Älska spinning! Älska flås, svett och mjölksyra! Älska musik som ger tryck i benen. Fötter som snurrar. Andra som kämpar. Älska en minut som går långsamt. En minut som går snabbt. Älska nedräkningen. De sista tunga varven. Älska farten. Älska motvinden. Älska backarna. Älska grannen bredvid. Cyklisten bakom. De som flåsar dig i nacken och de som du vill komma ikapp. Älska träningsglädje. Älska dagens spinning!

Jag hade nästan glömt att spinning kan vara såhär skoj. Träning när det är som bäst. Drygt 45 minuter tempokörning, en Tour de Franceklass där vi som är spinningdeltagare spenderar i stort sett lika många minutrar på cykeln som vinnaren av den faktiska etappen. De riktiga cyklisterna cyklar snabbare men jag tror att vi har roligare. Nu längtar jag till imorgon – då blir det mer spinning! Nu blir det Ullared!

Jag var på Rivers RPM i eftermiddags och undrar för mig själv om instruktörsskapet ger en riktigt bra självförtroende – eller om det är människor med riktigt bra självförtroende som blir instruktörer. För det där med självförtroende har nog alla instruktörer jag stött på gemensamt. Om det inte är en ”förkunskap” så tycker jag att alla som tvivlar på sig själv ska gå och bli instruktörer. Efter ett gäng klasser (okej, ni måste kanske ge det ett tag) kommer ni tycka att ni är typ bäst i världen. Och det är rätt bra, så borde fler känna!

Jag tyckte att jag låg rätt dåligt till pulsmässigt mest hela passet. Låg mest och harvade runt 75% med pulstoppar på typ 81%. Men så fick jag se ”pulsfacit” för den här RPM-releasen och då konstaterade jag att jag låg ganska rätt ändå. Fast jag ser det som ett lite tuffare återhämtningspass mellan trippelträningen igår och morgondagens utmaning.

Bästa låten på hela passet är en återhämtningslåt. Den skulle jag kunna dundra på ordentligt till. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad låten heter eller hur den gick eller vilket nummer den hade men det var något med dark och alone. Att tänka mig lite snabb stående cykling till den låten är nästan som att tänka på en mörk, kladdig brownie. Typ.

Förresten, jag hittade en hårsnodd i väskan! Jag blev överlycklig. Tänk att så lite kan göra så mycket!

Sportlife är inte heller den perfekta gymkedjan. Det där med ostädade toaletter trodde jag man bara hittade på tåg, bensinmackar och i skolor men jag hade visst fel. Hur städade är toaletterna på Balance undrar jag?

Jag har spenderat eftermiddagen på Form Friskvård. Jag vet inte om det är Halmstads största gym, men det är det gym som syns och hörs mest. Ganska ofta kör de träningshower mitt på shoppinggatan och de är rätt så flitiga med att annonsera lite här och var. Jag har varit där en gång förut, men då tränade jag bara bland konditionsmaskinerna. Och så har jag varit där för lite massage och spa-behandlingar, och för att shoppa lite I.D-smink. Senaste nytt är att man även kan ta en espresso efter träningen där. Kul med lite nytänk bland småstadsgymmen!

Jag inledde med en timme på crosstrainern och wave-maskinen. Redan då låg jag på stabila 75% av maxpuls och min blå tröja hade antagit en mörkare nyans när jag klev in i easy line-salen för ett pass cirkelträning.

Det var jag och ett gäng damer och en av de mest energiska instruktörer jag varit med om. Jag undrade hur bra det här passet skulle bli egentligen men jäklarns, vilket pass! Kanske inte så utmanande rent styrkemässigt (mjölksyran lyste med sin frånvaro förutom i benböjen som var en toppenbra easy line-maskin) men riktigt bra rent konditionsmässigt. Svetten flög när jag hoppade upp och ner på stepbrädorna som var ett utmanade inslag mellan maskinerna och pulsklockan visade en eller två toppar på 90% och fortfarande en stadig snittpuls på strax över 75%.

Många av mina medtränande visade sig vara rena krutdamer, och efter passet berättade en dam i fräsig vit-svartrandig tröja att hemligheten var en shake på vatten, 2 msk proteinpulver, 1 kryddmått chilipeppar (eller om det var cayenne) och lite riven ingefära. Tydligen var det där en dunderkur som riktigt rensade ut systemet. Låter inte jättegott men jag ska nog våga mig på att testa det ändå.

Det var ett gäng av de fräsiga damerna plus jag själv som passade på att kräma ur det allra sista ur kroppen under 45 minuters spinning efter easy line-passet. Spinningen var riktigt bra sett ur intensitetssynpunkt men jag saknade att inte få en övergripande bild av hur passet skulle se ut redan från början. Jag var lite ovan vid att instruktören förklarade de olika intensitetsnivåerna som en skala mellan 1-10 och inte en enda gång nämndes backar. När vi körde backe så förklarades det istället som ”nu kör vi på motstånd 8”. Men å andra sidan så sitter vi ju på en cykel där vi inte kommer en enda meter. Vi sitter alldeles still och trampar som dårar och ser inte en enda backe så långt ögat når. Så nog är det alldeles korrekt att kalla det motstånd istället för att leka backe. Rent krasst alltså. Vad som är roligast är en helt annan sak.

Efter passet kände jag mig som en fläck på golvet. Totalt utmattad. Så jag fyllde på med en proteinshake, gick tll Hemköp och köpte mat för kommande vecka och nu ska jag baka Oopsies. November ska bli en bra månad!