Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Efter att ha lÃ¥nat Jessicas cykel igÃ¥r är jag fast. Jag vill ocksÃ¥ ha en stadscykel. En cruiservariant! Jag kikade lite pÃ¥ Sportson (de nere pÃ¥ Kungsholmsgatan sägs vara riktigt bra) och pÃ¥ Bike ID (tyvärr var mÃ¥nga färger slut – sÃ¥ man kan bara designa sin egen dammodell i rött, men gult hade varit fräsigt). Har ni tips pÃ¥ fler?
Onsdagkväll och ett gäng löpare samlas utanför Intersport på Drottninggatan. Jag med, fast just idag ska jag inte springa. Att träna med den där känslan av att vara nästan sjuk är ett big no-no. Jag sitter istället på en cykel med kamera i högsta hugg och följer med intervallgruppen som springer trappor och backar på Kungsholms strand. Det ser kul ut när löpare med vita vingar på ryggen flyger uppför.
EfterÃ¥t vandrar vi hem genom ett lugnt Stockholm som mjuknar i kvällsmörker. Jag funderar pÃ¥ att skaffa mig en cykel att ha i stan. Jag har aldrig cyklat i Stockholms city förut men det gick riktigt bra att ta mig fram mitt i stadsbruset. Jag vill inte ha en cykel som är eller ser snabb ut. Jag vill ha en modell där jag kan sitta bekvämt och liksom rulla fram – sÃ¥ att alla andra som stÃ¥r vid rödljuset förstÃ¥r att mig ska de inte tävla med. Inte just dÃ¥ i alla fall…
Jag har precis lyssnat på när Blondinbella gjort sin dragning på Webbdagarna i Göteborg. Jag har lyssnat på henne rätt många gånger förut (även anlitat henne som föreläsare och hon var mycket proffsig att jobba med: cred för det) och vet ungefär vad hon säger och varje gång får det mig att fundera. Det är skillnad på bloggare och bloggare även om de kommer i samma förpackning. Blondinbella använde (och använder) sin blogg till att medvetet skapa en person som inte finns. Hon är strategisk med sina inlägg och vet exakt vilken bild av sig själv hon skapar med det inlägget som läggs ut på morgonen jämfört med det på kvällen. Isabella är inte Isabella. Hon är medvetet personlig ibland – och medvetet provocerande. Men det är inget som märks utåt. Som läsare tror man att det är Isabella – men hon skapar i praktiken en dokusåpa. Tittar man på en dokusåpa vet man att man tittar på en dokusåpa. Läser man en blogg vet man inte in eller ut. Däri ligger en viktig skillnad. Och Isabella är långt ifrån ensam om detta.
Vi (bloggare som inte har som mål att blogga dokusåpor) pratar ibland om vårt ansvar som bloggare. Man ska förmedla en sund bild, inte vara för perfekt och yadi yada. Det blir ju som att kämpa i motvind när någon annan gör precis tvärtom (det blir bättre såpa då). Med den verkligheten i handen ställs det högre krav på dig som läser. Om du ens vet vad det är du läser.
