Jag har varit på OmYoga för att att träffa och se lite på Felix Lancelot som är grym på Slowemotion. Innan jag gick dit visste jag knappt var det var och jag fick inte riktigt kläm på det medan jag var där heller men här finns ett klipp på Felix Lancelot från en VM-invigning (i friidrott ser det ut som).
Enligt hemsidan är Slowemotion en rörelseform som ökar ditt kroppsliga och känslomässiga medvetande genom rörelser och övningar i ultrarapid. Man övar upp både yttre och inre balans och ska bland annat få stärkt karisma och lite annat på köpet. Men jag tror inte att jag gav det tillräckligt med tid och engagemang ikväll. Klassen hölls på fantastiska OmYoga men de andra som var där var en rätt homogen grupp både vad gäller ålder (läs: 50+) och klädsel (läs: jeans) så det var jag som stack ut. Slowemotion kan nog vara häftigt, men det krävs lite mer av mig och även av omgivningen för att jag ska gå all in. Det är inte jätteenkelt.
Klassen ikväll handlade mycket om att ha armarna uppsträckta ovanför huvudet och för att både bli så lång som möjligt och ha ordentlig tyngd i fötterna. Det är rätt häftigt vilka känslor man kan frambringa i kroppen genom att bara vara och bara fokusera. Mindre häftigt är hur det känns i hjärtat ibland när jag har armarna ovanför huvudet sådär. Känslan var precis som när jag fick det jag upplevde som hjärtstresskänslor när jag åkte tunnelbana hem efter jobbet om kvällarna när jag bodde i Kanada. Lite som att hjärtat får panik. Jag har länge sagt att jag ska kolla upp mitt hjärta och eventuell arytmi eller vad det nu kan vara. Och jag är tyvärr lite korkad för just det där skrev jag för ett halvår sedan. Måste. verkligen. ta. tag. i. det. där!
