Man hinner mycket på 30 minuter.

Inte utan min post it

Bicepscurls i cc med rep. Hammercurls med hantlar. Axellyft åt sidan med hantlar och med gummiband. Axellyft rakt fram med viktplatta. Liggande omvända flyes med hantlar. Axeldrag till haka i cc och med stång. Allt fanns uppskrivet på min gröna post it. Allt hanns med.

3 set, 10-12 reps. Det hade inte gått utan min post it. Då hade jag sölat för mycket emellan övningarna. Undrat vad jag skulle göra härnäst. Jag tackar post it-lappen för min träningsfrid!>

Idag har jag lagt 2 timmar på mina ben. Jag är generös.

1 bra timma + 1 dålig timma

Jag har gått och längtat efter eftermiddagsträningen hela dagen – precis som vanligt alltså. Hur i all världen orkar jag hålla uppe motivationen, kanske ni undrar? Jag tror det beror på många saker – men framförallt på att jag har så många vilodagar. Som imorgon till exempel. Då ska jag inte träna någonting alls. Därför har jag längtat efter att ge järnet idag.

Jag planerade in ett pulsspinningpass en bit in på kvällen. En total waste of time, visade det sig, men det gav mig i alla fall hela 60 minuter att lägga på styrketräning för benen.

Jag körde mängder med liggade benpress i maskin med olika fotpositioner, utfallsgång, utfall med ett ben på pilatesboll, upphopp med benböj, gamla goda kissande hundenövningen, benböj med pilatesboll mot väggen, benböj på stebräda, bäckenlyft med fötterna på pilatesboll, jägarställningen och säkert något mer som jag inte minns. Det hade varit intressant att se min pulskurva under passet för där fanns nog några riktiga toppar.

Knäböj med pilatesboll mot vägg.

Utfallsgång med kapat huvud.

Sedan var det det där med spinningen… instruktören var försenad och kom inrusande någon minut efter att passet egentligen skulle ha börjat. Det är förlåtligt. Men hon kom in i salen med ungefär lika mycket energi som en walkman med batterier som håller på att ta slut.

Musiken ska jag inte klaga på, jag vet att smaken är som baken och att jag inte kan gilla allt jämt. Men snälla, vi kunde väl fått någon slags tidsuppfattning om hur långa de olika partierna under passet var. Vad menas egentligen med ”bara lite till”, ”vi är snart där”, ”lite, lite mer”? Är det 30, 60 eller 90 sekunder? Att inte veta vilken tidsrymd som menades gjorde mig tokfrustrerad. Det är inte lätt att köra på i 90% av max i ingenmansland – att inte veta hur länge vi ska hålla just den pulstoppen. ”Bara lite till” visade sig vara en halv låt. För mig är ”bara lite till” 30 sekunder.

Jag hade mycket väl kunnat lämna klassen i halvtid men valde att vara kvar eftersom jag inte ville störa mina medcyklister. Apropå medcyklisterna förresten. Jag förstod att en kille var på spinning första gången när jag såg att cykeln var totalt felinställd med alldeles för låg sadel och att han aldrig rörde motståndsvredet under hela passet. Det borde instruktören också sett. I’ll say no more. Istället ser jag fram emot träningsvärk imorgon. Och en Grabb som kommer hem.>

Jag var nästan först ut med att testa nya SATS Stadshagen

55 minuter morgonpump

Nya SATS Stadshagen faller under kategorin ”gym som är lika fräscha och hemtrevliga som ett vardagsrum”. Här finns sedan tidigare SATS Sickla, och i viss mån även SATS Telefonplan. Att träna på ett gym som är rent och fräscht gör så otroligt mycket för träningslusten – även om vissa av nyss nämnda gym ibland riskerar lite för låg puls i atmosfären på grund av läget.

Imorse var vi ändå en ovanligt stor skara pumpare. Jag hade gjort hemläxan och ökade mina vikter – framförallt på bröst, rygg, och biceps. Det känns i bröstmusklerna och i mina armar. Jag känner mig matt och trött i dessa muskler och det är en känsla jag är helnöjd med.

Imorse, precis som pumppasset förra veckan på SATS Söder, var det folk som under passet gick tillbaka med sina viktplattor och brädor allteftersom. Sådant stör otroligt mycket. Jag stördes speciellt mycket under förra passet då jag hade min plats precis bredvid brädorna. Folk kom hela tiden under passet och ställde tillbaka sina brädor. Jag kan förstå att man har bråttom efter passet – men välj då en plats bredvid redskapen så störs inte alla andra. Att avbryta träningen under halva passet för att ställa tillbaka grejer innan vi är klara är respektlöst. Jag har hört instruktörer säga till om detta förut, men det var länge sedan nu – har ni gett upp gällande detta eller? Jag hörde precis talas om en incident då någon tappade en viktplatta på en deltagares huvud (som bröt näsan) under magträningen då denna ”någon” skulle ställa tillbaka sina grejer trots att passet var långt ifrån slut. Sådana olyckor är så jäkla onödiga…

Även om jag var irriterad under passet är jag som en ny människa såhär efteråt. Jag är pigg och glad och energisk och livet leker. Det kan också bero på att jag gick och la mig klockan 18 igår kväll. Visserligen med tanken att gå upp lite senare på kvällen men jag övergav de planerna och sov vidare. Ibland är det fantastiskt skönt att bara ha sig själv att tänka på. Sig själv och sin egen träning! Och så jobbet såklart… är man nästintill egenföretagare finns jobbet alltid där. Jag ansvarar ju för min egen lön till 100%. Jobbar jag dåligt tjänar jag dåligt. Samtidigt som det är otroligt skönt att påverka sina egna arbetstider är det ett stressmoment som alltid finns på näthinnen. På väg från gymmet diskuterade jag och Coola Karin (nej, vi gör inte alltid allt tillsammans – men ganska mycket) hur skönt det vore att vara ”hemmafru” (dock skulle jag gärna kalla det något annat). Då kunde vi träna, träna och träna. Och laga lite mat ibland.>