Träning är i teorin så himla enkelt nuförtiden; det finns många alternativ och möjligheter! Det gör att det ställer större krav på kunskap och ibland är det en större tröskel än att välja bland många alternativ. Så kanske blir det svårt trots sin enkelhet?

Jag minns fortfarande när jag gick pÃ¥ högstadiet. DÃ¥ handlade träning om lagsport eller typ Friskis & Svettis – eller löpning. Fast för mig fanns bara en form av löpning och det var att springa sig trött pÃ¥ valfri distans. Intervaller och sÃ¥dant visste jag inte ett skit om. Och jag minns fortfarande hur jag redan i slutet av sommarlovet, typ i juli, väntade pÃ¥ höstschemat frÃ¥n Friskis & Svettis sÃ¥ att jag kunde börja träna igen.

Idag kan man börja träna bara man plockar upp sin telefon i fickan. Hemmaträning har nått nya nivåer vad gäller kvalitet med hjälp av appar, redskap och streamingtjänster. Träningsdvd:er känns redan ute. Vadå, träna samma sak varenda gång man sätter igång skivan? Nej jag vill ha olika!

Jag har en hel del redskap för att träna hemma och jag gillar dem allihopa pÃ¥ olika sätt. Det jag inte har – men ser fram emot att skaffa mig – är kettlebells. Jag tänker att ett första steg är att skaffa mig tvÃ¥ stycken – men är fundersam pÃ¥ vilka vikter som kan vara aktuellt? Min rygg har aldrig gillat svingar men det finns hur mÃ¥nga andra övningar som helst att göra. Mina tvÃ¥ kettlebellsfavoriter i träningsbloggvärlden är Betty och Lena – tvÃ¥ starka tjejer!

Andra redskap som jag ofta använder när jag tränar hemma är: Casall multibalance trailer (typ TRX), medicinboll, resistance rope (när man är tvÃ¥) och fallskärm (för att det är skoj). Jag har en viktväst ocksÃ¥ som jag ser stor potential i – men den är lite tyngre att ta med sig sÃ¥ jag har inte använt den lika mycket.

Fallskärmslöpning frÃ¥n Casall – kul grej!

Jag var och tränade lite på Balance efter jobbet. Pratade en del med deras medlemsrådgivare för några dagar sedan och hon lovade att lägga undan biljetter till mig till deras kettlebellsklass och den running club som var efteråt.

Men det började inte sÃ¥ bra. Det fanns inga biljetter när jag kom dit! Nu fick jag visserligen plats pÃ¥ kettlebellsen – men jag fick inte plats pÃ¥ running cluben. Och det var ju lite trÃ¥kigt. Ingen av de tvÃ¥ tjejerna i repan som jobbade när jag kom dit erbjöd att visa mig var jag skulle byta om eller var klassen skulle vara – trots att de visste att jag inte varit där förut. SÃ¥ jag stod kvar som en dumsnut i repan ett tag till innan tjejerna fattade att jag ville nÃ¥got mer än att bara ha en biljett.

Kettlebellsklassen var riktigt bra. Och tuff – men pÃ¥ ett ödmjukt sätt. Fast, jag fuskade mig igenom klassen nästan frÃ¥n start. PÃ¥ uppvärmningen fick jag jättekonstiga känningar i benen. Krampkänningar som först kändes i baksida lÃ¥r – och sedan ocksÃ¥ i framsida lÃ¥r, och det är ingen höjdare när man ska köra kettlebells! Vanliga svingar kunde jag göra rätt okej ändÃ¥ men vi gjorde nästan aldrig svingar (förutom tabataintervallsvingar i 4 minuter…) – bara massa ben blandat med mountain climbers och andra fantastiska pulshöjande övningar.

Medan jag missade att fÃ¥ en biljett till running cluben som var efterÃ¥t – sÃ¥ lyckades min andra hälft med att faktiskt fÃ¥ en! Hans recension av klassen finns här och medan klassen pÃ¥gick placerade jag mig strategiskt bakom honom pÃ¥ en crosstrainer sÃ¥ jag kunde ha koll pÃ¥ hans rump… nä, alltsÃ¥ – jag menar löpsteg.

På det stora hela gjorde det inget att jag inte fick någon biljett till running cluben just idag eftersom mina ben kändes trasiga. Att sätta mig ner är ingen barnlek och det stramar oroväckande i dem. Jag undrar fortfarande vad som egentligen hände.