Om ni bara går på ett spinningpass denna vecka, gå på (SATS) Tour de France! I alla fall om det är vecka 2 (egentligen typ etapp 7) som körs på er anläggning. Det är tourens bästa backpass. Och med bästa menar jag brantaste. Och kanske längsta. Helt fantastiskt! Det enda som är synd att jag inte har brantare pass att se fram emot. Eller längre backar. Så jag hoppas att instruktören idag hade fel. Att det kommer mer att bita i.

Jag var på gymmet en timme före spinningen skulle börja eftersom jag skulle träna lite ben. Men det var nästan värre än när H&M släpper sina designsamarbeten i butik. Jag har nog aldrig sett gymmet så fullt! Helt sanslöst! Men jag fick ändå till 100 reps benpress (tog dem i ett huj, 25 x 4 olika benpositioner), 50 reps benböj i smithen, lårcurl och benspark och så lite utfallsgång. Fast så lite att det knappt räknas…

Nu när jag kommit hem och duschat är det bara 90 minuter tills jag måste gå och sova för att fixa den här veckans utmaning: att sova 8 timmar/natt. Jag som hade tänkt jobba lite, surfa lite, betala lite räkningar och titta lite på TV…

Spinningsalen på SATS Halmstad

Det är något som händer när Rammstein/Du hast kombineras med spinningen på SATS i Halmstad. Det uppstår något magiskt. Något jag bara upplevt på de fantastiska spinningklasserna som Pia håller i på SATS Hötorget. Det bildas en gemenskap. En gemenskap som tuffar till gruppen och som får pulsen att stiga lite till. En gemenskap som får folk att våga tänja på gränserna. Och det är en häftig upplevelse. Då och där är man med i ett riktigt lag som kämpar tillsammans.

Under de 45 minuter när inte Rammstein spelades kom jag på mig själv med att tänka att spinning är som när man lekte i sandlådan när man var liten och byggde slott och vägar. Eller när man lekte med Barbie och hade barbiehus och princessklänningar och en rosa häst till henne. Eller när man lekte trafikstockning med små bilar. Det är som att vara i en låtsasvärld. Vi låtsas cykla uppför backar och låtsas cykla om folk och låtsas cykla i motvind och låtsas bli omcyklade och låtsas cykla lång raksträcka och låtsas cykla i mål. Ganska knäppt egentligen. Men så kommer Rammstein och så blir det bra. För det var aldrig såhär svettigt när jag lekte trafikstockning och ritade stadskartor. Jag fick aldrig sådana här adrenalinkickar. Spinning är en mycket bra låtsasvärld som man kan stiga in i lite nu och då. Där man kan vara någon annanstans för en stund. I en egen värld liksom. Fast i min spinningvärld finns inga rosa barbiehästar eller sandslott. Men där finns många backar. Och branta är de också. Och när man cyklar uppför det där branta berget dånar Du hast ut över vidderna. Det är en jäkligt bra värld!

Jag ljög förut. Jag åt faktiskt lite mellanmål innan träningen. Jag kom på att jag skulle köra både ett långt styrkepass och ett spinningpass så jag klämde i mig lite energi. En halv liten kesoburk och någon matsked turkisk yoghurt + 2 msk kokosflingor och ett gäng sötmandlar. Det var klockan 17. Jag är fortfarande mätt. Det kommer bli en sen middag ikväll!

Styrketräningen gick okej. Det ska bli intressant att mäta fettprocenten igen när jag återupptar PT-träningen i september. Jag körde mina vanliga axelövningar som jag faktiskt börjar tycka är rätt kul: press med hantlar, press med stång på något lutad bänk (absoluta favoriten!), lyft åt sidan med hantlar, lyft rakt fram med viktplatta och liggande drag i cc för baksida axlar. Körde även lite biceps och lite mage. Sedan var det dags för spinning.

Jag hade inte riktigt förstått att det var en Tour de France-klass jag bokat in mig på. Det stod nämligen inte på hemsidan. Alldeles för sent insåg jag också att det var etapp 2 och att den var skitplatt. Agh! Hur skulle jag stå ut? Precis som suveräna instruktören sa så är plattpass en klass man typ hatar eller älskar, men ogillar man det så gäller det att övervinna tristessen. Att kämpa förbi allt det mentalt jobbiga och göra det fysiskt jobbigt. Okej, han sa kanske inte precis så – men det var så jag tolkade. Så jag körde på. Fick rejält ont i baken av allt sittande och låg på en relativ låg snittpuls men svettades på rätt bra ändå.

I slutet kom jag framtill att det kanske var bra att det inte var ett maxpulspass. Det lär bli rejält med maxpuls den här veckan ändå. Imorgon blir det straffrunda med maxpulsinslag, på torsdag blir det 5k supersnabbdistans och på lördag blir det ännu ett millopp. Life is good!