Om några timmar går den 116:e starten av Boston Marathon. Det är ett lopp som verkar vara jinxat. För 3 år sedan hindrade ett vulkanutbrott oss och många andra att komma hit – så man erbjöd platser till loppet året efter istället. Och i år ska det bli jättevarmt så om man inte vill ställa upp så får man återigen en friplats till nästa år. Grabben är i bra form men ett marathon i 30 graders kvav värme ger inga direkta förutsättningar för PB. Många har beslutat sig för att inte starta – men Grabben hoppas på medvind istället. Det ska bli spännande att följa! Förra året stod jag och huttrade samtidigt som Mutai sprang marathondistansen snabbare än någon annan någonsin gjort. I år är det solskyddsfaktor som gäller.

Boston är himla fint. Det är varmt och våren står i full blom! Nästa gång jag är här vill jag hyra en bil och åka runt utanför stan. Till Cape Cod och andra vackra ställen. För ett gäng år sedan gjorde jag och en roadtrip från Boston till Miami och det var riktigt roligt – dock alldeles för länge sedan…

Den gången hyrde vi en stor bil eftersom vi hade ett gäng skidor med oss i bagaget. Jag hade precis säsongat och när jag skulle flyga hem till Sverige visade sig att jag var tvungen att betala extra för mitt bagage. Jag hade typ 5 dollar kvar men med några tårar lyckades jag få hem all min packning – gratis. Den gången blev jag också matförgiftad i Miami och minns hur jag åkte runt i en snygg motorbåt för att spana på kändisars hur samtidigt som jag mådde jätteilla. Och jag minns hur lustigt jag tyckte att resten av Florida var. Extremt amerikanskt på något sätt med all rosa plast. Boston är annorlunda. Det är en trivsam stad som är lagom stor att gå i. Dessutom känns den sportig! I Boston finns det ingen skatt på träningsskor till exempel. Himla bra för en sådan som mig. Jag passade på att handla ett par Fivefingers bara därför. Träningsskor måste man ju ha enligt politikerna här!

Fivefingers Komodo // Adidas Marathon10 // Nike Free + // Nike Free 3.0

Maryland lump crab cakes med coleslaw och sweet potato fries. Mmmm! Jag har hört gott om Joe’s från många håll och när vi bokstavligen sprang på det så tog vi ett bord. Men det var svårt att välja. En klassisk lobster roll lockade också…