Vi åkte till Österlen över midsommar. Det var snudd på 30 grader men trots att Juleboda strand var vykortsvackert var havet alldeles jättekallt. Det tar ungefär två timmar att köra bil från Halmstad till Österlen så vi kom fram runt lunchtid och just stranden fick bli vårt första stopp.

Stränderna på Österlen är fantastiskt fina och mitt största minne är när vi hade en springhelg här nere tidigt i maj ett år och sprang flera kilometer på någon av stränderna längs havet när vi sprang Österlenleden. Sandhammaren är en klassiker men Juleboda var minst lika fin och evighetslång. Även Knäbäckshusens strand är fin och känns exotisk eftersom träden växer så nära vattnet!

Jag gjorde ett garderobsfynd och hade på mig en oanvänd klänning från Asos som hängt där i över ett år!

Eftersom vi skulle bo pÃ¥ Brösarps Gästgifveri sÃ¥ planerade jag bara in saker som var i närheten av just Brösarp. Här har vi bott förut – när vi sprang mellan olika gästgiverier pÃ¥ Österlen. SÃ¥här sÃ¥g det ut en dag den gÃ¥ngen (Ã¥ret är 2011)! Tidigare vändor till Österlen har vi till exempel bott pÃ¥ Kafferosteriet pÃ¥ Österlen och Badhotellet i Vitemölla.

Inget besök till Österlen är komplett utan en riktig god fika; denna gÃ¥ng föll valet pÃ¥ Alunbrukets kaffestuga. Vi kom dit en timme före alla andra – för när vi promenerade mot skÃ¥nelängan sÃ¥g vi att det dukats upp jättemÃ¥nga bord pÃ¥ gräsmattan och alla med kaffekoppar pÃ¥. Här skulle det bli midsommarfirande med ett folkdanslag och full anstormning; men vi Ã¥t vÃ¥ra tÃ¥rtbitar i godan ro och lämnade precis när alla andra kom. Det vi hellre ville göra var att springa.

Jag gör alltid nÃ¥gra timmars research inför varje resa, oavsett om det är ett dygn pÃ¥ Österlen som väntar – eller en lÃ¥nghelg i New York eller tvÃ¥ veckor i Sydafrika. SkÃ¥neleden har jag sprungit pÃ¥ rätt mycket och blev därför glad när jag hittade tips om Backaleden pÃ¥ en bra sajt om Brösarp! Jag kombinerade lite Backaled och SkÃ¥neled och fick en fin rundslinga pÃ¥ mestadels stig och som dessutom tog mig över Brösarps norra backar.

Fast nu ska jag vara ärlig; mest härligt var det efteråt. Solen stekte där ute bland ängarna och backarna och bitvis var det triljarders envisa flugor som inte ville lämna mig ifred. Men det är sådant man glömmer. Och så minns man bara det fina. Och rejält fint var det. Jag älskar att springa vacker stig!

Halv Ã¥tta hade vi bokat bord pÃ¥ Brösarps Gästgifveri. Vi var bÃ¥da rejält törstiga efter att ha sprungit pÃ¥ vÃ¥ra olika ställen (min sambo gillar asfalt och gav sig iväg pÃ¥ en annan runda). Jag beställde in en öl – som jag faktiskt mest bara dricker efter varma löpturer, och min sambo tog in en äppelmust och fick en hel kanna för 36 kronor. Sedan drack vi äppelmust hela kvällen, sÃ¥ sjukt gott var det!

Men vi åt också; han frågade efter dubbel portion potatis och blev knäppmätt och jag åt deras klassiska skånska äggkaka med fläsk och lingon och orkade knappt hälften. Trots att jag egentligen inte sprungit särskilt långt så gjorde värmen att det kändes som efter en terrängultra i kroppen. Och det var ungefär så jag sov natten efter också; det var varmt och kroppen kom aldrig till ro trots att ögonlocken var tunga.

När morgonen kom sÃ¥ tog jag en morgonpromenad med otroligt tunga ben – det var sÃ¥ att jag gick och blundande mot morgonsolen. Men det fina med morgonrundor är att man blir pigg lagom tills man kommer hem igen, sÃ¥ efter ännu en kalldusch Ã¥t vi frukost och efter en kort siesta sÃ¥ checkade vi ut!

