Mjukstartade med längdåkning i slalomutrustning tidigare idag. Avslutade med riktig längdskidåkning på kvällen. Äntligen!

Längdåkning i Björnen

Dagen har varit formidabel. SkidÃ¥kning i solsken, mysfika pÃ¥ Olympia, skejtande hem till Tegefjäll, skidtevetittande i soffan, after ski pÃ¥ nya tjusiga Copperhill Mountain Lodge, pizza med brorsorna, längdÃ¥kning i Björnen… men, vänta nu. LängdÃ¥kning? Pumas stora Ã¥ngestgrej? Ja, det stämmer. Ikväll har jag banne mig Ã¥kt längd. Jag tog tjuren vid hornen!

No turning back!

Strax före klockan 21 anlände jag och Grabben till spåren i Björnen. Jag åkte dit med tanken att lära mig skejta. På så sätt undvek jag pressen att jag skulle hålla på och halka runt i spåren. Att skejta är fasen så mycket lättare med slalomgrejer. Alla stavar och skidor och grejer är så långa när man ska hålla på med längd. Så jag hoppade in i spåren ibland ändå. Eller körde utanför spåren.

Jag trillade inte en enda gång. Det gjorde jag visserligen inte förut heller. Men då höll jag knappt styrfart när jag var utanför spåren. Men ikväll brassade jag på. Kunde till och med svänga och greja. Och nedförsbackarna var inga problem. I den sista (och värsta) nedförsbacken tyckte till och med Grabben att jag blivit kaxig. Han är inte den typen som är särskilt generös med komplimanger, men kläckte ur sig att om vi kört Vasaloppsspåren nu ikväll skulle det gått mycket bättre än i våras då vi åkte. Trots att tekniken behöver finslipas rätt ordentligt, och att jag var mer uthållig i spåren förra vintern så har jag så mycket mer kontroll över längdspetsarna nu. Muskelminnet har definitivt inte legat på latsidan.

Ser ni Рjag st̴r p̴ f̦tterna!
(Fast nedförsbacken syns inte på bilden)
Ser jag inte ut som Charlotte Kalla?
Nähä…

Det känns skönt att jag avstyrt den mentala dramatiken kring längdåkandet. Nu är det bara att tuta och köra!>

Det är en bra dag idag.

Nedåt, framåt, uppåt

Solen skiner och det är minusgrader. Perfekt förutsättningar för utförsåkning. Och bra förutsättningar för att åka hemåt i längdspåret. Föret var snabbt, både utför och uppför.

Tummarna upp för vädret idag!

Det är ungefär 3-4km vi måste åka genom skog och på en myr för att komma från Ullådalen hem till Tegefjäll. Den första biten är jobbigast, då går det mest uppför. Sedan lutar det äntligen åt rätt håll och man får vila staktrötta armar. Sista biten går det brant utför och om man står stadigt på fötterna kan man passa på att pusta ut lite.

Vida vidder och ett spår som aldrig tycks ta slut,
i alla fall inte just här.

Innan vi åkte hem hade vi åkt några timmar i Årebackarna. På rätt håll denna gång: utför. Framåt lunchtid fick vi bråttom hem, när Grabben upptäckte att Tour de Ski-sändningarna började bara 25 minuter senare. Och om man ska hem är den där längdåkningen med slalomutrustning faktiskt det snabbaste sättet.>

>