Medan Grabben låg i sängen, åt chips och kollade på friidrott på TV begav jag mig till gymmet. Kläderna speglade mitt humör: jag var pigg och glad med rosa skor och rosa t-shirt. Åh vad det är kul med färg! Sinnesstämningen kan vända snabbt, och tur är väl det!

Jag hade bokat in mig på en combatklass men började med lite styrketräning för rygg och triceps. Det märks att folk är tillbaka från sin semesterlathet för det var många som var där och tränade. Kul med lite sällskap bland vikterna!

Jag körde latsdrag, sittande smal rodd, stående bred rodd, roddrag med hantel på bänk, ryggresningar i bellybacken, tricepspushdowns och superset med frenc press mot pannan och press lite bakom huvudet (det är den som tar bäst tycker jag). Sedan hann jag inget mer: det var dags att ta fram kniven, knäa motståndare i skallen och slåss på fler galna sätt. Dags för body combat!

Och vet ni vad? Det var riktigt kul med combat! Det känns som ett skönt komplement till annan träning jag kör. Men det jag inte gillar med combaten är när man ska köra snabba raka slag. Där måste jag ha koll på armarna så att jag inte bara slänger fram dem och skadar mig. Nä, hooks eller andra slag känns bättre. Där är muskelkontrollen mer naturlig. Fast ännu roligare hade det varit att slå på något riktigt förstås (notera att jag skrev ”något”, och inte ”någon”…).

Vad tränar ni idag?

När jag kom hem hade Grabben stuckit ut och sprungit…

Jag har träningsvärk. Lagom skön sådan i rumpa, baksida ben och rygg. Tacka body combaten för det! Jag har även lite ont i insidan av armågen, vilket är något jag tackar body combaten mindre för. När jag kommer hem ska jag presentera mitt nya projekt – med en härlig kickback till mig. Nu ska jag fokusera på att hålla mig vaken. Jag var på jobbet 06.55 imorse…>

Om det är såhär bra det kan bli så vill jag inte vara med.

Best of the best och Allt för Hälsan

Såg fram emot mitt första konvent: Best of the best i samband med Allt för Hälsan-mässan. Tyvärr ger jag bottenbetyg till både konvent och mässa. Best of the best gör verkligen inte skäl för namnet och på mässan var det minimalt med fokus på träning och mest en massa kapslar med grejer och annat flummigt.

Jag har en positiv sak att säga: Oscar Nilsson är bättre än sin bok. Bravo!

Konventet började tidigt imorse med just Oscar som starter. Det blev en aerobicsklass med mycket fokus på dans och nollkoordinerad som jag är hade jag svårt att hänga med. Men det var roligt och stämningen var hög – vilket kändes i hela lokalen de röda äckliga mässmattorna och den instängda luften till trots.

Sedan en timma bodycombat följt av ännu en boxinspirerad klass med Paolo Roberto. Hur tänkte man här? Box på box och sedan efter lunch: dans (med Annica Sjöö) på dans. Sista dansklassen skulle varit med Alcazar-Andreas men han tackade nej och någon icke-kändis fick rycka in. Snacka om nedköp.

Jag skippade alla klasser efter lunch och vet inte alls hur de var. Kanske var icke-kändisen dagens höjdpunkt? Jag hade gärna velat vara med på Jose Nunez klass men hade inte lust att hänga på mässan till klockan 16.00 bara därför.

Eftersom jag var en av de 200 första att betala fick jag en pilatesboll. Det blev jag glad över. Lika glada var nog inte alla – bollarna var uppblåsta och förmodligen svåra att transportera hem på tunnelbanan. Jag åkte bil hem. Liten bil. Jag fick inte in bollen genom dörren, utan var tvungen att cabba ner istället. Såg nog rätt komiskt ut men det bjuder jag på!

Några som är dåliga på att bjuda till är Fitness Magasine. I sin marknadsföring för Best of the best lockar de med ”Fitness Magazines nya designade väska sprängfylld med sponsorprodukter (totalt värde ca 2000 kr)”.

Eh?

Alltså. Alla väskor är designade – av någon. Särskilt sprängfylld var den inte. Här låg 3 gamla (!) nummer av Fitness Magazine. Några reklamblad. En gigantisk stor och plastig miniräknare. Fler reklamblad. Presentkort på skönhetsbehandling på Stockholmsbaserad klinik men där man ändå måste lägga till ett par 100-lappar för att få någonting. Och just ja – 30 kapslar med omega 3. Sprängfylld my ass.

Jag haffade arrangören på plats och påpekade detta. Vad i denna väska är värd 2000 kronor, undrade jag. Jag hade precis innan sett att väskan kostade 100 spänn att köpa i Fitness Magasines monter – och tidningarna kostade 10 kronor. Inte en chans att stegräknaren gick loss på resten av värdet. Eller omegakapslarna.

Efter mycket påtryckningar från mig, mycket sarkasm från arrangören, undrade han vad som skulle göra mig nöjd. En prenumeration på Fitness, sa jag. Och det skulle han försöka fixa. Bra för min del – men synd om resterande hundratals personer som får gå hem med sin ihopsjunkna väska ”sprängfylld” med sponsorprodukter.>