Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Boston marathon blev en het historia. Jag pratade med en man som sade att han åldrats 20 år längs banan. Det var riktigt, riktigt varmt. Asfalten brände – men folkets jubel var ändå öronbedövande. Det bar löpare hela vägen till mål trots att de såg ut som de ville stupa vilken sekund som helst. Jublet lindade om den som var tvungen att stanna 200 meter från mål för att kräkas mitt på upploppet och det tog tacksamt emot de som faktiskt såg pigga ut hela vägen in. Grabben då? Ja, nästa gång springer han nog marathon på typ Antarktis istället.
Jag lämnar Boston med träningsvärk i biceps och ett till pass i gymmet. 5 * 3 minuters intervall på motionscykel i syfte att bygga styrka i benen. Tunga växlar och ben som fick jobba muskulärt gav svettdroppar i pannan. Medan Grabben springer checkar jag ut och går en sväng på Nike town. Sedan åker vi till nästa ställe.
The Ames hotell här i Boston har varit riktigt bra och ett ställe vi definitivt kommer bo på igen om Grabben skulle få för sig att göra en marathontrippel. Det är ett finurligt hotell med oväntade detaljer. Fast först och främst ska man hitta hit. Det gör man inte så lätt eftersom det inte finns någon skylt som säger att det här är ett hotell. Vi gick ett varv runt kvarteret när vi skulle hitta hit och sedan frågade vi en portier på ett annat hotell. Det här med hemliga barer och hemliga hotell verkar vara en trend. Så även det där med att bara ha glasvägg in till badrummet.
Medan nattlivet sjuder ute på gatan har vi sovit gott på stora fluffiga kuddar och sedan gått ner till ett stort ljust vardagsrum för att äta en complimentary frukost. Det är gratis Wifi och servicen är utmärkt. Hej då Boston och the Ames, jag hoppas vi ses snart igen!