Idag var det kärt återseende på Pias cykelklass på SATS Hötorget. Jag var i gott sällskap och trampade bredvid Nilla, Ursula och Lotta. Grymma tjejer med grymt driv som tillsammans med fantastiska deltagare på klassen då och då lyfte taket under alla 70/20-intervaller som nästan fick håren på låren att krulla av mjölksyra.

Direktionen frÃ¥n Pia var lika enkel som den var tuff: bara kör. Om mjölksyran kommer sÃ¥ lÃ¥t den komma för dÃ¥ vet du var gränsen gÃ¥r. Fullt ös medvetslös alltsÃ¥. F a n t a s t i s k t! Jag var fullt fokuserad och hade otroligt roligt. DÃ¥ och dÃ¥ fick jag lite extra pepp frÃ¥n Pia där framme pÃ¥ instruktörscykeln – ibland räcker det med en blick eller en nick – och sÃ¥ fick jag ny kraft i benen.

Om du tränar på SATS i Stockholm och vill testa riktigt bra cykling så ska du bege dig till SATS Hötorget där Pia håller hus. Hon är en av mina absoluta cykelinstruktörsfavoriter!

ApropÃ¥ favoriter sÃ¥ noterade jag att Ursula och jag hade likadana cykelbrallor frÃ¥n Craft. Jag ä l s k a r dem! De sitter som ett smäck, är snygga och dessutom blir benen sjukt släta. Det är som om rumpan och lÃ¥ren inte hade en endaste cellulit. Riktigt schysst! Och just ja, man fÃ¥r inte ont i rumpan heller utan kan verkligen sitta ner och nöta och fÃ¥ till de där cykelfibrerna i lÃ¥ren som man vill ha för att bli grym pÃ¥ utomhuscykling…

Visst har vi möblerat fint i vår lägenhet!

Förutom bloggen sÃ¥ hÃ¥ller jag igÃ¥ng med en Facebookgrupp ocksÃ¥ – vägen mot toppform. Det är lite som ett diskussionsforum. MÃ¥nga sajter, företag och bloggare väljer att posta sina inlägg som ett flöde genom Facebook men jag tycker det blir lite tjatigt att säga samma sak pÃ¥ Facebook som jag gör pÃ¥ bloggen sÃ¥ jag hÃ¥ller de flesta inlägg separerade frÃ¥n varandra. Gruppen Bloggers har jag blockerat sedan en tid tillbaka – det postades sÃ¥ himla mycket sÃ¥ hela min inbox svämmade över och sedan orkade jag aldrig gÃ¥ in och kolla upp varenda litet inlägg, det blev information overload helt enkelt. Vill man följa flöden kan man istället använda sig av RSS-verktyg (jag använder Shrook) och tjänster som Bloglovin, det tycker jag personligen är smidigare.

Hur som helst, pÃ¥ gruppen sÃ¥ berättade jag att jag verkligen fastnat för att springa med väst. Jag fattar inte att jag upptäckt det först nu. Västen i sig kan vara bÃ¥de tunn (som den jag har frÃ¥n Craft) och tjock och gÃ¥r att kombinera med sÃ¥ himla mycket: kortärmad underställströja, lÃ¥ngärmad underställströja eller lager 2-tröja till exempel, särskilt nu när det är höst och allt möjligtväder. SÃ¥ väst är en av mina plagg som är blir mer och mer oumbärligt ju högre pÃ¥ Maslowtrappan av träningskläder man stÃ¥r. AlltsÃ¥: det är inte det första träningsklädesplagget jag rekommenderar att köpa – men det är himla praktiskt.

Andra sådana där praktiska plagg är kompressionsstrumpor som tipsades om i gruppen. Jag har sett hur många lila vader som helst de senaste veckorna och nu finns GoCoCos superpopulära kompressionsstrumpor också i turkos. Zensah leg sleeves är ett annat bra tips på kompression för vaderna och kan vara bra om man inte vill att det ska vara en strumpa. Dessutom är det himla färgglatt!

