Förra helgen cyklade jag Ginstleden nedÃ¥t Mölle (i Ãngelholm vek jag av pÃ¥ en annan led, tror den kan ha hetat blÃ¥ leden) – idag cyklade jag, à sa och Viktor Ginstleden frÃ¥n Halmstad till HallandsÃ¥sen och vek av mot BÃ¥stad och Torekov. Italienska vägen fick vi pÃ¥ köpet. Jag har nog alltid skänkt en tanke Ã¥t alla stackars cyklister varje gÃ¥ng jag Ã¥kt bil uppför (och nedför) – och nu var jag själv en av dem. Men det gick rätt sÃ¥ bra att ta sig uppför. Jobbigare var det att dra vÃ¥r lilla tremannaklunga in mot BÃ¥stad. Andetagen satt lÃ¥ngt ner i lungorna och jag har nog aldrig tryckt pÃ¥ som dÃ¥. Jag kände att jag hade liksom inget val – jag hade 2 duktiga cyklister bakom mig och ville hÃ¥lla fart. Efter det där Ã¥terhämtade jag mig nog aldrig, trots lunch pÃ¥ Swensons i Torekov. Benen kändes väldigt sega pÃ¥ hemvägen. DÃ¥ passade motvinden pÃ¥ att göra sig hörd. Jo jag tackar…
Jag loggar 12 mils cykling på Funbeat och gör en notering om att jag nog aldrig cyklat såhär snabbt förut. Bra träningspass alltså! Viktor och à sa är ett fantastiskt sällskap och väldigt fina vänner. Nu har de lämnat Halmstad och jag har landat i soffan. Det blev 10 timmar träning den här veckan också.