Klockan är strax efter lunch men jag har precis ätit en gigantisk frukost på kvarg smaksatt med vanilj och kanel tillsammans med mängder med blåbär och hallon, 2 ägg och så en stor skiva Leksands surdegsknäcke med saltrulle och cheddar. I förmiddags var jag nämligen ute på äventyr!

Ända sedan jag flyttade till Halmstad har jag hört att Lynga ska vara fantastiskt. Det är ett naturreservat ute vid kusten vars sandstrand många gånger blivit utsedd till Halmstadtraktens bästa. Ändå har man enligt ryktet stranden ofta för sig själv under sommarmånaderna. I förmiddags åkte jag dit, dels för att spana in stranden men också för att ta mig en titt på en gigantisk sanddyn som ska vara runt 36 meter hög.

Planen var att jag skulle göra detta tidigt imorse men… det visades 3 CSI-avsnitt på raken igår kväll med början 22.25 så att gå upp i ottan var inte det lättaste. Istället gick jag upp halv tio, velade ett tag och stack sedan iväg.

Jag tog bilen till Lynga som ligger typ 2 mil på andra sidan Halmstad. Det stod någon enstaka bil på den ödsliga parkeringsplatsen i skogen men jag hade hela tiden sällskap av fåglarna. Jag hittade en skylt som pekade mot sanddynen och följde den.

Sanddynen i sig är inte så imponerande. Man fattar knappt att man är på en sanddyn. Det är mest som en kulle med sand som underlag. Inte heller låg den särskilt nära vattnet. Allt jag såg var skog, skog och så mer skog. Istället för att gå samma väg tillbaka hittade jag en antydan till en stig och följde den. Det var lite snårigt och bökigt men snart kom jag ut på en större stig. Det var då jag började se dem: de oranga markeringarna! Och är det en sak som är säker när man ser markeringar, ja då är det att man ska följa dem!

Förmiddagen förvandlades snart till ett äventyr ute i Lynga naturreservat. Markeringarna gick genom strandskog och annan skog som skiftade i gröna och bruna vackra färger. Jag pinnade på och ruschade uppför en och annan backe för att få upp pulsen.

När jag följt markeringarna i 40 minuter undrade jag hur lång slingan egentligen var. Jag började oroa mig för att den skulle vara i flera mil och funderade på om jag borde vända och gå tillbaka samma väg. Det alternativet verkade oändligt jobbigt. Då var det mindre jobbigt att fortsätta följa markeringarna även om det innebar en längre väg…

Efter en timme från det att jag parkerade vid Lynga var jag åter vid parkeringsplatsen. Slingan var inte på flera mil. Den var bara på 4.7 km! Men jag hade ännu inte sett stranden. Jag hittade en skylt som pekade mot stranden knappt 1 km bort och sprang mot den.

Eftersom vädret var både grått och disigt såg jag inte någon horisont men nedanför mina fötter bredde sig en magnifik sandstrand ut sig och jag förstår de som säger att Lynga strand är den bästa. Däremot förstår jag inte varför här inte sägs vara något folk…

Utsikt från sanddynen

Sprakande färger på väg nedför dynen

Mysig strandskog

Mitt ute i ingenstans

Fram till igår har jag avverkat 51.8 km på 4 dagar. Jag är lite ahead of schedule och det är bra. Planen är 30 mil på 30 dagar. En enkelt match när man är ledig och har all tid i världen. En svårare match när man har dagar fullmatade med annat. Därför kommer jag ligga lite före ibland och lite efter ibland.

Kommande vecka kommer också att bli en bra vecka. Jag kommer vara i Halmstad och det är nära både gym och löparspår. Veckan efter det blir den första och största utmaningen. Då kommer jag vara i Stockholm. Stockholmsveckor är alltid svåra. Jag ska hinna träffa alla jag aldrig hinner träffa annars och det brukar bli stress, panik och tidsbrist. Denna gången bor jag mitt i stan så kanske blir det skillnad…

Sedan följer en vecka i Boston och NY och även om inte alla mil kommer att gås i träningskläder tänker jag tillgodogöra mig alla kilometrar som stegas fram. Efter det är det bara några dagar kvar i april innan det är maj. Maj gadd.

Möts av meddelande på Facebook om att solen lyser över Åre och att samtliga liftar är öppna. Jag grämer mig lite över att inte vara där men solen skiner över Halmstad också! Inga liftar är öppna men under min 90 minuter långa powerwalk imorse såg jag folk på parkbänkar, på stränderna och som tog morgonens första kaffe på det lilla caféet med uteservering nere vid Nissan. Vilken fantastisk dag detta verkar bli – och jag har redan gjort dagens (första) mil!