Startskottet för 6-timmars gruppen gick för ett tag sedan. Precis då gick 24-timmarslöparna i mål och 48-timmarslöparna hade gjort halva tiden. Varv efter varv. Men inte åt samma håll såklart. Nej då, man byter varv var 6:e timme!

På läktaren är det lite kallt. Solen har gått i moln och molnen kan inte bestämma sig för om de ska vara vita eller grå. Trallvänlig musik spelar ur högtalarna och löparna springer runt runt. Vissa går det bra för. Andra går det mindre bra för. Ett ultralopp är som en berg och dalbana. Jag är väldigt sugen på att springa 24 timmar igen. Inte så mycket för målets skull, mer för resan!

Det finns en dam som jag ser på alla ultralopp jag varit på, oavsett om jag varit deltagare eller publik. Jag tror hon heter Boel. För bara några veckor sedan sprang hon 24 mil. Nu är hon här. Hon gör inte så mycket väsen av sig men hon är en järnlady och en jätteinspiration. Så vill jag också bli när jag blir mindre ung. Och så vill jag bli lika snygg som blogglösa Susanne med Brazilianhåret! Med sådana förebilder gör det inte så mycket att man hela tiden blir mindre ung.

Hmm. Känns som om detta inlägg spårade lite. Men det blir lätt så när man sitter still på en läktare i timtal. Nu ska jag spana på löpare igen.

En 48-timmarslöpare fortsätter sitt lopp medan gruppen med 6-timmarslöpare precis startar på bortre långsidan.

Det känns uppenbarligen bra efter 2 varv!

Jag underhåller mig!

Vi sitter i bilen sedan någon timma tillbaka. Vi är på väg till en festival. Tror ni vi får typiskt festivalväder? Om rapporten nedan stämmer ser det rätt bra ut. Den akt vi väntar på börjar klockan 12.00, och slutar visserligen först klockan 18.00 (prick). Det vore trevligt om regnet höll undan lite. Vi kör nämligen inte med gummistövlar. Jag äger inga sådana och Grabben ska ju springa. I 6-timmarsklassen på Ultrafestivalen i Skövde! Ett sprintlopp om man jämför med de andra klasserna på 12, 24 och 48 timmar. Jag har sprungit både 6, 12 och 24-timmars – men aldrig på detta sätt: på 400-metersbana. This will be fun!

Har fått några frågor om hur det gick med förra veckans utmaning: 50 mil på cykel, 500 träningsminutrar (cykeln ej inräknad) och 5000 corereps.

Som jag misstänkte var utmaningen lite större än mig själv och resultatet börjar på 4:or istället för 5:or. Jag är nöjd ändå. Redan efter första cykelpasset reviderade jag mitt mål från 50 till 25 mil och att därför ha cyklat drygt 40 mil är därför riktigt bra. Särskilt som att det var mina första 40 mil någonsin på en racer.

Totalt antal träningsminutrar hamnade på 1395, drygt 23 timmar alltså. De flesta av dessa bestod av cykling men 400 minutrar (nästan 7 timmar) bestod av annan träning, mestadels styrketräning.

Sådana här utmaningar är roliga – även om känslorna går upp och ner som en berg och dalbana under veckan. Men en sak som är säker är att vi kan och klarar av mycket mer än vi tror!