Ibland äter man så god mat att smaklökarna dansar och ler. Frukosten var en sådan upplevelse. Den intogs alldeles nyss och bör väl rent tidsmässigt sätt klassas som lunch istället. Men skit samma – det var den godaste (omelett)pizzan jag någonsin ätit!

Hela morgonen spenderade jag på gymmet. Fick visserligen sova ut till strax efter 8 men sedan fick jag bråttom. Hann med ett glas mjölk i farten innan jag stack till gymmet. Hakade lurarna på öronen och powerwalkade 30 minuter på bandet innan det var dags för 30 minuter spinning. Sjukt tufft upplägg med mycket stående. Just the way I love it. Det vara bara att ösa – 30 minuter går fort. På 30 minuter vågar man köra järnet. Som tack tillbaka känner man sig oövervinnerlig.

Stegade iväg till styrkesalen och satt och pustade ut i några minuter. Min plan sa att jag skulle vara med på TRX-klassen men jag orkade inte kriga mig till en biljett. Folk skockades som hyenor i repan. Jag sket i det. Bestämde mig för att fokusera på biceps, triceps och baksida axlar istället och malde envist på. Bestämde mig för minst 10 set per muskelgrupp och utförde.

Avslutade på löpbandet igen – powerwalkandes. Varierade hastighet och lutning så att de avslutande 30 minutrarna skulle gå så fort som möjligt. Maxade på 7km/h och 7% lutning. Då var det lite jobbigt. Men det är när det är jobbigt som det ger lite mer.

Sedan gick jag hem och lagade pizza. Här är receptet:

Träningsglädjes omelettpizza:

2 ägg

en skvätt grädde

en bit riven eller skuren Västerbottenost

en näve Ruccola

parmaskinka eller bresaola eller annan lufttorkad skinka

Vispa ägg och grädde och häll i stekpanna på medelhög värme. Lägg på ostbitarna och grädda tills omeletten stelnat så pass att du kan lägga den på tallrik. Lägg på ruccolasallad och toppa med lufttorkad skinka. Pricken över i skulle kunna vara ett gäng halverad körsbärstomater.

Jag sansade mig efter radiosnacket med ett pass gymyoga – Vinyasa på Form. Det var många och riktigt långa hundar och jag nästan såg på de som testade yoga för första gången hur de led. Det var nästan så att jag också led. Men när man tror att det inte ska gå längre så är det bara att komma ihåg att koppla på yogaandningen. Då klarar man lite till. Och så blir man automatiskt lite starkare – på utsidan och på insidan.

Idag hade Form Friskvård premiär för TRX som gruppträning och jag var där. Passen är bara 25 minuter långa men såhär efter att ha premiärtestat så tyckte jag att det var alldeles lagom.

Jag har aldrig testat TRX förut men har sett PT-folket köra det med sina klienter. Träningsformen kommer från USA och har sitt bakgrund i det militära. Tanken var att skapa en enkel träningsform som man kan ta med sig överallt och träna var man än är. Till krig, ursprungligen, men också till sommarstugan för oss fredliga.

När man kör TRX använder man sin egna kroppsvikt och man kan anpassa övningarna och göra dem båda enklare och svårare beroende på var man placerar fötterna. Vi körde ett gäng olika övningar i 45 sekunder med några sekunders vila emellan. Sedan gjorde vi om allt en gång till.

Det jag gillade med TRX var att jag på en gång upptäckte (nåja, snarare bekräftade) mina svagheter – men även mina styrkor. Jag vet att jag är stark i rygg och rodd – och att jag är svag i min core. Coreövningarna var alltså rena rama döden medan jag byggde upp självförtroendet när vi skulle ro oss själva ur halvliggande ståställning.

TRX i gruppträningsform är en smått fantastisk träningsform som jag likställer med functional moves. Bra kompletterande träning där jag känner att jag bygger styrka på ett smidigt sätt. Det finns hundratals övningar man kan göra med ett TRX-redskap och det ska bli kul att testa det igen. Jag ska TRX-träna så mycket jag bara hinner under de 45 dagar jag har på mig innan mitt Form-medlemskap går ut – idag sade jag upp det.