Jag stack till gymmet så fort de öppnade. Det var klockan 15 så mer än halva dagen hade ju typ hunnit gå innan dess… när jag öppnade balkongdörrarna imorse så var det som när man stiger av planet till Grekland och den heta luften slår emot en. Fantastiskt väder för en otroligt svettig löprunda med andra ord, särskilt eftersom solen gömde sig i diset och det liksom bara var varmt.

Men springa får jag göra en annan gång. Det kommer fler tryckande värmeböljor. Dessutom fick jag utomhussvettas lite på vägen till gymmet ändå. Det går knappast att göra annat i värmen.

Jag var inte ensam på gymmet. I början var där faktiskt en person till. Efter ett tag var vi nog en handfull. Stan var däremot folktom trots att det är mitt i juli och Halmstad är belägrat med turister. Men de är på en bättre plats – på stranden.

Jag värmde upp med några minuters rodd och körde sedan 5 intervaller á 1 minut med 30 sekunders vila. Under varje intervall låg jag på under 2 min/500 meter. Jag har inte kört rodd på ett tag och fick slita lite för att inte halka över 2 minuterssiffran. När jag klev av roddmaskinen efter dryga 10 minuter hade jag träsmak i baken…

Sedan klev jag upp på crosstrainern och körde samma grej där: lite uppvärmning och sedan 5 intervaller á 1 minut med 30 sekunders vila. Till nästa gång måste jag ladda iPoden så att jag har något att göra!

Efter konditionsträningen körde jag lite styrka: benpressar med 2 olika fotpositioner (smalt ihop + brett isär), bencurls och bensparkar i 3 set där jag körde första setet tungt, andra setet mellantungt med något fler reps och sista setet relativt lätt men med många reps. Jag avslutade med en minicirkel med benböj mot boll, sit ups på boll och armhävningar. Efter det där var jag nästan lika svettig som om jag skulle sprungit utomhus…

Tröja: InterSport. Byxor: Casall. Skor: Saucony

Jag har varit och dansat (tränat?) Zumba och det överträffade mina förväntningar redan från början. Första låten att dundra ut genom högtalarna var Shakiras Waka Waka och den låten är jag alldeles nyförälskad i.

Zumba är inte intervalljobbigt men i allra högsta grad svettigt! Muskelmässigt kände jag redan genom halva klassen att det tog i magen. Det är mycket mag- och höftvridningar och det känns!

De två instruktörerna som ledde klassen på Form gjorde det grymt bra. De skulle kunna sätta tänderna i en Piloxing-klass och göra det med bravur om man ser till sättet att instruera.

Att Zumba är en populär nyhet är det inget snack om. Salen var fullsmockad trots att solen sken utanför. Många av oss solskenslog inombords. Det roligaste med danspass (typ det enda roliga har jag tyckt hitills) är att deltagarna är så snyggt klädda med annorlunda träningskläder, snygga linnen och fullt med färg. Jag var inte sämre jag! Träningskläderna för kvällen gick i knallrosa (skor), klarblått (byxor) och lila (tröja).

Jag kan absolut tänka mig att köra Zumba i fortsättningen, främst som mittimellan pass eller återhämtning mellan tuffare träning.

Lyssna in låten här för originalversionen. På passet gissar jag att vi körde en någon remixad variant.

Kanske utmanar jag ödet. Kanske har alla skohandlare fel. Jag samlar nämligen på mig fler och fler lättviktsskor och jag gör det med påminnelsen i bakhuvudet om att jag inte borde använda dem.

Jag har en tung kropp och borde därför ha drabbats av diverse olika knä- och benhinneproblem för länge sedan. Eller vad det nu är som tunga personer drabbas av. Det gäller inte bara klassiskt tunga personer, utan personer som väger mer än en löparsnabb Kenyan. I alla fall enligt diverse tidningar, skohandlare och andra allvetandes personer.

Jag har haft ont av löpningen en gång och det var en vinter för några år sedan. Då sprang jag förmodligen i pronationsskor trots att jag är en kraftig supinerare. Enligt Runners Store bör jag ju inte ens springa.

Men springer gör jag. Utan känningar – än så länge. Jag springer och lyssnar på min kropp snarare än vad jag lyssnar till andra. För vad vet vi egentligen? Jag funderade på det där idag när jag läste morgonens SvD och jag ska ägna tanken ett eget inlägg. Vi vet faktiskt inte mer än vad vi känner. Vetenskapen, som jag verkligen inte föraktar utan aktsamt respekterar, kommer fram till nya sanningar mest hela tiden.

Jag förespråkar inte att alla ska springa i lättviktsskor. Men jag förespråkar att man ska lyssna på råd, insupa kunskap och därefter bilda sig sin egna uppfattning. Jag är mycket väl medveten om att det finns en otrolig mängd människor som inte bör springa vare sig i lättviktsskor eller på asfalt – men det beror på att vi alla är helt olika. Jag förespråkar olikheterna, det är dem som gör oss unika.

Idag sprang jag på löpband. Försiktiga intervaller i mina nya Saucony A3 – precis den träning som de är inköpta för. 6 intervaller i stegrande tempo á 1 minut. Det kändes fantastiskt. Mitt steg var grymt trots att jag bara aktivt jobbat på mitt steg under en kort, kort tid. Och skorna var grymma!

Sedan styrketränade jag lite i ett folktomt gym. Bicepscurls + hantelpressar, bröstpressar + french pressar och stående rodd.