Ett tredje oumbärligt plagg, som jag faktiskt inte har i mina rätt gedigna träningsklädesgarderob, är tröja med ärmar i 3/4-längd – ocksÃ¥ det ett tips i gruppen: När t-shirt känns för kallt om baksidan av överarmarna och lÃ¥ngärmat blir för varmt kring handlederna undrar jag varför inte fler träningsklädsmärken har 3/4-tröjor i sitt sortiment. Det skapar lite ha-begär hos mig. IgÃ¥r sprang jag med kortärmad underställströja och det var fantastiskt skönt – för ofta är det inte om underärmen man fryser. Kanske blir det ännu lite bättre med 3/4-längd pÃ¥ ärmarna?

Finns det fler tips på oumbärliga träningskläder?

Inför varje nystart har jag höga ambitioner. Som nu. I höst ska jag ha ordning och reda, tänker jag. Jag ska träna varje pass med rena och roliga träningskläder och jag ska vika dem noggrant på hyllan. Inför min höst ser jag inte framför mig omaka sockar, skynklor på mina t-shirts eller när färgen på ett blixtlås skavts av i tvättmaskinen. Jag ser framför mig hur jag varje pass ska träna i kläder som känns sprillans nya och som ligger vikta som på en butikshylla inför öppning.

Det där ovan händer väldigt sällan. Allra minst nu när jag bor i en väska. Jag försöker hÃ¥lla ordning men det är rätt mÃ¥nga högar att hÃ¥lla koll pÃ¥: t-shirtar för träning, tröjor för träning, jackor för träning, korta tights, lÃ¥nga tights, överdragsbyxor… you name it. Och dÃ¥ är vi ändÃ¥ bara inne pÃ¥ träningskläder.

Vi får se hur länge mina ordning och redaambitioner håller för den här gången. Nya träningskläder gör att jag vill allt det där ännu lite mer och förhoppningsvis lite längre. Nya träningskläder håller sig nya längre när jag har ordning, tänker jag.

Under fliken PR, Partners och Policies har jag listat de företag jag har kontinuerliga samarbeten med. Craft, vars kläder jag fick en fin höstleverans av häromdagen, är en av dem. Casall en annan. Idag hämtade jag ut CasallÃ¥dan med mina favoriter frÃ¥n höstkollektionen. Jag valde ut de som var funktionella och färgglada – och ett par svarta byxor som man kan dra över tightsen pÃ¥ väg hem frÃ¥n träningen, eller som man kan ha pÃ¥ sig typ när som helst egentligen. De har 3 Ã¥rs garanti och är galet sköna.

Och när vi ändÃ¥ är inne pÃ¥ det här med blogg-PR sÃ¥ vill jag uppmärksamma er pÃ¥ den pÃ¥gÃ¥ende debatt med bland annat detta inlägg frÃ¥n Söta Saker – och ett svarsinlägg frÃ¥n Fyra Nyanser. Jag bÃ¥de hÃ¥ller med och inte, fast pÃ¥ olika sätt. Jag läste nyligen en intervju med Elin Kling och tyckte det var intressant att hon sa att syftet med bloggen var business redan frÃ¥n början. Och eftersom det ibland anses fult med kommersiella bloggar (t.ex. närvaron av annonser, att ha sponsorer eller samarbetspartners etc) fick det mig att fundera: är det alltid en motsättning vad gäller innehÃ¥llet pÃ¥ bloggen om man som syfte att göra business av bloggen jämfört med att blogga för enbart för att man känner att pennans (nÃ¥ja, tangentbordets) skull. InnehÃ¥llet behöver inte bli lidande för att man kan tjäna nÃ¥got slags uppehälle pÃ¥ det – skriver man en bra blogg sÃ¥ skriver man en bra blogg. Punkt. En bra blogg skriver man med själ och hjärta och de som glömmer bort detta och bara vill göra business försvinner snart nog ändÃ¥. Jag tänker pÃ¥ författare som skriver bra böcker till exempel – de tjänar ju pengar pÃ¥ dem. Blir en bok bättre om författaren inte tjänar nÃ¥gra pengar pÃ¥ den? Det är nog snarare tvärtom. Blir en film bättre utan finansiärer bakom filmaren?