Det här är sanningen: jag älskar mig själv.

What’s your worth?

Jag älskar mig själv. Men jag är inte nöjd med mig själv förrän jag ser ut så som jag vill se ut. Förrän jag ser ut som den jag är. Därför kan jag inte släppa tanken på SATS decemberbjudande: köp 50 PT-timmar, få 5 på köpet.

De där 5 är som en droppe i havet. Det är inte dem jag bryr mig om. Det är snarare de där 50 som lockar.

50 (+5) PT-timmar innebär en investering på lite drygt 20 000 kronor. Som en resa till Maldiverna ungefär (dit jag planerat åka i en evighet nu känns det som). 20 000 kronor är inte mycket för att ”se ut som den man är” om projektet är lyckosamt. Däremot är 20 000 kronor en oerhörd summa om projektet inte faller väl ut. Allting beror på det där om:et.

Tanken med en PT är inte att jag ska ”lära mig styrketräna”. Det är inte en sådan styrketränings-PT jag haft tidigare som jag vill ha nu. Kort sammanfattat kan man säga att jag vill ha en PT som kör boot camp med mig som enda deltagare – 2 gånger i veckan, 25 veckor i rad. Jag vill ha en PT som förverkligar det där om:et. Jag vill ha no mercy!

Kan jag inte träna själv? Jo, klart som korvspad att jag kan träna själv. Jag kan gå på tuffa spinningpass, jag kan springa och jag kan göra allt det där andra också. Men det finns ett symboliskt värde i att offra någonting (pengar, i detta fallet). Det är då man på riktigt fattar att det är allvar.

No mercy.
(Om det blir något av min önskan lär
jag få äta upp det jag precis skrivit)

Det återstår ett litet frågetecken dock. Var ska jag få pengarna från? Jag sitter inte med 20 papp i fickan tyvärr. Men jag är som min mamma. Hittar målet först – och vägen dit sedan.>

Hur tränar man sig nöjd?
.
Tidsmål
.
Hur tränar man sig nöjd? Om målet är att springa milen under 50 minuter. Hur blir man nöjd med sin träning på vägen dit? Man vet ju inte vad som är tillräckligt innan det är för sent.
.
Jag är inte helt säker på hur jag ska lägga upp min träning för att vara nöjd. Min tidigare målsättning, att träna 2 dagar och vila 1 dag, är ingen fullt fungerande måttstock. Den säger inget om hur mycket jag ska träna.
.
Jag har funderat på det där. Och kommit fram till att 600 minuter är ett fint och jämt nummer och en lagom utmaning. För träning ska vara en utmaning. Är det ingen utmaning kommer man inte framåt.
.
600 minuter betyder 2 timmars träning 5 dagar i veckan. Det behöver inte vara 600 minuters intervallträning. Det kan vara lågintensiv träning också. Eller styrketräning. Bara det blir en bra blandning mellan kvalitet och kvantitet. …någon som har en magisk formel för detta?
.
>

Lunchträning var som en resa tillbaka i tiden.

Friskisgympa

Jag trodde inte att tiden stod stilla i Friskis & Svettis värld. På deras egna anläggningar gör den förmodligen inte det. Men i vår träningssal på lunchen hade inte en övning förändrats sedan jag var flitig medel- och intensivgympare på 90-talet. Då var jag yngst i salen. Det var jag idag också. Med råge. Dessutom var jag och min kollega de enda med funktionskläder. Någon gympade barfota och en annan gympade i ärtgröna converseskor. Bomullstishorna dominerade!

Det spelade ingen roll att jag inte Friskisgympat på över 10 år. Jag hängde med ändå. Inte så konstigt. Inte en övning var ny. Vi sprang fortfarande runt, runt i salen och gjorde hopp med benen framför varandra. Jobbighetsfaktorn låg på 3 på en skala mellan 1 till 10 men det betyder inte att Friskisgympan inte är bra. Men effektiviteten hänger mycket på sällskapet, och ledaren. Som alltid alltså. Some things never change.

Jag kan konstaterade att mina ben fortfarande inte är helt kurerade sedan den grymma PT-cirkeln i Halmstad för över en vecka sedan. Det är i utfallen som PT-cirkeln gör sig påmind. Mina muskler fick slita hårt. Rätt åt dem! :-)>