¥ ett tag. Perfekt för alla.

När det blev för kallt värmde vi oss en stund inne pÃ¥ backrestaurangen Rudolf. Det ser kanske inte sÃ¥ mycket ut för världen men deras koncept är himla smart. De säljer tunnbrödrullar med fjällröding eller fjällbeteskött och hamburgare gjorda pÃ¥ kor som betar pÃ¥ här pÃ¥ fjället bredvid skidomrÃ¥det Ã¥ret om. PÃ¥ deras brickor stÃ¥r: Djur som mÃ¥r bra smakar bra. Tänk er kalvar som skuttar fritt pÃ¥ fjället. Dricker vatten frÃ¥n iskalla bäckar. Lever pÃ¥ en kost av lav, orkidéer, blomsterängar och lingonris. Givetvis ger det förutsättningar för ett kött med ett näringsvärde högt över det normala. Men framförallt – djur som mÃ¥r bra. Det är ju sÃ¥ att man blir alldeles kär i det här stället.

Minus 31 och solen strÃ¥lar. Jag sparar mina tÃ¥r och sitter inne och jobbar en sväng. Jag läser om SATS SpÃ¥rvagnshallarna som jag tycker är galet coolt och snyggt. Halva mig vill köpa SATS-kort pÃ¥ studs – och andra halvan vill inte alls. Träning för mig ska vara lustfyllt och roligt och att stressa sig till en köplats hör inte dit. Den allra största anledningen just nu till varför jag inte tränar pÃ¥ SATS är att jag inte vill köa till passen. Till Hot MOJO är det 200 pers i kö. Salen tar 20 personer. Fler coola gym i Stockholm efterlyses alltsÃ¥!