Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Någonstans på Island. Någonstans på en häst. Livet, säger de. Ja, det är just det jag provar just nu. Vi kom igår och rider i fyra dagar med en stor flock hästar, rätt fram tills det att planet lyfter hemåt igen.
Bilderna nedan är tagna av min vän Ella, under hennes tidigare år på Island.
Häromkvällen fick jag besöka Trumvallen och rida ut på fjället; förbi fäbodvallar och trädgränsen och rätt ut i friheten. Trumvallen är en ranch strax utanför Vemdalen och jag vet att det är ett alldeles särskilt ställe efter att Katta var där förra sommaren och hjälpte till med att fösa kor som går på fribete. Hon har berättat om det med stor passion så många gånger det senaste året och det var fantastiskt att få uppleva en bit av det som hon tycker så väldigt mycket om.
Min blogg fyllde 10 Ã¥r i maj och jag firade med en helt fantastisk helg i den villa som Zlatan gärna bor i när han är i à re. Jag fick mycket fint i present – och framförallt fantastiska tal under kvällen. Av Katta och Katrin fick jag en upplevelse: en solnedgÃ¥ngsritt pÃ¥ Trumvallen.
Det som är sÃ¥ otroligt är att vi hade magiskt väder i à re den där helgen i maj – och lika fantastiskt väder häromkvällen. Trots att molnen legat mörke tidigare under dagen bjöd kvällen pÃ¥ ett skÃ¥despel som man knappt aldrig ser, än mindre just den kväll dÃ¥ man allra helst vill ha det. Kolla bara hur det sÃ¥g ut när solen gick ner:
När vi körde in mot Trumvallen sÃ¥ var det som att kliva in i en modern westernfilm. Hästarna stod sadlade – givetvis med westernsadlar – och min häst hade även packväskor. Vi packade lÃ¥nga regnrockar pÃ¥ sadlarna och red med westerntyglar. Jag har ridit western en gÃ¥ng förut – det var snudd pÃ¥ vinter och sÃ¥här sÃ¥g det ut dÃ¥!
Min häst hette Mac och var en muskulös och smäcker nordsvensk; snäll, envis och pigg och hela tiden med ena örat mot mig. Medan vi red över vattendrag, på skogsvägar och obanad terräng upp mot fjället satt jag och smånynnade och tittade ut över livet och världen. Här är han förresten:
Nä vi kommit en bra bit ovan trädgränsen satte vi av – och det var ungefär dÃ¥ som solen inledde sitt skÃ¥despel. Camilla, som ledde vÃ¥r tur, gjorde upp eld och kokade kaffe och bjöd pÃ¥ bullar. Dessutom trollade hon fram en liten flaska bubbel som vi alla skÃ¥lade i!
Himlen var dramatisk och bjöd på regnmoln långt där borta vilket gav ännu mer färg över horisonten. Det var helt galet vackert och så knasigt härligt att solnedgången var just såhär just den kvällen.
När vi red ner mot dalgÃ¥ngen igen sänkte sig mörkret över oss och vÃ¥ra hästar och när vi kom till stallet igen var det alldeles mörkt. Hästarna som var kvar i hagen kom och mötte oss och vi hade nog alla nÃ¥gon form av eufori i kroppen. Strax efter midnatt lämnade vi Trumvallen med stora känslor – och med den härliga gemenskapen frÃ¥n att ha delat en alldeles fantastisk kväll!
Jag körde upp från Stockholm till à re i söndags. Merparten av tiden med den härliga förnimmelsen av den tryggaste doften i världen; den av stall och häst!
I Ãregrund (ja, det blev en omväg…) stannade jag till hos min vän Ella pÃ¥ Snäcksjön och efter obligatorisk fika och en sväng runt gÃ¥rden sÃ¥ hämtade vi in ett par hästar frÃ¥n de olika hagarna och sprayade oss för skydd mot broms och annat – och satte upp pÃ¥ fina islänningar.
FrÃ¥n att ha varit hästtjej i unga Ã¥r till att ha paketerat all erfarenhet och kunskap i bakhuvudet under evigheters evighet är jag snart tillbaks pÃ¥ banan igen. I söndags avancerade jag dessutom flera steg i Ellas ögon eftersom jag satt kvar pÃ¥ hästryggen när min häst hoppade tvärt Ã¥t sidan mitt under full galopp när nÃ¥gra tjädrar flög upp frÃ¥n diket och skrämde slag pÃ¥ min islänning. I huvudet hann jag tänka att det var sÃ¥ jobbigt med skrubbsÃ¥r – som jag skulle fÃ¥tt om jag trillat av – sÃ¥ det var lika bra att jag satt kvar där jag satt med ena foten i stigbygeln och den andra dinglandes. Men det gick ju fint!
SÃ¥här sÃ¥g det ut senast jag var hos Ella. Jag var nöjd med sommaren redan dÃ¥ – och sa att resten bara var bonus. PÃ¥ vintern ser det ut sÃ¥här – jag börjar faktiskt längta lite…
