Hösten är nästan här. Inte riktigt än – men förmodligen lagom till att en Onepiece hinner landa bland din post! Onepiecen beskrivs som ”världens bekvämaste plagg” och slog igenom med dunder och brak för ett par år sedan. Oavsett om du är skeptisk eller redan förälskad så tycker jag att du ska tävla om en valfri Onepiece från Snowandmotion värde 1099-1299 kronor.

För att vara med och tävla mailar du till traningsgladje at gmail.com med

• Namn och adress
• Vilken Onepiece du vill vinna och storlek
• Svar på frågan vilka typer av produkter man kan köpa på Snowandmotion.

Tävlingen pågår fram till söndag 28 augusti!

UPPDATERING: Tävlingen är avslutad och vinnaren har meddelats!

Jag har ett tredje nyårslöfte som jag kickar igång hösten med: att ha roligt på tisdagar! Tisdagar är verkligen veckans mest onödiga dag – men inte så länge till. Från nu och framåt ska tisdagar vara dagar att se fram emot. Tisdagar ska vara ägnade att fyllas med roliga saker och fredagskänsla. Det är mitt tredje och sista nyårslöfte som jag ger mig själv inför 2012 – och som jag smygstartar med under hösten. De andra 2 är att cykla mer racer och att fixa lyxlådor 3 dagar i veckan istället för att köpa utemat.

Mitt nyårslöfte inför 2011 var att köpa nya skor 1 gång i månaden. Jag har lyckats rätt bra hittills, men har 2 månaders skoinköp att ta igen. Just nu tycker min plånbok att jag bör prioritera andra saker – and so be it – men jag ser fram emot lite kul skor senare i höst. Eftersom jag har så jädrans många så passade jag på att faktiskt säga hej då till ett par. Tack och adjö mina Reebok Easytone som tog mig mellan St Eriksplan och Norrtull många gånger för ungefär ett år sedan, tack till mina orangea Saucony som gjort många kilometrar löpbandsintervaller, tack till mina orangea Nike Sisterskor som jag tröttnat på och tack till mellanvarianten av Nike Free (inomhusmodellen) som vi fick på Nikekonventet i vintras men som jag aldrig blev förtjust i och tack till långskubbardojorna med de perfekta skosnörena som aldrig gick upp trots enkelknut. Ni har varit fantastiska – men ni kommer faktiskt inte bli saknade.

Alla mina andra skor som just nu befinner sig i Stockholm har jag lagt i en stor pappkasse från Ikea. Det är dem jag ska klara mig på under ovisst antal veckor. Förutom 6 träningsskor (kan vara fler) trängs här 1 par vardagssneakers, 1 par ballerina och 1 par skor med klack. Jag ska packa ner mina favoritträningskläder i en stor väska, och mina vardagskläder i en mycket mindre väska och transportera hem till mamma och pappa. Allt annat som jag har – men som jag verkligen kan leva utan – ligger i en flyttkartong. Observera en(!). (Okej, lite fusk är det eftersom flyttlådan innehåller sådant som jag kan behöva i vinter och så, men just nu kan jag leva utan dess innehåll)

För tillfället ser det ut som ett mayhem här i ”Stockholms snabbaste lägenhet” men snart blir det ordning och reda. Jag ser fram emot att hitta en ny lägenhet att köpa typ jättesnart och att fylla den med extremt lite saker, med undantag för träningsskor och min racer som jag helst vill ha på väggen. Jag måste nog övertala Grabben om den lilla detaljen – men kanske han kompromissar om jag erbjuder en piedestal åt dessa skor?

Skor att spara

Skor (och kläder) att slänga (läs: ge åt bättre behövande)

Organiserat kaos

Jag har precis haft så otroligt r o l i g t på Söders gator. Det var ett fantastiskt lopp! Lite som att springa bredvid genom ett nöjesfält. Det kan ha haft lite att göra med att jag startade i samma startgrupp som maskeradlöparna och därför fick springa bredvid Super Mario, en humla, ett kräftkalas (!), en superlång SL-buss, fångar i randiga kläder och andra märkliga saker. Men det har också att göra med den fantastiska publiken längs med banan, musiken som spelades överallt – från spelmän till DJ’s och körer och jag vet inte vad.

Midnattsloppet i Stockholm 2011 var ett fantastiskt lopp och ett av mina bästa någonsin. Det var roligt nästan varje steg (med undantag för en liten, liten dipp precis när vi korsade Folkungagatan där vid Big Ben) och det kändes lätt och ledigt. Det var en helt annan Sara som sprang idag jämfört med i Falkenberg för några veckor sedan. Jag tog en kilometer i taget och gav mig inte. Jag behövde knappt en kämpa med att kämpa – det kom ingen vägg, inga negativa tankar och det blev aldrig döjobbigt. Det var liksom bara roligt.

Den där utlovade peppen i backen som Nike utlovat gick det sisådär med. Min hanns tyvärr aldrig med och det var lite tråkigt. Men det var kul att läsa andras pepp och jag såg min pepp till Lotta. Resten av den kilometern sprang jag och letade efter just Lotta – men jag såg dig nog aldrig. Däremot träffade jag på Dessi innan loppet, och Fitnesscoachen – hoppas det gick bra för er! Tusen tack Nilla för att du hejade på mig!

Tack till Mia också för att du delat med dig av bra tankar under sommaren. Ett millopp består rent mentalt av 3 km uppvärmning, 5 km snabbdistans och så 2 km spurt. ”Svårare” än så är det inte.

Efter målgång firade jag med en cola och nu ska jag njuta lite av ett fantastiskt genomfört lopp. Jag har nog aldrig varit såhär nöjd efter ett lopp. Visst, det är en bit från pers – men jag har gigantisk potential. Jag var pigg även efter målgång så jag vet att det finns mer att ge. Jag är bara så himla nöjd över att jag orkade orka. Jag gav inte upp och jag kämpade hela vägen.