Träningstankar

Varför är det så (jävla) svårt?

Jag har varit med i organiserade löpgrupper ett antal gånger. Först på SATS för typ 3-4 år sedan. Vi sprang alldeles för fort jämfört med det utlovade tempot, särskilt i början.  Så jag gick bara en gång.

Sedan var det Team Stockholm Marathon. Herregud vilken katastrof det var det Ã¥ret jag var med (tror det var första Ã¥ret). Det var spurt redan frÃ¥n första steget. Uppvärmning i alldeles för hög fart och sedan lÃ¥ngpass i lite mindre för hög fart. Jag gick inte mÃ¥nga gÃ¥nger pÃ¥ TSM heller. Det snackades mycket om vikten av att springa de lÃ¥nga passen lÃ¥ngsamt för att kunna köra de korta och hÃ¥rda just kort och hÃ¥rt – men med tanke pÃ¥ hur det efterlevdes mÃ¥ste budskapet ha varit ett skämt.

Och sÃ¥ hör jag om en löpargrupp som träffades för första gÃ¥ngen i förrgÃ¥r och Ã¥terigen rusas det iväg redan frÃ¥n start sÃ¥ att folk springer med alldeles för hög puls redan under uppvärmningen – och mÃ¥ste slÃ¥ av pÃ¥ tempot redan efter nÃ¥gra minuter för att de blivit för trötta. Och jag undrar hur jävla svÃ¥rt det kan vara att arrangera löpträningar? Tydligen jävligt svÃ¥rt.

Let's do this

Jag är i Stockholm och laddar för en ny vecka. Ryggen känns rätt okej så jag har hela almanackan full med träning. Jag ska försöka gå i 10 timmar, ska gästspela på några Itrimgym, utnyttja mitt Klubb Sverigekort och träna för Emil i helgen. Ikväll går jag och lägger mig med förväntan i kroppen. Tomorrow will be fun!

Om ni är lässugna så ligger förresten Grabbens race report uppe nu!

Du Ã¥ jag Grabben…

Success

Why choose failure when you can choose success?

/Jillian Michaels i gÃ¥rdagens ”Losing it”



Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!