Så var det dags för min trullträning, dessutom min riktiga premiärträning på nya gymmet. Den perfekta planen sa 1 timma lätt löpning på morgonen, 1 timmas bra lunchträning och 1 timmas träning efter jobbet men… verkligheten såg annorlunda ut. Eftersom jag är så fruktansvärt trött på morgnarna (Grabben behöver bara 4 timmars sömn, jag behöver det dubbla och det där funkar inte jättebra…) så är det otroligt svårt att komma upp. Så morgonträningen sköts på framtiden. Och på lunchen hade jag ett ärende på stan, så då blev det heller ingen träning och helt plötsligt var verkligheten ifatt mig och klockan var eftermiddag. Då återstod bara att ta tag i de där 3 timmarna och lägga dem på gymträning. Fast… det blev inte riktigt så heller, men det började bra!

Jag valde mellan pump + box + spinning på SATS eller egen konditionsträning + spinning + box + egen träning på Form. Form vann. Hade det varit min favoritinstruktör som körde spinningen på SATS så hade SATS vunnit. Nu visade det sig att spinningpasset på Form var en riktigt jäkla killer. Och att min egna konditionsträning innan passet inte heller var att leka med. Jag satt inte direkt på motionscykeln och läste en tidning…

Jag var väldigt slut och totalt svettig efter spinningpasset. Att gå och köra slut på mig en gång till på ett boxpass kändes inte särskilt lockande och jag vet inte hur mycket det hade gett heller. Dessutom är jag osäker på om någon hade velat boxas med mig. Svetten rann och jag hade helst velat byta inte bara spinningskorna men också både byxor och tröja…

Nöjd!

De senaste veckorna har jag känt mig soft core. Som om all min jävlar anamma gått och dragit något gammalt över sig. Jag har valt soffan istället för ett löppass när det varit mörkt och kallt. Så gör kanske Sara – men så skulle aldrig Puma gjort. Visst minns ni mitt alterego sedan tiden på blogspotbloggen? Jag kände mig mer oövervinnerlig då. Nu känner jag mig bara lagom. Och det är så otroligt tråkigt.

Idag tränade jag 45 min easy line efter det att stackars Myhrer missade och hamnade utanför topp 10 istället för att ta en seger. Istället fick jag glädjas med Saltsjöbadskillen (?) Axel Bäck som kom topp 15 i sin andra världscuptävling någonsin. Fast helt klart snyggast åkte Herbst, eller som Stig Strand sa: ”han åker inte snabbast men han åker med minst fel”. Därför vann han världscupslalomen i finska Levi idag.

Tillbaks till easy linen. Det ser ut som ett rätt så soft core träningspass. Man gör olika stationer i 30 sekunder och byter. Dessutom är det knappt någon vikt på maskinerna (de är hydrauliska). Men vet ni vad? Fan vad jobbigt det är! Särskilt när man ska köra konditionsgrejer mellan varje maskin, typ springa eller hoppa upp och ner på stepbrädor. Då blir det väldans jobbigt. Men, man håller ju fortfarande på i 30 sekunder och frågar du Sara så är det tillräckligt. Men frågar du Puma så skulle hon vilja ha 1 minut. Minst.

Jag jobbar på att hitta tillbaka till Puman. Att prioritera annorlunda. Att uppoffra det som inte är värt det. Att tänka utanför lådan och att helt enkelt bli lite mer av mig själv igen.

Jag har spenderat eftermiddagen på Form Friskvård. Jag vet inte om det är Halmstads största gym, men det är det gym som syns och hörs mest. Ganska ofta kör de träningshower mitt på shoppinggatan och de är rätt så flitiga med att annonsera lite här och var. Jag har varit där en gång förut, men då tränade jag bara bland konditionsmaskinerna. Och så har jag varit där för lite massage och spa-behandlingar, och för att shoppa lite I.D-smink. Senaste nytt är att man även kan ta en espresso efter träningen där. Kul med lite nytänk bland småstadsgymmen!

Jag inledde med en timme på crosstrainern och wave-maskinen. Redan då låg jag på stabila 75% av maxpuls och min blå tröja hade antagit en mörkare nyans när jag klev in i easy line-salen för ett pass cirkelträning.

Det var jag och ett gäng damer och en av de mest energiska instruktörer jag varit med om. Jag undrade hur bra det här passet skulle bli egentligen men jäklarns, vilket pass! Kanske inte så utmanande rent styrkemässigt (mjölksyran lyste med sin frånvaro förutom i benböjen som var en toppenbra easy line-maskin) men riktigt bra rent konditionsmässigt. Svetten flög när jag hoppade upp och ner på stepbrädorna som var ett utmanade inslag mellan maskinerna och pulsklockan visade en eller två toppar på 90% och fortfarande en stadig snittpuls på strax över 75%.

Många av mina medtränande visade sig vara rena krutdamer, och efter passet berättade en dam i fräsig vit-svartrandig tröja att hemligheten var en shake på vatten, 2 msk proteinpulver, 1 kryddmått chilipeppar (eller om det var cayenne) och lite riven ingefära. Tydligen var det där en dunderkur som riktigt rensade ut systemet. Låter inte jättegott men jag ska nog våga mig på att testa det ändå.

Det var ett gäng av de fräsiga damerna plus jag själv som passade på att kräma ur det allra sista ur kroppen under 45 minuters spinning efter easy line-passet. Spinningen var riktigt bra sett ur intensitetssynpunkt men jag saknade att inte få en övergripande bild av hur passet skulle se ut redan från början. Jag var lite ovan vid att instruktören förklarade de olika intensitetsnivåerna som en skala mellan 1-10 och inte en enda gång nämndes backar. När vi körde backe så förklarades det istället som ”nu kör vi på motstånd 8”. Men å andra sidan så sitter vi ju på en cykel där vi inte kommer en enda meter. Vi sitter alldeles still och trampar som dårar och ser inte en enda backe så långt ögat når. Så nog är det alldeles korrekt att kalla det motstånd istället för att leka backe. Rent krasst alltså. Vad som är roligast är en helt annan sak.

Efter passet kände jag mig som en fläck på golvet. Totalt utmattad. Så jag fyllde på med en proteinshake, gick tll Hemköp och köpte mat för kommande vecka och nu ska jag baka Oopsies. November ska bli en bra månad!