Ett par skor stod och väntade på mig igår när jag kom hem. Svarta! Det hör till ovanligheterna att jag köper svart. Med glänsande finish och rosa detaljer låg de och såg snygga ut  i en skokartong från Adidas. Ett par Feather 2!

Jag gillar Feather 1 otroligt mycket och har hört mycket bra om Feather 2. Av folk som nog aldrig har sprungit i Feather 1 – men som jag gissar också skulle gilla Adidas Aegis. För det var precis den känslan jag fick från 2:an – att det här var ingen Feather utan en Aegis! Och med det sagt så slog det inga gnistor under min sena runda runt Riddarfjärden.

Adidas Feather är en lätt sko. Men man ska inte förväxla den med att vara en barfotasko för det är det inte. Det är en lätt sko som är snabb (uppför Västerbron hann jag ifatt en cyklist!) och den lockar till intervaller på ett annat sätt än t.ex. Nike Free. Men för mig som landar någonstans på mellanfoten är känslan stel i ögonblicket när sulan landar. Jag sprang längs Norr Mälarstrand och kände mig lite stum i höger vad. Gick en sväng och skakade ut benen och fortsatte springa och det blev bättre. Men förälskelse vid första ögonkastet? Nej. Snygga i skohyllan? Ja.

I Göteborg finns precis det jag vill ha i Stockholm. Ett gym som är som en upplevelse och med riktigt bra tränare: Apartment Fitness Club. Jag funderar ibland på det. Vad är det som gör att Göteborg har så många ”kända” tränare medan Stockholm i jämförelse har så få? På Apartment Fitness Club träffade och pratade jag idag Matthew Griffiths (han står bakom Casalls nya träningsapp: Casall T.O.D.) och tränade crossfit för Michael Hansson.

Michael hörde jag för första gången talas om för flera år sedan då jag var på jakt efter en PT i Göteborg när jag jobbade där mer på heltid. Men så kom en Stockholmsflytt i vägen och jag flyttade norrut igen. Idag fick jag och en kollega äntligen chansen att träna för honom och jag har ett ord att säga: superbra! Lugn, metodisk och pedagogisk.

Hela gymmet känns rätt. Det är snyggt förpackat och både cleant och rough. Man har tänkt på detaljerna på ett sätt som få gym lyckas med: duscharna i omklädningsrummet, kranarna på toaletterna, speglarna i gymmet och den där balken i taket och teglet i väggen som skymtar fram bakom en vitmålad fasad som gör att det ser slitet ut på ett hippt sätt och som är noga uttänkt. Apartment Fitness Club är som det gym jag alltid längtat efter: ett ställe där man unnar sig tid och träning. Grattis Göteborg – jag är faktiskt riktigt avundsjuk!

Jag har precis varit ute och sprungit i mörkret runt en sjö. I Göteborg. Med Sportlifeprofilerna Emil och Pernilla. Dryga 6 km i härlig höstluft på Skatås vältrampade motionsspår.

Sverige bjöd på kvällsol i ögonen hela vägen ner från Stockholm till Göteborg och jag körde fel flera gånger när jag skulle hitta till Munkebäck. Eller om jag är i Kålltorp. Jag vet inte riktigt… Fram kom jag till slut ändå.

Hemma lämnade jag en tokfull kyl. Veckans leverans av Ekolådan, som jag prenumererar på, landade precis utanför dörren och med den ett litet häfte med ekoställen i Stockholm jag tänkte jag skulle tipsa lite mer om en annan gång.

I kylen trängs också den senaste raden av nyheter i mejerihyllan som alla släpps precis nu. Valios nya laktosfria proteinserie (proteinkvargen är min favorit), Arlas wellnessortiment med hälsomjölk och så kanske det bästa av allt: Arlas chokladmjölksnyheter Cocio med extra protein. Att det senare skulle vara bra i samband med träning skrev jag ett ironiskt inlägg om för ungefär 5 år sedan men strax efter det gick det upp för mig att Pucko var det som funkade bäst för mig som energikälla under längre träningspass. Det som är opraktiskt med Pucko är glasflaskan. Inte heller funkar det så bra i vätskeryggan. Tur då att Cocio kommer i en mer praktisk (plast)flaska och med mer protein även om det kanske på det stora hela är marginellt.

Det är mörkt i Göteborg