Träning är i teorin så himla enkelt nuförtiden; det finns många alternativ och möjligheter! Det gör att det ställer större krav på kunskap och ibland är det en större tröskel än att välja bland många alternativ. Så kanske blir det svårt trots sin enkelhet?

Jag minns fortfarande när jag gick på högstadiet. Då handlade träning om lagsport eller typ Friskis & Svettis – eller löpning. Fast för mig fanns bara en form av löpning och det var att springa sig trött på valfri distans. Intervaller och sådant visste jag inte ett skit om. Och jag minns fortfarande hur jag redan i slutet av sommarlovet, typ i juli, väntade på höstschemat från Friskis & Svettis så att jag kunde börja träna igen.

Idag kan man börja träna bara man plockar upp sin telefon i fickan. Hemmaträning har nått nya nivåer vad gäller kvalitet med hjälp av appar, redskap och streamingtjänster. Träningsdvd:er känns redan ute. Vadå, träna samma sak varenda gång man sätter igång skivan? Nej jag vill ha olika!

Jag har en hel del redskap för att träna hemma och jag gillar dem allihopa på olika sätt. Det jag inte har – men ser fram emot att skaffa mig – är kettlebells. Jag tänker att ett första steg är att skaffa mig två stycken – men är fundersam på vilka vikter som kan vara aktuellt? Min rygg har aldrig gillat svingar men det finns hur många andra övningar som helst att göra. Mina två kettlebellsfavoriter i träningsbloggvärlden är Betty och Lena – två starka tjejer!

Andra redskap som jag ofta använder när jag tränar hemma är: Casall multibalance trailer (typ TRX), medicinboll, resistance rope (när man är två) och fallskärm (för att det är skoj). Jag har en viktväst också som jag ser stor potential i – men den är lite tyngre att ta med sig så jag har inte använt den lika mycket.

Fallskärmslöpning från Casall – kul grej!

Jag var och tränade lite på Balance efter jobbet. Pratade en del med deras medlemsrådgivare för några dagar sedan och hon lovade att lägga undan biljetter till mig till deras kettlebellsklass och den running club som var efteråt.

Men det började inte så bra. Det fanns inga biljetter när jag kom dit! Nu fick jag visserligen plats på kettlebellsen – men jag fick inte plats på running cluben. Och det var ju lite tråkigt. Ingen av de två tjejerna i repan som jobbade när jag kom dit erbjöd att visa mig var jag skulle byta om eller var klassen skulle vara – trots att de visste att jag inte varit där förut. Så jag stod kvar som en dumsnut i repan ett tag till innan tjejerna fattade att jag ville något mer än att bara ha en biljett.

Kettlebellsklassen var riktigt bra. Och tuff – men på ett ödmjukt sätt. Fast, jag fuskade mig igenom klassen nästan från start. På uppvärmningen fick jag jättekonstiga känningar i benen. Krampkänningar som först kändes i baksida lår – och sedan också i framsida lår, och det är ingen höjdare när man ska köra kettlebells! Vanliga svingar kunde jag göra rätt okej ändå men vi gjorde nästan aldrig svingar (förutom tabataintervallsvingar i 4 minuter…) – bara massa ben blandat med mountain climbers och andra fantastiska pulshöjande övningar.

Medan jag missade att få en biljett till running cluben som var efteråt – så lyckades min andra hälft med att faktiskt få en! Hans recension av klassen finns här och medan klassen pågick placerade jag mig strategiskt bakom honom på en crosstrainer så jag kunde ha koll på hans rump… nä, alltså – jag menar löpsteg.

På det stora hela gjorde det inget att jag inte fick någon biljett till running cluben just idag eftersom mina ben kändes trasiga. Att sätta mig ner är ingen barnlek och det stramar oroväckande i dem. Jag undrar fortfarande vad som egentligen hände.