Jag känner mig lite off idag. Orkar liksom inte riktigt ta tag i det där lunchpasset som står på schemat: löpning 60 minuter med 3 fartökningar. Jag kanske byter till mig lördagspasset istället: powerwalk (med ett par bungy pumpstavar jag vunnit).

Jag började i alla fall dagen med en ny smoothie. En blåbärssmoothie! Jag mixade ihop osötad sojamjölk, lite havregryn, banan, nötmix, blåbär och vaniljproteinpulver. Det blev mycket matigt.

Nu ska jag ägna mig åt att bli lite mer ”on” igen.

Jag tycker det är dags för en ny galenskap eller vad säger ni? Sedan det outats att 2 träningsvänner minsann anmält sig till världens största bergsultramara infann sig ett sug i mina lemmar och ett frö såddes i min lilla galna hjärna som inte vet bättre än att hänga på tuffa tåg och till synes underliga utmaningar.

Nu finns här som tur är ett visst mått av sans och förnuft i Sarahjärnan och istället för att anta ultradistansen på 78 vertikala bergskilometrar nöjer jag mig med 21. Det finns en distans på 11 kilometer också men hallå, ett äventyr av denna kaliber måste jag ju hänga upp på en högre krok. Och nu ska jag träna, träna, träna för att nå ända upp och hänga dit rocken. Jag ska bli bergsget och då räcker 21 kilometrar mer än nog.

Det finns ett litet hinder på vägen som kan komma att förorsaka mig och bergsgetsdrömmen rejäl olycka. Grabbens våtaste fyrverkeridröm går av stapeln exakt samma dag som jag ska bestiga berg. Varför ska allting hända den 31 juli? Den 31 juli ska min backtränade JLO-rumpa avlägga examensprov samtidigt som Sverige, förhoppningsvis med Grabben i laget, skjuter sitt bidrag i superprestigefyllda fyrverkeritävlingen i Montreal. Kommer Grabben att göra slut med mig om jag svettas i alperna denna dag istället? Kan jag motstå mjölksyra i benen och istället beskåda tjusiga fyrverkerier i världsklass perfekt komponerad till musik i mitt absoluta favoritland på andra sidan Atlanten?

Jag vet inte. Men jag vet att detta dilemma har försatt mig i total olycka. Sällan har jag varit besatt så till denna milda grad. Hjälp!

Det känns lite konstigt att förra året hade 53 veckor men så var det. Imorgon är det dags för vecka 1 och min första periodiserade vecka. De närmsta veckorna får bli ett experiment och vi får ser hur det där med periodiserad träning går. Jag har ju annat för mig än bara träning: ett liv med jobb och vänner och familj och allt som hör det livet till och jag tränar inte för att prestera vid ett specifikt mål vid en specifikt tidpunkt. Jag vill mest bara bli bättre: springa milen snabbare, springa längre i terräng och gå ner i vikt och fettprocent. Samtidigt ska allt detta vara roligt. Lätt som en plätt!

Jag har bestämt mig för att ett träningsblock består av 4 intensitetsveckor i ordningen 1 (återhämtning), 3, 2 och 4 (supertuff). Såhär vecka 1 så börjar jag på intensitetsvecka 3. Ganska tufft alltså. Detta är planen:

Måndag: crossfitstyrka med Miss Agda

Tisdag: vila (åker ner till Halmstad)

Onsdag: långintervaller (30 min), styrketräning av biceps och rygg, functional moves

Torsdag: löpning med 3 fartökningar (60 min), crossfitstyrka (axlar och bröst)

Fredag: core balance (gruppträning), crossfitstyrka (ben, vilket gör att det kommer bli ett tungt pass rent konditionsmässigt)

Lördag: powerwalk

Söndag: easy line, spinning