Spinning

InCycle

Det är spinningutbildningen frÃ¥n InCycle som jag gÃ¥r. Det är Monika Björn som basar över den – och här i Linköping är det Jessica som är utbildare. Vi har tagit av oss kompishattarna och jag gÃ¥r givetvis utbildningen pÃ¥ samma premisser som alla andra. Jag fÃ¥r ingen smyghjälp och ingen förhandstitt pÃ¥ provet som kommer idag. Duh!

GÃ¥rdagen bestod av praktiska moment varvat med teori. Det gick i ett frÃ¥n morgon till kväll och efter en lunch pÃ¥ Hälsofreak började jag känna mig konstig i kroppen. SÃ¥där obehaglig liksom. PÃ¥ den sista intervallklassen fick jag ont i ryggen – och nu vet jag varför. När jag blir magsjuk är det i ryggen det känns. Kvällen ägnade jag Ã¥t att kräkas och bygga klassupplägg. Tack Hälsofreak för den matförgiftningen!

Nu på morgonen mår jag bra igen. Läxorna från igår är avklarade och jag ser fram emot mer kunskap och diskussioner, prov och utvärdering!

 

 

Exemplariskt

Jag är tacksam för den här dagen. Den har varit himla bra! Morgonjogg med sällskap följdes upp med spinning och yoga för bästa Clarén tillsammans med härliga tjejer. Jag vet inte om det kan bli bättre?

Jessica lurade pÃ¥ oss lÃ¥nga intervaller genom att kalla det för stege. 2 minuter pÃ¥ 75% av maxpuls, 2 minuter pÃ¥ 80% och 2 minuter pÃ¥ tröskel. 3 varv. Lätt i huvudet – tufft för kroppen. Till alldeles fantastisk musik blev det ett enastÃ¥ende pass. Ungefär som vanligt alltsÃ¥. Jag sÃ¥g pulsen kämpa sig upp i takt med känslan i kroppen – och den dansade lätt och ledigt ner under vilan. Fina tecken pÃ¥ att jag är frisk, pigg och vältränad i size me.

 

Mer än maxpuls

Activios pulssystem som jag cyklar till mäter inte en högre nivÃ¥ av maxpuls än 99%. Jag testade det idag. Det var en mycket märklig spinningupplevelse om man skulle analysera min pulskurva. Bortsett frÃ¥n den sÃ¥ var klassen en av de bästa jag nÃ¥gonsin upplevt (givetvis med den här instruktören – vem annars?). Det var som att cykla pÃ¥ konvent!

Vet ni hur slalom funkar? Banan är stakad efter Ã¥karnas tränare. Ibland, dÃ¥ Anja Pärson fortfarande hade sin pappa som tränare, var det han som satte banan – och dÃ¥ var den sÃ¥klart anpassad (sÃ¥ mycket det gick) efter Anja. Idag pÃ¥ spinningen var det som om hela klassen var gjord utifrÃ¥n mig. Upplägget passade mig perfekt – och pÃ¥ musiken stod det Sara pÃ¥ rätt igenom. Dessutom hade jag tre starka tjejer precis bredvid mig. Det var magiskt!

Magiskt, och framförallt underligt, var det där med pulsen. När allt stämmer och jag har känslan med mig sÃ¥ studsar pulsen precis som den ska. Ibland vill den inte alls dra sig över 75% av max men när jag märker att känslan är sisÃ¥där brukar jag inte brÃ¥ka särskilt mycket med kroppen och lägger mig mentalt pÃ¥ en lägre nivÃ¥. Hur jag presterar pÃ¥ träning styrs till 90% av huvudet och till 10% av kroppen. Jag vet att jag funkar sÃ¥ och det är helt okej. Jag jobbar ”runt det” genom att välja min cykel strategiskt, vad jag har för kläder pÃ¥ mig och hur jag väljer att tänka inför passet.

Idag gjorde pulsen helt tvärtom vad den brukar. Jag knappade in min maxpuls, 206 slag, precis som vanligt. Det är den pulsen jag alltid kör med och även om den inte är korrekt till 100% (jag brukar ange 206 slag när jag springer också) så funkar det på ett ungefär tillsammans med upplevd puls.

Jag märkte redan frÃ¥n början att kroppen var pigg. Pulsen likasÃ¥. Vi värmde upp i 15 minuter och jag lÃ¥g rätt snabbt uppe pÃ¥ 65%. Vanligtvis mÃ¥ste jag jobba upp hit under 10 minuter. Jag var snabbt uppe pÃ¥ 75% – lÃ¥ngt innan vi skulle vara där. Jag slog av pÃ¥ tempot och höll mig pÃ¥ 72% och det kändes bra. Det kändes verkligen som jag hade bra flyt i benen.

Vi körde 5 extensiva intervaller pÃ¥ 5 min, 4 min, 3 min, 2 min och 1 min. Ett superbt upplägg jag ska sno till min löpning. Första 5-minutraren körde jag pÃ¥ typ 86% av maxpuls – utan vare sig syra i benen eller en sÃ¥dan där superansträngning i kroppen. Det var helt klart jobbigt och jag svettades mer än jag brukar – men jobbigheten blandades med adrenalin och kändes snarare skön än sÃ¥där fruktansvärd. Under de 3 sista intervallerna gick jag över 90% och under de tvÃ¥ sista slog pulsen i taket pÃ¥ 99% av max. Activio gÃ¥r inte längre än sÃ¥ – men det gjorde nog mitt hjärta.

Känslan från dagens pass är mycket likt det jag brukade känna under Pias spinningpass. Allt flyter och det är egentligen frukansvärt jobbigt men kroppen känner det inte eftersom känslan från endorfiner eller adrenalin är så mycket större. Jag har nästan aldrig kört med puls under de passen så jag vet inte vad siffrorna har sagt. Men det är en intressant känsla. Den av odödlighet. Samtidigt ska jag kanske se upp. Vad är det för maxpuls jag har egentligen? Hur mår hjärtat? Vad var det som hjärtat och pulsen påverkades så mycket av idag?

Jag har inte varit onormalt trött eller stressad. Innan passet var jag pÃ¥ ett lyckat möte pÃ¥ min bank (där jag drack en miniliten kopp kaffe) och köpte en smoothie som mellanmÃ¥l eftersom jag kände mig hungrig. Efter passet kände jag mig inte onormalt trött. Jag gick pÃ¥ 75 minuter yoga och det kändes ocksÃ¥ bra – ocksÃ¥ det hör till ovanligheterna.

Energi innan träning

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!