Idag träffade jag Coola K för första gången på evigheter. Hon hade precis cyklat 15 mil så vi bestämde oss för att springa lite. Det är ett perfekt sätt att umgås! Jag tror inte att vår 35-40 minuter långa runda bestod av särskilt många tysta sekundrar. Vi hade mycket att prata om. Tack bloggen för alla fantastiska människor jag fått heja på – eller lärt känna!

Löpningen gick rätt så bra. Vi sprang på i lugnt tempo vilket passade mig bra. Jag har inte sprungit sedan i lördags och före dess gick det också ett par dagar utan löpning. Nu är jag igång igen. Det känns skönt. Löpning är ju sjukt kul. Probably the best entertainment in the world!

Efter träningen gjorde vi som alla andra kompisar som ses lite nu och då: gick och fikade.

Nu har jag gjort det. Tränat klart – med PT. För denna säsongen. Sist ut var ett rygg och bröstpass. Vi ökade på rodden, men det var nog också allt. 45 kilo eller nåt sådant. Jobbigast – och omöjligast – var fortfarande omvända armhävningar mot stång. Skitsvårt! Resten förflöt på bra. Förutom att jag får ont i händerna när jag gör liggande flyes. Hanteln trycker mot en nerv i handen.

That was it my friends. Vad ska jag blogga om nu då? Ja just det. Man kan träna utan PT, faktiskt…

Jag var – ärligt talat – inte trött när jag gick till gymmets andra träningspass idag. Jag var taggad till tusen. Här skulle det tränas ben och här skulle det ökas vikter. Så blev det också.

Jag höjde på benpressen i Smithmaskin med nästan 10 kilo. Och jag höjde på de raka marklyften med 5 kilo. Jag höjde på de explosiva utfallsstegen till 18 kilo per hantel och var tvungen att lägga till remmar. Vi höjde på vadpressen och vi höjde på bicepsövningarna. Till den sista övningen: scottcurls, var hela min energi använd så där höjde vi inte. Men sista setet var helt klart bäst. Jag ska avsluta min enorma träningsvår med flaggan i topp! Jag har ett endaste PT-pass kvar nu. Sedan är det sommar, lite vila, och sedan ännu mer träning. This is just the beginning.

Grabben tycker jag posar som en tönt. Han har rätt.