Jag drog med mig äventyrliga MarathonMia och intet ont anande Ella till Observatorielunden ikväll. Inför picknickmänniskor, parkbänksöldrickare och andra parkhängare skulle vi testa på Xwalk. Jag blev nyfiken på träningen efter att ha läst om det på Fitness Magazinebloggen och det kändes som en snällversion av NMT som jag också är så himla nyfiken på. Dessutom är jag på jakt efter vettig styrketräning nu när jag är gymlös. Här finns några filmer från Xwalkpassen!

Xwalk får många pluspoäng för trevligt bemötande och bra pepp under träningen. Det var flera instruktörer som ledde träningen och det var härlig gemenskap bland deltagarna. Så pass inbjudande att jag själv började heja på de andra som sprang backintervaller blandat med utfallsgång i uppförsbacke. Det fanns en till tjej i gruppen som hette Sara så jag använde den peppen hon fick till mig själv. Sara som Sara liksom.

Det verkar som om Xwalk har sin grund i stavar och vi använde dem en del – men inte på allt. Vi värmde upp med stavgång och körde sedan lite backintervaller med stavar. Det är svårt att få tajmingen rätt så det blev lite halvhjärtat med stavarna – men för benen fanns det ingen nåd. Trappintervaller på alla steg, vartannat steg och var tredje steg. Sedan utfallsgång i trappa. Där sög jag rejält – för dålig core! Men det var jobbigt och jobbigt ska man inte klaga över. Jobbigt är bra!

Utfallsstegen i backe kombinerat med backintervall sög musten ur mig. Hjärtat hoppade ur kroppen varje gång och luften räckte inte till efteråt. Varje intervall var grymt jobbig – men jag återhämtade mig snabbt och nu såhär efteråt efter all konditonsträning och den efterföljande styrkan undrar jag om jag verkligen har tränat? Något jag vet är att jag gillade Xwalk rätt så mycket. Jag hade kunnat önska mig lite mer tekniktips och vad vi skulle tänka på när vi gjorde olika övningar, men jobbighetsfaktorn var hög men gick ändå att anpassa efter nivå. Så Xwalk får många svettpärlor i betyg!

På vägen hem stillade jag mina cravings och köpte årets första svenska jordgubbar. För 120 kronor kilot var jag förnuftig och åt inte upp alla på en gång. Jag köpte lite andra frukter och bär också och svängde ihop mitt nya ostillbara sug: fruktsallad på melon, avokado, jordgubbar, blåbär och passionsfrukt toppad med nötmix och kesella. Rosé visade sig vara en passande dryck till. Nu är det bara att duscha, sova och invänta lite träningsvärk som ett kvitto på att jag faktiskt har tränat. Jag grundade med ett PT-pass innan Xwalken, så någonstans bör det ju kännas.

(Både Ella och Mia har gått och blivit cyklister!)

Imorse sprang vi till mysiga Hunduddens Café på Djurgården och åt frukost i lördagssolen. Ett fantastiskt ställe! Här finns hundträningscenter som ser ut lite som en yogasal och ett supermysigt fik. Helt klart värt ett besök även utan hund! De som driver stället bakar allting själv – förutom surdegsbrödet som kommer från Valhallabageriet. Latten är god och serveras ur mina favoritglas som jag hittar lite här och var. Till sin hund kan man bland annat köpa hemgjort godis – det finns även en vegetarisk variant… Full poängpott till Hunduddens Café alltså, om ni inte redan förstod det.

Jag och Grabben sprang dit längs med kanalen från Strandvägen och utåt. 4 kilometer morgonkvistslöpning – sedan tog det oss 2 kilometer att komma hem. Man kan säga att vi navigerade lite fel på ditvägen… Vi mötte alla möjliga sällskap som kom cyklandes, joggandes eller gåendes. Jag sprang återigen i sprillans nya skor: Adidas Marathon 10 och störtälskar dem. De är som Saucony A2 fast lite tightare på foten – men ser ut som en slick mängdsko. Stort gilla på dem (också)!

Heter det Lill-Jansskogen, Lilljansskogen eller Lill Jansskogen? Jag har i alla fall varit där. Det ligger inte så långt från där jag bor just nu, ändå tycker jag att det ligger oändligt långt borta. Men det är helt klart värt den kilometer det krävs för att transportlöpa sig dit.

Vitsipporna väntade på oss – och flertalet sköna backar likaså. Den där långa backen längst bort på 3-kilometersslingan är inte att leka med, det tog ett bra tag innan flåset återgick till det vanliga, men oj så skönt efteråt. Jag måste nog ta mig dit snart igen!

Jag debuterade i mina Saucony Mirage. En skön men intetsägande sko. Jag tyckte den kändes lite stum när jag gick i den – men fantastisk skön att springa i. Fast det är en sko som inte gör så mycket väsen av sig – den ”bara” funkar liksom. Och jag kan förstå att man kan springa långt i den trots att den är rätt så lätt. Ju längre jag sprang desto mer växte foten in i den.

Jacka: Adidas. Tights: Nike. Skor: Saucony Mirage.