Träningstankar

Back to backpass

Eftersom jag inte är någon tävlingsmänniska så finns det inte mycket till tävlingssäsong att prata om i mitt liv. Men, de flesta arrangemang jag är med i är under sommarhalvåret vilket sammanfaller med det som kallas tävlingssäsongen. Jag ska springa 55 km 2 dagar i rad jävligt snart och det tar upp en del av min tanketid. Grabbens med. Fast han är mest intresserad av maten på de gästgifverier där vi ska bo. Själv tänker jag att springa 55 km 1 dag är inte så farligt – men utmaningen ligger i att känna sig så pass fräsch att man kan göra om det dagen därpå.

Mina löparlångpass har varit rätt obefintliga sedan i somras. Jag måste dels börja träna riktigt långsamma och långa löppass, men när andra tänker att man ska vila dagen efter ett sådant, så bör jag göra om det dagen därpå. Back to backlångpass alltså. Vanligt inom ultravärlden men upplevs förmodligen som snudd på ohälsosamt i andra världar. Jag minns en kommentar som Soffan skrev till ett inlägg (minns inte vems eller var) som gick ut på att vi måste ge mer cred till våra kroppar. De klarar mer än vi tror. Samtidigt förundras jag över hur längdlandslaget kan vara så himla mycket sjuka hela tiden och när jag ställde frågan på Twitter fick jag till svar att det kanske berodde på överträning. Så på det stora hela är det lite tudelat det där. Vad vi klarar av och inte. Framför allt är det väldigt individuellt. När det gäller riktigt lugna långpass skulle många av oss kunna vara evighetsmaskiner. Om vi bara vågade.

När jag kommer hem till Stockholm ligger fokus på långa och långsamma löppass. Det spelar ingen roll om det går hur långsamt som helst. Ju långsammare desto bättre – för då kan jag hålla på längre plus att jag är pigg dagen efteråt så att jag kan göra det igen.

Om ni däremot hör till dem som gillar att tävla och har några lopp inbokade så kanske ni ska läsa det här. Det är långt kvar till sommaren. Eller inte.

Träningstrender 2011

Det smäller till högre än vanligt på träningshimlen just nu. SATS lockar med SH’BAM, Corebar och Ginasica Natural – förutom koncepten Training for Runners och NTC (som i Nike Training Club) Get fit som det redan skrivits en del om.

Friskis & Svettis har också en del nytt på sin repertoar, bland annat HIT, Flex och Dans Fuego. Dans Fuego låter som Friskis version av Zumba medan HIT är en tuff intervallträning med redskap som t.ex. kettlebells. Flex låter som en mycket vettigt pass där man ”mjukar upp och sträcker ut musklerna en och en eller i hela rörelsebanor i tydliga och dynamiska övningar”.

Sportlife öppnar mest en massa nya anläggningar – vilket i och för sig är skoj – men verkar köra fullt ut på Les Millskonceptet. Vad WorldClass hittar på har jag ingen aning om eftersom de är rätt dåliga på att kommunicera det. Men jag gissar på att de satsar lite mer på klassen Functional moves och deras tävling PT-kampen som man kan vara med i för 20 000 papp.

Om jag fick gå på vilka av de nya klasser jag ville, oavsett vilken gymkedja de hölls på, så skulle jag gå mycket på NTC Get Fit, Corebar, HIT och Flex. NTC Get Fit för att det är enkel med tuff träning  som kroppen borde gilla och bli stark av. Det är ”inga konstigheter” över den klassen. HIT vill jag träna för att få tillfälle att ”kötta” lite. Men det kan vara bra att komplettera med Corebar och Flex. Och så yoga förstås. Men yoga verkar inte så hett hos gymkedjorna – däremot på andra ställen.

Sheri Fox som instruerar på Danscenter tipsade mig om klassen willPower & Grace som också känns sådär trendigt funktionellt som det mesta ska vara just nu. Funktionellt är förmodligen inte det rätta namnet på det jag menar – eller så är det just det, beroende på hur man definierar funktionell träning. Vad jag syftar på är när man nästan enbart använder kroppen som motstånd och gör dynamiska övningar. Eller som Sheri själv menar: en smartare kropp. Precis vad jag vill ha!

Bild från willPower & Grace

Det är inte problemet som är problemet

Jag har funderat lite till på det här och kommit fram till att det sällan är problemet (i detta fall utmaningen) som är problemet – det är inställningen som ställer till det. Precis som vanligt alltså.

Jag räknade lite idag och allt jag behöver göra för att gå i mål i min utmaning är att (per vecka) springa 4.5 timmar, yoga 2 timmar, styrketräna 4.5 timmar, gå 1.5 timmes powerwalk och göra lite annat i 3.5 timmar. Det är egentligen en bit kaka som jag borde klara med både sovmorgnar, mycket fikahäng och andra roligheter. I alla fall med rätt inställning. Nu ska jag ut och göra Halmstad!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!