När vanliga partymänniskor är i Åre bygger de pyramider av ölburkar. Inte vi. Men vi kan bygga världens största pyramid av vitaminvattenflaskor.

Vitamin Well

Det är stor åtgång på vatten. Både kranvatten – men också vitaminvatten (lättsockrat) på flaska. Påsarna är fulla med flaskor som ska gå till pant och överallt i stugan hittar man spår (tomma flaskor alltså). Vi har inte byggt någon sådan där klassisk pyramin med tomma flaskor, men vi skulle kunna.

Vilken som är favoritsmaken är svårt att sia om. Men jag tror att de flesta i stugan väljer Vitamin Well-dryck utifrån smak snarare än ”funktion”. De som finns är grönt äpple (vitaminer du behöver varje dag), grapefrukt (för håd och hur), citrus/fläder (för kroppens försvar) och citron/grönt te (för återhämtning). Jag gillar nog citron/grönt te bäst. Eller nä… citrus/fläder är kanske godast. Eller vänta…>

Nu har jag äntligen provat på den så hypade träningsformen pilates på boll.

Hur var det?

Pilates på boll introducerades på SATS i höstas. Varenda gång jag försökt boka in mig på en klass har det varit 30 personer i kö. När jag bokade in mig till kvällens pilates på boll-klass var det bara 4 personer i kö. Vad har hänt? Kanske var jag ute i god tid? Man kan boka ett pass tidigast 2 veckor innan själva passet, och jag bokade för en och en halv vecka sedan.

Det är inte så konstigt att det är kö. Pilatessalen på SATS Zenit är ganska liten. Hur pass bra passet var vet jag inte riktigt. Jag har inte lärt mig älska pilates än. Men precis som på yogan på lunchen försökte jag analysera varenda övning. Filtrera känslan i mina muskler. Känns det här? Gör jag rätt? Hur ska det kännas?

Jag kan konstatera att det faktiskt kändes i magen efter passet. Men om det beror på övningarna eller att jag legat tryckt mot en boll i en timme vet jag inte. Bollpasset var i alla fall roligare än ett vanligt pilatespass. Men ibland kände jag mig ganska fånig som satt och höll i en jätteboll.>

Supermätt. Supertrött. Sådär nöjd.

Vad jag tycker

Sådär. Nu har vi testat mycket av det som finns att testa på Copperhill Mountain Lodge i Åre.

Vi har käkat på deras lunchrestaurang Coppermine, som också är deras after ski-lounge. Supersnygg bar men de hade slut på en det ena en det andra. Pizzor till exempel. Pizzor är tyvärr vad halva menyn består av. Om man har tur får man sitta i snygga badtunneformade avdelningar och äta. Har man otur får man stå i baren ganska länge för att beställa. Jag åt en ciabatta med parmesanost eftersom mozarellan var slut. Jag kan egentligen inte definitionen på en ciabatta men att det är en gratinerad macka på bondbröd har jag svårt att tänka mig. Spelar mindre roll – den var god. Och de har grymt snygga glas!

Vi åt också en trerätters middag på deras finare restaurang igår kväll. Vi blev sådär imponerade. Varför krångla till det för mycket? Vinet var supergott och det är coola lampor i taket. Tyvärr hade vår bokning tappats bort och på vägen till bordet tog vi omvägen kring köket för att hovmästaren skulle diskutera något med någon annan i kökspersonalen. Vi stod där bland serveringspersonalen som två fån. När vi skulle beställa kom vår servitris och sa ”vänta lite, jag måste låna er vinlista först. Vi har inte så många”. Very classy. Vi åt brunch på samma restaurang imorse och den var underbar. Löjrom, scones med choklad i, egg benedicte. Ja helt enkelt sådant som är perfekt för mig som vill gå ner i vikt. Okej kanske inte, men å andra sidan behöver jag nog inte äta mer idag!

Jag ska sluta tjata om Copperhill alldeles strax. Det är ett schysst ställe på topparnas topp. För att komma dit med bil får man ta sig igenom nästan 10 serpentinsvängar. Utsikten är fantastisk, hemsidan supersnygg, glasen är otroligt vackra, sängarna sköna, detaljerna vackra och elden sprakar i deras öppna spisar. Allt det fysiska är riktigt bra. Men det faller ändå: personalen vet inte om att de jobbar på ett femstjärningt lyxhotell! Det går för långsamt, det är för mycket svart nagellack (sorry, men det passar inte varumärket), det är för släpigt, för segt och det är framförallt för lite personal! En gedigen serviceutbildning skulle göra att Copperhill Mountain Lodge faktiskt är det lyxhotell det är tänkt att vara.

Sådär. Det var sista piskrappet från mig i detta ämne. Ikväll sover vi hemma i stugan. Maten får jag laga själv. Här kommer några sista bilder från Copperhill:

På Copperhill är det öppen planlösning.
Lyx eller Finlandsfärja?
Längst bort ståtar en vägg helt i koppar.

Mysigt hörn med vedträ-vägg.

Jag älskar sådant här.
Sparsmakat och så jäkla snyggt!

Sköna sängar i rummen.
Alla sänglinnen och handdukar hade Copperhill-emblen.
Och så fanns där Kerstin Florianprodukter att ta med sig hem.

Guldtomtar att sitta på mötte oss vid den öppna spisen i entrén.

Sjukt snygg bar i Coppermine!

>