PÃ¥ förmiddagen tog vi sikte pÃ¥ Forsakar vattenfall. Vi har tidigare varit till Hallamölla vattenfall men det gÃ¥r inte riktigt att jämföra vattenfallen med de som jag är van vid i Norrland. Men – det var en härlig promenad i Forsakar i alla fall, med magisk skog och fantastiskt lövtak!

Efter att ha åkt runt bland byarna valde vi att äta lunch på Kronovalls vinslott, eftersom de ska ha goda vedugnsbakade pizzor som rekommenderas tillsammans med de mer klassiska ställena Fridens (utanför Kivik) och Apotekarnes (i Simrishamn). Detta var nog en av midsommarhelgens bottennapp. Det var inte jättedåligt; det var bara inte särskilt bra. Pizzan var helt okej; men miljön runtomkring levde inte upp till förväntningarna. Detaljer som billiga glas, små kaffeservetter, skitiga bord och rätt stökig utemiljö kändes rätt omaka i vad som beskrivs som en slottsmiljö.

Efter allt det där så åkte vi hem till Halmstad. Jag är glad över min midsommarhelg och tycker att det är fantastiskt kul att läsa andra bloggar om icketraditonellt midsommarfirande. För även om vi är en del som valde bort midsommarstång och hela den biten, så är det många som gjort aktiva val att spendera helgen med olika slags upplevelser!

Vi bodde pÃ¥ Kafferosteriet pÃ¥ Österlen. Fint, mysigt och rofyllt. Jag har bara ätit frukost här förut och den är strÃ¥lande bra – jag älskar att allting är lokalproducerat och att man berättar varifrÃ¥n osten, brödet, laxen, äggen och allting kommer frÃ¥n. Kafferosteriet är inrett med möbler frÃ¥n Norrgavel och det är varsamt stiligt och uttänkt in i minsta detalj. Cafédelen är creddigt robust och spartansk sÃ¥där sÃ¥ som det moderna Österlen ser ut. Här shoppade jag en okristligt dyr kopp som jag ska använda som skÃ¥l hela hösten och vintern och tänka pÃ¥ den härliga sommar som var. Jag hade svÃ¥rt att välja färg till en början – men sedan var valet glasklart. Vilken färg skulle du ha valt?

När kvällen kom satt vi ute pÃ¥ gÃ¥rden intill caféet som drivs av Söderberg & Sara och beställde in vedugnsgräddade surdegspizzor och fick surdegsbröd till som var lika rustikt som stenen i ugnen som pizzorna gräddats pÃ¥. Serverat lantligt elegant med olivolja och salt. En sval flaska rosé och en och annan äppelmust till det och idyllen var som gjord. Det var bara glas och ram som behövdes för att tavlan skulle vara komplett. Ett fint minne att spara till hösten – när jag sitter under en filt medan novemberregnet stÃ¥r som spön i backen utanför.

Varje Ã¥r förtjänar (minst) en resa till Österlen (likasÃ¥ New York). Vissa smultronställen tÃ¥l att upprepas. Och ibland hittar man nya. Knäbäckshusens strand är bland de mysigaste i SkÃ¥ne tycker jag. Jag kom först inte pÃ¥ vad den hette. Kuskahusen, försökte Grabben med – medan jag kallade den för Knäckhusen… men Knäbäckshusen ska det ju vara. När vi var där igÃ¥r var det till och med badvänlig temperatur i vattnet. Jag önskar att jag hade haft min baddräkt med för jag var himla sugen pÃ¥ ett dopp – det var sÃ¥ himla varmt i luften!

Knäbäckshusens strand är inte sÃ¥ bred – träd som stÃ¥r nära stranden ger skön svalkande skugga och delar här och var in stranden i smÃ¥ avdelningar. Närmast parkeringsplatsen är det mest folk – gÃ¥r man nÃ¥gra hundra meter därifrÃ¥n är man nästan ensam.

Vi gick en promenad på stranden och tog sedan en stig tillbaka till bilen. Som vanligt när jag är ute på promenad chansar jag på lämplig väg istället för att ta samma säkra alternativ tillbaka. Det betyder allt som oftast ett ofrivilligt äventyr och så också igår. Vi hamnade på Skåneleden efter ett tag som tack och lov visade oss vägen till bilen igen. Allting löser sig i slutändan.

Knäbäckshusen

200 meter från folkhavet

Så nära bad jag kom.

Grabben försöker lokalisera oss…